Människovärde - samlingstråden

När en människa ligger inför döden är ju inte hans tillgångar så jätte värt för han längre.
Han gick samma öde tillmötes som alla andra hur stort bankkonto han än lyckades skrapa ihop med tiden han hade.

Jag dömer människor utifrån deras handlingar. Övergripande strukturer har en hög grad av relevans. Men knappast allt. En människa är initialt fri att tänka och handla efter sitt eget förnuft. Vad som skapar problem är när agenten överger tron på sitt eget förnuft och rättar sig efter en auktoritet. Eller tvärtom, auktoriteten tvingar in agenten i kollektivet och utför repressalier om de normativa anspråken inte följs. Man kan summera det som att att kulturella och religiösa auktoriteter normativa anspråk uppfattas av kollektivet som absoluta inom den partikulära kontexten och oliktänkande ses som underlägsna.

Lagar är konventioner som bygger på moral. Målet är ett fungerande samhälle. Det finns moraliska principer som är universellt accepterad och det finns lagar (även om dessa är helt irrelevanta) som upprätthåller dessa. Jag talar då om att ta hand om sina barn, tala sanning och inte döda medmänniskor. I och med att dessa är universellt accepterade så är de oberoende av kontext och därför kan du inte säga att allt handlar om religion, kultur och ideologi, även om mycket så klart gör det. Observera att dessa universella lagar gäller inom en kultur. Mellan kulturer kan det vara rätt att bryta mot alla alla tre.

I dagens postsekulära kulturrelativistiska samhälle är vi rädd att trampa kulturer på fötterna. Att fördöma en kultur är inte fel. Vissa vill hävda rasism, men det stoppar den utvecklande kraften i samhället och världen. Ett samhälle som skapar mycket lidande är sämre än motsatsen. Ett samhälle som tillåter små pojkar, skrikande och gråtande, att våldtas av äldre män är dålig. En samhälle där kvinnans lojalitet till mannen värderas högre än kvinnas oberoende är förkastligt. Alla sådana samhällen bör ses ner på.

Människans värdighet beror mycket på hennes oberoende, chans till självrealisering och bli behandlad som en fullt kapabel rationell varelse som kan göra sina egna val efter eget förnuft. Det går inte säga att en kvinna som inte får lämna huset utan mannen behandlas med värdighet. Tvärtom verkar hon ha ett instrumentellt värde för mannen: hon finns till för att visa lojalitet och hålla mannens heder levande. Individuell värdighet finns, men har ingen universell stämpel. Ett begrepp som har växt fram från Upplysningstiden. Något som vi i Sverige har tagit till oss väl och något vi bör värna om. Men då krävs det att varje individ överger kollektivistiska tankegångar och bemöter en individ som en individ och inte en determinerad varelse.

Det jag menar i korta ordalag är att alla människor har en okränkbar rätt att själva tycka, tänka och känna. Detta kan vi inte rationellt argumentera emot, eftersom att vi då måste ifrågasätta vår egen rätt till dessa värden - och då hamnar vi i ett cirkelresonemang.

Jag kan och bör kritisera vad människor har för skäl att söka sig till den ena eller andra ideologin, jag kan kritisera de värden som en ideologi står för och jag kan kritisera en person på grundval av de handlingar hen utför i denna ideologis namn.

Problemet som vi ser ute i världen är väl att människor både med och utan makt, skiter fullständigt i detta.

Det betyder liksom "vi och dom tänkande" att håll käften medans vi rövknullar er..


Alltså ett pk-nonsens argument för att vi ska stå sist i kön när mindre berättigade blir kvoterade..
Säger man emot så är man rasist

Man säger att du är bra
På lyrik
Det är du inte
Du delar upp orden
I rad efter rad
Utan logik
I ord efter ord
Din synpunkt är också
Meningslös

Man ska kanske fråga istället om alla kan vara lika mycket värda? Jag hörde en man som sa att om alla vore lika rika, så var ingen rik. Det stämmer egentligen men vad händer om man applicerar detta på "allas lika värde"? Om det överhuvudtaget finns värden så existerar dessa i relation till något annat. Om alla har lika värde, vilket värde är det då? Hur värdesätter man överhuvudtaget människor, och är det egentligen inte fel att använda ett sådant begrepp om någon?

Det svenska uttrycket lär komma från en felöversättning av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Där står ett franskt ord vars mest korrekta översättning är "värdighet". Alla har lika värdighet.

Nä ok, jag håller med. De som tillerkänner sig till en dålig religion är däremot mindre förstående.


Du frikopplar människovärde från deras åsikter och handlingar. Du menar att alla människor har samma värde oberoende vad de gör och vad de tycker. Du pratar i så fall om ett universellt människovärde kontra ett subjektivt värderande. Men vad är detta människovärde?
Är det att behandlas "likvärdigt" eller pratar du om något flummigt odefinierbart?
Om det är att behandlas likvärdigt enligt Sveriges lagar så gäller de ju inte i Indien.

En människa med fri vilja.

Jasså det säger man.
Intressant.

Jag vet inte i vilken värld som du lever i där ens "ras" eller "kön" är en åsikt eller handling. Fan va jag tycker mig vara en negress idag

Uppenbarligen menar jag att det inte finns någon universell hierarki bland människor utifrån ras, sexuell läggning, kön etc...

Ett värde är en kvantifierbar egenskap. Ett människovärde såldes ett kvantifierbart mått på något som försvinner om människan upphör att existera. Att alla människor har lika värde implicerar att människovärdet är jämförbart och binärt, antingen har man det eller så har man det inte.

De som förespråkar människors lika värde brukar dock argumentera sig ur besvärliga frågor med att människovärdet inte är jämförbart, vilket är en motsägelse som bara visar att det handlar om en tom floskel som alla håller med om men som ingen vet vad den betyder.

Jag undrar om det Kajsa Ingemarsson skrev i sin bok Den magiska gnistan kan tillföra något till den debatten som förs här. Hon skriver något i följande stil: Mänskligheten kan inte delas in i viktiga och oviktiga individer. Uppgiften eller uppgifterna vi väljer att utföra i livet kan vara av olika vikt (värde). Blanda inte ihop dessa två koncept; att vara och att göra. Din unika vikt (värde) kan inte förminskas, och din existens blir inte mindre viktig (värdefull) bara för att någon annans uppgift är annorlunda.

Vad det hela spinner ned till är vilken bekvämlighet man har gjort sig förtjänt av