Paradoxalt angående kastsystemet och karma

Kom och tänka på en sak igår som jag har försökt finna något svar på, men varken Google eller Flashback har kunnat hjälpa mig än så länge.
Om jag har förstått allt rätt så har hinduerna ett kastsystem, vilket innebär att du tilldelas en viss rang beroende på din "karma", alltså onda och goda gärningar.
Om jag till exempel lever mitt liv som en god man, delar med mig av min mat och värnar om andra människor och djur ökar min karma i positiv bemärkelse, och jag kommer efter min död återfödas i en bättre kast, exempelvis som kung.
Om jag däremot lever mitt liv efter girighet och andra ondskefulla handlingar kommer min karma bli negativ, och jag återföds då i en lägre kast och måste kämpa för att stiga i kasterna tills jag slutligen återföds i den högsta kasten.
Har jag rätt så här långt?
För i så fall är min fråga; om jag är ett riktigt svin i hela mitt liv och återföds som en sten, hur fan ska jag kunna uträtta goda gärningar i så fall?

Är det inte en förutsättning att det man reinkarnerar som är levande?
En sten lever ju inte. Och föds inte heller.

Aha, det är så det fungerar alltså. Men det verkar ändå svårt att utföra goda gärningar som en myra, men det kanske är det som är menignen, att man ska behöva kämpa för att stiga i kasterna?

Jag vet faktiskt inte hur de fungerar.
Med återfödelse menas ju att man föds på nytt. Ska man vara petigt så föds inte myror heller. De kläcks.

Finns säkert folk som kan reda ut det du funderar över bättre än jag.

Vilket kast man har ligger mycket i släkten. Det är inte som att det finns en stor dator när du är död, som väger hur mycket gott du gjort, för att sen placera dig i en rik familj. Och, jovisst, det är jättebra att bli återfödd som en ko, om det ens är möjligt för oss orena människor. Men, kastsystemet är ett socialt system, ett samhälleligt system. Kastlösa är människor, och dom är längst ned i hierarkin. Brahminer är människor, och dom är högst upp i hierarkin. Även om det är fullt möjligt i teorin att bli återfödd som en apa, och bli dyrkad vid något ap-gud-tempel, så är det inte det kastsystemet handlar om. Karma och kast går alltså inte helt hand i hand.

Eh va? Klart det ligger i den världsliga släkten men i reinkarnationstanken så kan ju själen hoppa in i andra släkter och till och med arter.

Jaha? Sista meningen i texten du citerar: "Karma och kast går alltså inte helt hand i hand"
Blir du en apa i nästa liv så är du inte en del av kastsystemet.
Gudar, demoner, och andra utomvärdsliga varelser är också utanför kastsystemet.
Det blir som att snacka med en ko om möjligheten till en löneökning...

Dessutom, man vill träffa sina älskade i nästa liv också,
och älskar man varandra tillräckligt mycket,
har bra karma, så blir det så.
Den sociala demografin förföljer en alltså för evigt.

man behöver inte göra goda gärningar för att stiga i kasterna, man behöver bara låta bli att göra onda gärningar. myror och stenar kan inte göra onda gärningar.

jag fattar dock inte varför det skulle vara så farligt att födas som en myra eller ett träd, de är ju knappt medvetna om något, så de kan inte lida. det är också tveksamt om evolutionen kan gå bakåt... man kan nog inte födas som något annat än en människa i sitt nästa liv. när man lever ett liv, hur ond man än är, så lär man sig alltid något nytt, och därmed får man bättre förståelse och blir en bättre människa.

Om reinkarnation är verkligt, så tror jag inte att det är begränsat i tid, eftersom det inte är begränsat i rum. Att människor reinkarneras ibland flera år efter dom dog senaste torde vara ett bevis för detta. Och det skulle innebära att man kan födas många år efteråt, in i framtiden, eller många år bakåt, innan man föddes senaste. Då kan man mycket väl födas som en dinosaurie eller så. Och det skulle också innebära att man kan födas under samma tidsperiod som redan nu lever. Och då finns det en chans att man faktiskt är alla och allt runtomkring en, fast i olika kronologiska ordningar. Det låter som en bra argument för generell kärlek gentemot allt. Jag tror Dalai Lama talar om något liknande i sin bok "Kärlek".

fast grejen är ju att det är dharma som bestämmer vad du ska göra. Om du är född till tjuv ska du leva som en, annars gör du också fel, vilket kan resultera i att du föds som den där gräshoppan eller stenen.

det är ganska ovanligt att det bara tar några år tills man återföds, oftast brukar det ta flera hundra år. i genomsnitt 1500 år men det är väldigt individuellt.

lol, en människosjäl kan inte gå in i ett djur, de är inte kompatibla.

Jag skulle för en stund veta hur det är att vara i din hjärna bara för att beakta allt flum som försegår på löpande band där inne. Tror du på allt du säger?