Paradoxalt angående kastsystemet och karma

Det är bra mycket vanligare att det tar någon månad än att det tar 1000år.

Det är inte som att själen är en människa. Man reinkarneras hela tiden i olika kroppar.
Själen är fri, formlös, aldrig gammal och alltid ny.

Dessutom är återfödelse inte samma sak som reinkarnation,
men det är bara semantik, här är det idéerna som är det viktiga.

Är det inte buddhism du tänker på nu?

Inom hinduismen är tanken på en själ som återföds gång på gång det vanligaste sättet att se på tillvaron. Man har alltså en själ som återföds gång på gång i det eviga kretsloppet tills man uppnår Moksha. Buddhisterna tror inte på själen överhuvudtaget.

Hehe, jag är visserligen buddhist själv. Men jag hoppas att jag vet hur hinduerna tänker och tycker. Det är ju trots allt det buddhismen är uppbyggd på, som en mot-kultur.

I den eviga brahman är vi en och samma själ, så allt levande är en del av samma eviga kretslopp av reinkarnation. Det finns ingen stagnation, det är evigt. Utan stagnation, ingen form. Formen är världslig, och symbolisk. Som en kropps aura, med alla dess olika lager, den anpassar sig efter kroppen, inte tvärtom. Det vore ganska lustigt om kroppen såg ut som själen, då skulle man nog se ut som en svävande blob eller så.

I vilket fall så är kastsystemet och frågan om karmas relation till reinkarnation, två olika separata saker. Det är ett isomorfiskt förhållande dock, så det är inte som att det kan finnas korrelation på vissa punkter ibland. Men generellt sett så har dom inget med varandra att göra. Det ena är socialt, det andra är spirituellt.

Intressant. Jag trodde faktiskt att det hängde ihop mer. Hoppas jag inte får IG på mitt arbete om hinduism/buddhism som jag skickade in till distanskursen förra veckan.

vad får dig att tro det? tror du inte att vi behöver vila lite längre än så efter ett långt liv? att vi skulle födas om efter en månad skulle vara som att vi skulle komma hem efter en lång arbetsdag och sova bara 1 minut under natten.

Kroppen kan bli trött, men inte själen. Det är bara kroppen som känner av den fysiska världens påfrestningar, som smärta och hunger. Själen har ingen uppfattning om tid, eller liv för den delen. För själen är liv och död detsamma, en del av samma eviga kretslopp. Evigheten har ingen början eller slut, därför spelar tid ingen större roll.

Nu är visserligen evigheten inte för all tid, inom hinduismen. Världen har skapats, och kommer att gå under. Men det som vi i vardagen ser som världen, är bara ett sandkorn i ett sandglas som mäter 1 mikrosekund, för gudarna själva. Dom krigade och älskade långt innan vår värld kom till. Men för brahman självt är det som att tiden inte finns överhuvudtaget, den står till och med över gudarna själva. Eller rättare sagt, varje gud representerar hela brahman. Brahman är evig, och står till och med över världens skapelse och död (som för övrigt också går i ett evigt kretslopp). Och ens själ är en del av denna brahman, så det är svårt att tänka sig att själen skulle bli trött.

Fast det är klart, med ett sånt tidsperspektiv är det inte omöjligt att nästa gång man reinkarneras, är det i en helt annan värld. Men dom flesta hinduer verkar vara överens om att man reinkarneras relativt snart från sin bortgång, och att man inte reinkarneras speciellt långt ifrån sin senaste levnadsort.

Själv har jag en annan syn på reinkarnation, men det är lite off-topic.

Stalin & Hitler gick sitt öde tillmötes efter 5, 10 år, lite katt vid fotändan sådär, nuförtiden finns det många elaka & otrevliga barn & vuxna som ligger i risk zonen för karma. .Jag har ett tusentals filmer sen 80 talet https://www.imdb.com/title/tt0898367/ den är den obehagligaste med god marginal, kan sätta 500 kr att den blir verklighet. Vissa förtjänar verkligen en käft-smäll.