Citat:
Ursprungligen postat av olmanriver
Har läst att anledningen till att vi människor inte sysslar med incest är kulturell och inte biologisk.
Det tror jag inte att det är. Incest/inavel leder till sjuka avkommor.
Jag tror på evolutionen, och anser att inavel strider emot den. Läste något i illustrerad vetenskap för ett antal nummer sedan som jag håller med om, nämligen att "sex är bland det smartaste som finns" (eller hur dom nu uttryckte sig) - därför att det tillåter en utveckling som inte sker hos t ex. celler och sådant som endast kopierar sig själva. Mycket fiffigt, tycker jag.
Ang. TS' fråga, så anser jag alltså att det generellt
måste finnas någon slags "incestspärr" hos i stort sett alla djur. Är ingen vidare expert på detta område, så visst kan jag ha fel.
Men enligt mig och min teori så skulle evolutionen stanna upp om besläktade djur fick ungar jämt. Visst förekommer incest ändå, liksom en massa annat "onaturligt", men inte i den omfattning att en hel art blir påverkad av det.
Hundraser brukar ju vara inavlade, i alla fall i dom första generationerna, för att få dessa homogena och "likadana". Är inte hundra på hur det påverkade valparna/raserna, men fel tycker jag ändå att det är.
Att ni observerat (besläktade) husdjur som försökt "para" sig, så kan jag sticka in med att ridning är ett dominansbeteende. Där jag bor har vi tre hundar, som är mormor-mor-dotter (eller hur man nu ska säga... Tre tikar ur tre generationer), där den äldsta (ledaren/alfatiken) brukar rida på sin dotter (som är undergiven) som ett tecken på att hon bestämmer. Mina tre ökenråttor (också dom tjejer, men inte besläktade) höll också på så tills de hade upprättat rangordningen.
Vad jag vill ha sagt är alltså att era observationer av "ridande husdjur som är släkt" (eller vad man ska säga) inte nödvändigtvis betyder att dessa är sexuellt attraherade av varandra, utan helt enkelt har med rangordning och dominans att göra.
Och det där att två individer som växt upp tillsammans inte skulle kunna bli sexuellt attraherade av varandra stämmer ju inte alls. Kanske till viss grad, men det beror väl mest på "hur" man umgåtts. Och sen ska man kanske inte förväxla sexuell attraktion med kärlek, för det är ju nödvändigtvis inte samma sak. Men det är ju ganska vanligt att barndomskompisar i tonåren blir lite "mer" intresserade av varann, varför vet jag inte, men jag vet att det inte är lika vanligt för syskon att börja drömma om varandra när dom kommer i puberteten, så någon slags skillnad måste det väl vara. Eller?