När blir ett ord "fult"

Jag har på senaste tiden funderat på när ett ord egentligen blir fult. Vad är det som som gör det fult och varför uppfattar vi det på det här sättet? Någon som är lite halvt insatt eller som bara har en teori tagen från intet får gärna dela med sig!

Är det inte uppenbart att ordet får sin betydelse genom de sammanhang i vilket det används?

Fult i hur det låter eller dess betydelse? Fult i dess betydelse blir väl ordet när det används att förnedra eller förolämpa någon eller något.

Ursäkta om jag var otydlig! Jag syftar på fult i dess betydelse.

Det där har jag också undrat över. När jag var liten var ordet "neger" bara ett sätt att uttrycka att man pratade om en mörk person, likväl som man pratade om eskimåer, indianer, svenskar, finnar, italienare... ja ni förstår. Ingen nedsättande baktanke alltså. Då var det "nigger" som var det fula och nedsättande ordet. Men nån gång under... vaddå? 80- 90-talet... blev neger ett kränkande och fult ord. Sattes invektivet "jävla" framför en gång för mycket kanske?

Wermland

men vafan, du kan ju för tusan inte jämföra neger och svenne, då jämför du ju en nationalitet med en hudfärg. Det är väldigt cp?

Jag anser att ordet blir ett fult ord när det används med avsikt att kränka någon.

Ett bra exempel är 'svenne', själv ser jag det inte som en större kränkning, men många gör det då dom som använder det har för avsikt att förolämpa eller kränka dom som dom anser är 'svennar' dvs svenskar.

Sen måste man ju se det i vilket sammanhang det används i också. Och det magiska ordet 'jävla'
exempel: "hallå skåning" anser man (iaf inte jag) som kränkande. Men däremot "hallå jävla skåning!" får dom stakars skåningarna att ryka av ilska (vissa)

Vete fan om jag håller med dig. Tror inte särskilt många tar illa vid sig av att man sätter "jävla" framför ett neutralt ord. Iaf så länge personen ifråga inte skäms över sin tillhörighet. "Jävla skåning" är nog inte förolämpande för någon annan än möjligtvis spissflabbade Näset-kids...

Annars är jag helt med på att ord som hela tiden laddas med en negativ betydelse på sikt blir fula. Neger och zigenare är ju inga ord som folk hade rynkat pannan över på 60- och 70-talet.

Jag har funderat lite på det där, fast då när det har gällt människor med olika funktionshinder.
Det som förr i tiden var dårar och hysterikor t ex, har idag blivit psykiskt sjukt.
Likaså ord för utvecklingsstörda/handikappade. Förr hette det efterbliven och missfoster, nu säger man intellektuellt funktionshindrad/funktionsnedsatt, fast man avser samma sak.
Man skapar ett nytt ord för att liksom tvätta bort den negativa klangen, men så länge det värderas lägre att ha en utvecklingsstörning så spelar det ingen roll egentligen vad man kallar det,eftersom det alltid kommer att vara negativt att inte vara "normal". Det nya ordet kommer således att få en negativ klang efter några år,( kanske 10?) eftersom själva värderingen inte ändrats. Då byter man ord för att tvätta bort det negativa och så rullar det på...

Det är möjligt, men då var ett helt land cp för det var så vi gjorde. Fråga dina föräldrar vad de kallade afrikaner - afroamerikaner när de var små. De äldre författarna skrev ju också om negrer, och aldrig har jag hört att Strindberg kallas rasist. Jo, med dagens mått mätt kanske, men idag är ju som sagt ordet att betrakta som fult. Det var en ren benämning, inte en förklaring till hudfärg. De flesta gamla visste förmodligen inte ett skit om etymologi (negro=svart). Ordet användes för en viss typ av människor, precis som om man sa "jag träffade finnen igår". Då visste alla vem man hade träffat. "Jag träffade målaren", "Jag pratade med slaktaren", "jag åkte med negern". Neger var en egenskap för just den människan, inte en beskrivning av utseendet (så där backar jag lite mot vad jag skrev i mitt förra inlägg). Målare och neger var lika neutralt. Dock ska erkännas att negern var lite mer exotisk. Det var, som jag sa förut, nigger som var fult. Det fick jag till och med lära mig hemma på vischan att så sa man inte, för det är ett skällsord. Skulle tro att mamma sa det till mig när jag var i femårsåldern eller så. Knappt att jag minns det, men jag gör det. Det var i mitten av 70-talet.

Wermland