2009-02-05, 14:53
#1
Substans: Trip-e och spice gold
Dos: 2g spice gold, 2 tabletter Trip-e
Ålder: 22
Kön: Man
Vikt:81
Tid: Ökänd
Dagen började med att posten kom, grejerna hade kommit och jag slänger iväg ett sms mina två kompisar som skulle vara med på att dela innehållet, 3g Spice gold och 4 tabletter happy caps Trip-e.
Vi kom överens om en tid som vi skulle träffas i min lägenhet och röka in dom nya piporna vi införskaffat någon vecka tidigare.
När klockan va ett par minuter över fyra ringde jag upp Roger och Jack som borde varit här vid det laget. Roger har tydligen fått förhinder och får hoppa över denna gång. jack blev fast i jobbet men var på väg i all världens fart.
Klockan var nu kvart över fyra, jag kunde inte vänta längre, jag tände på innehållet i pipan och tog första blosset.
Jag hann tömma tre pipor innan jack slutligen kom, i vanlig procedur skulle jag slänga ner mina från balkongen så han kunde ta sig upp. Till min inte allt för stora förvåning stå min granne också utomhus med en av sina kompisar. Spicen hade börjat slå vid det här laget, men tror jag klarade av situationen ganska bra.
Jack kliver in genom dörren, Fear and Loathing in Las Vegas står igång på Tvn, Jack slår sig ner i soffan och stoppar sin pipa av det färdigmeckade som ligger på en tallrik på bordet. Han tittar lite skeptiskt på mig eftersom han inte tror det kommer fungera. Han tänder, ta ett bloss. Nickar lätt på huvudet.
Jag nämner snabbt för Jack att jag beställde lite piller när jag ändå var igång. Han frågade bara vad det var och ett par sekunder senare tog vi två piller var som vi skäljde ne med ett glas vatten.
Tiden existerade inte, jag hade vid det här laget fått i min ungefär 1g av spicen nu, känner mig beng i hela kroppen, men inte i huvudet. Beklagar mig lite över det och tar sedan ett par bloss till.
Slutet på Fear and Loathing börjar närma sig, Jack gör ett dåligt försök till att förklara vad filmen egentligen handlar om och vi garvar tills vi chippade efter andan.
Vi slog på en film till, Bill och Teds fantastiska resa, en riktigt märklig film som bara blev bättre och bättre. Jack undrar när tabletterna ska börja verka, han plockar upp påsen. 45 minuter, konstaterade han. Det har fan gått över en timme nu, sa han med en "vad var det jag sa" ton på rösten.
Under ungefär i mitten av filmen börjar vi bli riktigt torra i munnen, rökt upp nästan hela påsen med spice. Plötsligt reser sig Jack upp och frågar mig om jag kan räta ut mina ben. Han inser vad han sa och vi skrattar, men vi slutar inte, under skrattanfallet när jag vikt mig dubbel och sedan snabbt lyfter huvudet för att kolla hur långt in vi är i filmen, ser jag hur allting inte ser ut som det borde. Det var inte mycket fel, men det var något som inte stämde. Färgerna rörde på lite på sig. Inte ofta, inte mycket.
Vid det här laget började vi båda bli hungriga, matnojan slår till. Jack kommer på den trevliga idén om pizza, men kom sedan på sig att det förmodligen var för sent. För att vara riktigt säkra kollades tiden upp, jo tjena klockan var knappt 7.
Vi tjabbar en stund om vem som ska ringa, betala och hämta pizzan eftersom ingen av oss riktigt kan stå upp, inte direkt prata normalt utan att börja asgarva heller för den delen.
Vi kör sten/sax/påse och jag, som förloraren, ringer det samtal vi båda fruktade för att ringa. Det går en signal, sedan två, jag hör hur turken i andra änden av luren säger ngt som har med pizza att göra. Jag ser i min ena ögonvrå hur Jack helt plötsligt börjar vibrera och fnissa. Att säga "två special" har aldrig varit så svårt. Jag tror pizzamannen förstod vad jag menade innan jag hastigt la på telefonen och slog Jack på armen som nu börjat skratta riktigt ljudligt.
Vi kommer överens om att nu måste vi skärpa oss om vi ska ha någon pizza. Vi tar varsitt bloss ur piporna och ett par minuter senare börjar vår heliga resa mot pizzerian 50 meter bort.
Vi smyger försiktigt ut i trapphuset, ner på gården och bort mot pizzerian, vi börjar prata på vägen dit, men det är mycket folk utomhus. Nojig som jag aldrig sett honom förr, jack går ihopkrupen som en boll och sa "sch!" till mig varje gång någon gick förbi.
Det gick oväntat snabbt att ta sig till pizzerian, väl framme var det en lång kö, ingen av oss ville gå in och vi stog utanför i jag vet inte hur många minuter, jag säger hela tiden "vi borde skita i det" "Jag vill inte" och massa annat. Den mörkblå himmelen skiftade hastigt färg i ögonvrån, Vi tog var sitt djupt andetag och gick in i pizzerian som blivit lite tommare medan vi stod och pratade.
Efter någon minut av köande var det vår tur, Jack, fortfarande ihopkrupen till en boll, slår mig lite lätt på handen, han kommer börja skratta vilken sekund som helst. han klämmer försiktigt fram en mening om att jag skulle säga vad vi beställt. Blicken i hans ögon bestod av skratt och panik på samma gång. Jag kände själv hur både paniken och skrattet var på väg när jag sa till turken vad vi beställt. Pizzorna kommer, han förstod mig ändå. Vi tar pizzorna, betalar och går snabbt där ifrån.
Den farliga biten var över, trodde vi...
Med pizza i nävarna gick vi mot lägenheten, vi gick allt snabbare och jag hör hur Jack andas, paniken i hans fniss. Jag hör samma sak som i mitt skratt som i hans. samtidigt tar vi fart och börjar springa sista sträckan. In i trapphuset, vi är säkra...
Nu ska vi bara ta oss förbi grannarna. Det löste vi utan problem och satte oss i soffan när vi kommit in igen. jag slog på Fear and Loathing igen. Vi äter under filmen den godaste pizzan som någonsin gjorts. Efter pizzan röktes det sista av spicet upp, det började kännas i halsen nu.
När det inte finns något mer att röka pausar jag filmen och slår på filmen searching med Joe Satriani, vi lutar oss tillbaka i soffan och båda känner rysningar i kroppen.
Jack beslutade sig för att lägga sig ner när filmen slogs på igen. jag gjorde samma sak. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig nu, tvn skiftar mönster, Hellboy-planshen på väggen går från att se riktigt ful ut som den gör på riktigt till att se helt fantastiskt rolig ut, jag känner hur ljudet kommer ut ur högtalarna och i mörkret i rummet börjar jack se ut mer och mer som ett marsvin.
Han sätter igång att göra miner och jag vet inte hur länge jag skrattar, men hans ben är av någon anledning borta och han ser ut som någon helt annan när han är normal och som ett marsvin jag hade när jag var barn, större delen av tiden.
Halva fear and Loathing hade nu gått Jag slutade skatta när jag slöt ögonen en stund och helt plötsligt kunde måla och byta ut dom olika mönstren jag såg. Jag låg i soffan och ritade. Plötsligt säger Jack att filmen är slut.
Jack slår på lite shpongle som vi laddade ner i början av kvällen. vi lägger oss ner igen och sluter ögonen, musiken är runt om mig, jag ser hur den flyger förbi. efter en bra stund hör jag hur jack ligger och snarkar. Jag får en obehaglig känsla i hela kroppen.
Jag känner hur min kropp börjar svälla upp, det kommer vattenljud från min bröstkorg och jag känner hur jag fylls med vatten. För att vara säker på att det är riktigt känner jag efter med mina händer. Jag kände hur jag kunde trycka tillbaka vattnet. Jag satte mig upp, öppna ögon. jag känner hur allt vatten åker ner i höger fot som svullnar upp på en gång, det är vatten ända upp till låret. Jag säger till Jack som var relativt lättväckt att något var fel. Jag säger att det känns som att jag ska rinna bort. Jack svarar med att allting är lugnt och somnar igen, jag lägger mig ner, känslan är värre, vattnet slutar inte komma. Hur jag än vänder och vrider på mig så är det riktigt obehagligt.
Jag säger till Jack igen, säger samma sak i hopp om en annan reaktion. Han lugnar mig och säger att allt är som det ska, men jag är riktigt rädd och börjar undra vad som egentligen händer.
Jag ligger en stund och försöker pressa ut vattnet. Stänger av musiken och hör ett väldigt högt surrande som inte slutade förrän jag stängde av datorn.
Ingen aning om vad klockan var gick jag till sängs. Jag vet inte hur länge jag låg där med det förbannade vattnet i kroppen, det ar mest i foten nu och jag var tvungen att känna på mina båda fötter för att jämföra om det var någon skillnad, jag kan svära på att den ena foten var större.
När ag la mig på sidan kände jag hur all vätska följde med och hur min hud töjdes ut. det kändes bäst att ligga på rygg, benet hade jag högt upp för att undvika vätskan.
Jag somnade till slut.
När jag vaknade i morse var inget förändrat, jag kände fortfarande av vätskan i kroppen, yr och fnissig, gick snabbt på toa och la mig igen. jag såg inga mönster längre.
Ytterligare timmar senare steg jag upp, Jack slog på en film, båda kände sig fortfarande beng, och det tog säkert en timme innan det kändes någorlunda normalt.
Jack cyklade hem.
i skrivandets stund känner jag mig fortfarande lite märklig, tom i huvudet är ett sätt att beskriva det.
Allt som allt var det en riktigt rolig upplevelse, hade gärna sluppit natten och känslan av att bli uppsvullen av vätska.
Dos: 2g spice gold, 2 tabletter Trip-e
Ålder: 22
Kön: Man
Vikt:81
Tid: Ökänd
Dagen började med att posten kom, grejerna hade kommit och jag slänger iväg ett sms mina två kompisar som skulle vara med på att dela innehållet, 3g Spice gold och 4 tabletter happy caps Trip-e.
Vi kom överens om en tid som vi skulle träffas i min lägenhet och röka in dom nya piporna vi införskaffat någon vecka tidigare.
När klockan va ett par minuter över fyra ringde jag upp Roger och Jack som borde varit här vid det laget. Roger har tydligen fått förhinder och får hoppa över denna gång. jack blev fast i jobbet men var på väg i all världens fart.
Klockan var nu kvart över fyra, jag kunde inte vänta längre, jag tände på innehållet i pipan och tog första blosset.
Jag hann tömma tre pipor innan jack slutligen kom, i vanlig procedur skulle jag slänga ner mina från balkongen så han kunde ta sig upp. Till min inte allt för stora förvåning stå min granne också utomhus med en av sina kompisar. Spicen hade börjat slå vid det här laget, men tror jag klarade av situationen ganska bra.
Jack kliver in genom dörren, Fear and Loathing in Las Vegas står igång på Tvn, Jack slår sig ner i soffan och stoppar sin pipa av det färdigmeckade som ligger på en tallrik på bordet. Han tittar lite skeptiskt på mig eftersom han inte tror det kommer fungera. Han tänder, ta ett bloss. Nickar lätt på huvudet.
Jag nämner snabbt för Jack att jag beställde lite piller när jag ändå var igång. Han frågade bara vad det var och ett par sekunder senare tog vi två piller var som vi skäljde ne med ett glas vatten.
Tiden existerade inte, jag hade vid det här laget fått i min ungefär 1g av spicen nu, känner mig beng i hela kroppen, men inte i huvudet. Beklagar mig lite över det och tar sedan ett par bloss till.
Slutet på Fear and Loathing börjar närma sig, Jack gör ett dåligt försök till att förklara vad filmen egentligen handlar om och vi garvar tills vi chippade efter andan.
Vi slog på en film till, Bill och Teds fantastiska resa, en riktigt märklig film som bara blev bättre och bättre. Jack undrar när tabletterna ska börja verka, han plockar upp påsen. 45 minuter, konstaterade han. Det har fan gått över en timme nu, sa han med en "vad var det jag sa" ton på rösten.
Under ungefär i mitten av filmen börjar vi bli riktigt torra i munnen, rökt upp nästan hela påsen med spice. Plötsligt reser sig Jack upp och frågar mig om jag kan räta ut mina ben. Han inser vad han sa och vi skrattar, men vi slutar inte, under skrattanfallet när jag vikt mig dubbel och sedan snabbt lyfter huvudet för att kolla hur långt in vi är i filmen, ser jag hur allting inte ser ut som det borde. Det var inte mycket fel, men det var något som inte stämde. Färgerna rörde på lite på sig. Inte ofta, inte mycket.
Vid det här laget började vi båda bli hungriga, matnojan slår till. Jack kommer på den trevliga idén om pizza, men kom sedan på sig att det förmodligen var för sent. För att vara riktigt säkra kollades tiden upp, jo tjena klockan var knappt 7.
Vi tjabbar en stund om vem som ska ringa, betala och hämta pizzan eftersom ingen av oss riktigt kan stå upp, inte direkt prata normalt utan att börja asgarva heller för den delen.
Vi kör sten/sax/påse och jag, som förloraren, ringer det samtal vi båda fruktade för att ringa. Det går en signal, sedan två, jag hör hur turken i andra änden av luren säger ngt som har med pizza att göra. Jag ser i min ena ögonvrå hur Jack helt plötsligt börjar vibrera och fnissa. Att säga "två special" har aldrig varit så svårt. Jag tror pizzamannen förstod vad jag menade innan jag hastigt la på telefonen och slog Jack på armen som nu börjat skratta riktigt ljudligt.
Vi kommer överens om att nu måste vi skärpa oss om vi ska ha någon pizza. Vi tar varsitt bloss ur piporna och ett par minuter senare börjar vår heliga resa mot pizzerian 50 meter bort.
Vi smyger försiktigt ut i trapphuset, ner på gården och bort mot pizzerian, vi börjar prata på vägen dit, men det är mycket folk utomhus. Nojig som jag aldrig sett honom förr, jack går ihopkrupen som en boll och sa "sch!" till mig varje gång någon gick förbi.
Det gick oväntat snabbt att ta sig till pizzerian, väl framme var det en lång kö, ingen av oss ville gå in och vi stog utanför i jag vet inte hur många minuter, jag säger hela tiden "vi borde skita i det" "Jag vill inte" och massa annat. Den mörkblå himmelen skiftade hastigt färg i ögonvrån, Vi tog var sitt djupt andetag och gick in i pizzerian som blivit lite tommare medan vi stod och pratade.
Efter någon minut av köande var det vår tur, Jack, fortfarande ihopkrupen till en boll, slår mig lite lätt på handen, han kommer börja skratta vilken sekund som helst. han klämmer försiktigt fram en mening om att jag skulle säga vad vi beställt. Blicken i hans ögon bestod av skratt och panik på samma gång. Jag kände själv hur både paniken och skrattet var på väg när jag sa till turken vad vi beställt. Pizzorna kommer, han förstod mig ändå. Vi tar pizzorna, betalar och går snabbt där ifrån.
Den farliga biten var över, trodde vi...
Med pizza i nävarna gick vi mot lägenheten, vi gick allt snabbare och jag hör hur Jack andas, paniken i hans fniss. Jag hör samma sak som i mitt skratt som i hans. samtidigt tar vi fart och börjar springa sista sträckan. In i trapphuset, vi är säkra...
Nu ska vi bara ta oss förbi grannarna. Det löste vi utan problem och satte oss i soffan när vi kommit in igen. jag slog på Fear and Loathing igen. Vi äter under filmen den godaste pizzan som någonsin gjorts. Efter pizzan röktes det sista av spicet upp, det började kännas i halsen nu.
När det inte finns något mer att röka pausar jag filmen och slår på filmen searching med Joe Satriani, vi lutar oss tillbaka i soffan och båda känner rysningar i kroppen.
Jack beslutade sig för att lägga sig ner när filmen slogs på igen. jag gjorde samma sak. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig nu, tvn skiftar mönster, Hellboy-planshen på väggen går från att se riktigt ful ut som den gör på riktigt till att se helt fantastiskt rolig ut, jag känner hur ljudet kommer ut ur högtalarna och i mörkret i rummet börjar jack se ut mer och mer som ett marsvin.
Han sätter igång att göra miner och jag vet inte hur länge jag skrattar, men hans ben är av någon anledning borta och han ser ut som någon helt annan när han är normal och som ett marsvin jag hade när jag var barn, större delen av tiden.
Halva fear and Loathing hade nu gått Jag slutade skatta när jag slöt ögonen en stund och helt plötsligt kunde måla och byta ut dom olika mönstren jag såg. Jag låg i soffan och ritade. Plötsligt säger Jack att filmen är slut.
Jack slår på lite shpongle som vi laddade ner i början av kvällen. vi lägger oss ner igen och sluter ögonen, musiken är runt om mig, jag ser hur den flyger förbi. efter en bra stund hör jag hur jack ligger och snarkar. Jag får en obehaglig känsla i hela kroppen.
Jag känner hur min kropp börjar svälla upp, det kommer vattenljud från min bröstkorg och jag känner hur jag fylls med vatten. För att vara säker på att det är riktigt känner jag efter med mina händer. Jag kände hur jag kunde trycka tillbaka vattnet. Jag satte mig upp, öppna ögon. jag känner hur allt vatten åker ner i höger fot som svullnar upp på en gång, det är vatten ända upp till låret. Jag säger till Jack som var relativt lättväckt att något var fel. Jag säger att det känns som att jag ska rinna bort. Jack svarar med att allting är lugnt och somnar igen, jag lägger mig ner, känslan är värre, vattnet slutar inte komma. Hur jag än vänder och vrider på mig så är det riktigt obehagligt.
Jag säger till Jack igen, säger samma sak i hopp om en annan reaktion. Han lugnar mig och säger att allt är som det ska, men jag är riktigt rädd och börjar undra vad som egentligen händer.
Jag ligger en stund och försöker pressa ut vattnet. Stänger av musiken och hör ett väldigt högt surrande som inte slutade förrän jag stängde av datorn.
Ingen aning om vad klockan var gick jag till sängs. Jag vet inte hur länge jag låg där med det förbannade vattnet i kroppen, det ar mest i foten nu och jag var tvungen att känna på mina båda fötter för att jämföra om det var någon skillnad, jag kan svära på att den ena foten var större.
När ag la mig på sidan kände jag hur all vätska följde med och hur min hud töjdes ut. det kändes bäst att ligga på rygg, benet hade jag högt upp för att undvika vätskan.
Jag somnade till slut.
När jag vaknade i morse var inget förändrat, jag kände fortfarande av vätskan i kroppen, yr och fnissig, gick snabbt på toa och la mig igen. jag såg inga mönster längre.
Ytterligare timmar senare steg jag upp, Jack slog på en film, båda kände sig fortfarande beng, och det tog säkert en timme innan det kändes någorlunda normalt.
Jack cyklade hem.
i skrivandets stund känner jag mig fortfarande lite märklig, tom i huvudet är ett sätt att beskriva det.
Allt som allt var det en riktigt rolig upplevelse, hade gärna sluppit natten och känslan av att bli uppsvullen av vätska.
