Zenbuddhism och alla dess sorter

Men det känns ju helt bakvänt. Är det Zen som tycker så? Alla inom buddismen har ju som mål att bli upplysta?

Du blandar ihop Samsara och Satori.

Zen är sekt. En utbrytarreligion från buddhismen. Så man kan inte anta att kinesiska buddhismen lämnade speciellt stora spår i det som vi ser idag. Istället för att tillbe Buddha, ha statyer hemma och sånt, så kanske man på sin höjd har en tavla med Bodhidharma, munken som stirrade 9 år i en grottvägg tills han nådde upplysning. Men helst ska man inte behöva ha några hjälpmedel alls när man mediterar. Ens religion är ens sinnesvärld. Och såvitt jag vet är zen inte speciellt influerad av Daoismen, mer då av kinesisk buddhism. Det finns Taoistiska inslag i zen, i Korea till exempel, men det är synkretistiska undantag.

Zen är den flexiblaste av buddhism-varianterna. Man kan till exempel äta kött om det är i linje med ens egen moral, och det finns inget som säger att man inte får tro på den kristna Guden samtidigt som är zenbuddhist. Samtidigt är det den mest avskalade religionen, inga gudar, ingen kosmologi, ingen skapelseberättelse. Fokus är istället på nuet, och ens direkt upplevelser utav världen. Att vara medveten. Det sämsta man kan göra är att supa och röka. Rusdrycker och narkotika stör sinnet, och allting som stör sinnet stör ens medvetenhet om omvärlden. Sinnet ska vara ett med kroppen, och det går inte om man tänker på framtiden/dåtiden eller någonting som inte är i ens direkta närhet. Framtiden är en illusion, dåtiden är en illusion. Ett Jag utan omvärld är en illusion. Det enda som finns är upplevelsen av nuet.

Ett annat tabu är att störa andras sinnen. Så man får inte ljuga, inte slåss, inte provocera, och så vidare. Med andra ord finns den åttafaldiga vägen med i zenbuddhismen, men den tolkas mer handfast och pragmatiskt.

Alla inom Zen är inte ute efter upplysning. Som i vilken religion som helst så finns det alltifrån människor som knappt använder det i vardagen alls, till människor som blir bokstavstroende och aldrig lämnar klostret. Det är upp till var och en.

Sen finns det intressanta diskussioner om huruvida det verkligen är nödvändigt att gå i kloster bara för att bli upplyst. Många koaner (och det är en annan grej med zen, man läser dikter och mediterar över dom, så mycket som möjligt) berättar om vardagliga händelser som fått människor att förstå vad upplysning handlar om. Det där Eureka-moment som alla diggar, det kan komma ifrån något så enkelt som att gå och diska tallriken efter du ätit


edit:
Ett tillägg om Karma och Reinkarnation. Inom till exempel Tibetansk Buddhism så tror man att minnen och personlighet reinkarneras, inom zen tror man bara att karma reinkarneras. Karma inom zen är inte som karma inom hinduismen, karma inom zen är enbart orsak-verkan, inget mer.

Min uppfattning är att man godtar den åttafaldiga vägen och andra buddistiska läror men inte ägnar dom något större intresse. Inom Zen försöker man inte nå Satori genom att läsa böcker. Ibland liknar man vägen till upplysning med att bestiga ett högt berg. Det finns många vägar uppåt men målet för samtliga är bergstoppen.
Dom olika varianterna av buddhism brukar godta att det finns många sätt att komma till insikt. Vilken väg som passar just dej bäst beror på dina egna förutsättningar.

Sammanfattningsvis kan man säga att Zen är en trevligare religion som har fler vägar till upplysning och ger större själsfrid och sinnesro åt männsikan. Go Zen.

Men hur kan då Zen klassas som en religion? Zen är fri från dogmer och trosuppfattningar.
Vad jag fattat är Zen en Mahayana influerad och mahayana i sig är påverkad av daoismen.

Vilka sutror studerar Zen då? För vissa texter har jag fattat att de ägnar sig åt. Samt deras dagliga hårda arbete (munkarna), är det en del av deras meditation?

//Thomas

Mahayana är många olika inriktningar av buddhism. Och egentligen är det ett utanförperspektiv. Hinayana, lilla vagnen, är mer bokstavstroende. Men dom skulle aldrig kalla sig själva för hinayana. Och mahayana, som är mer öppna för tolkning, har en större kosmologi, utökad världsbild. I kina till exempel, är det inte ovanligt att se Siddharta Buddha som den fjärde buddhan i ordningen. Men zen har inget sånt, så jag skulle inte se det som en del av mahayana. Det är en sekt. http://sv.wikipedia.org/wiki/Sekt Vissa mahayana buddhistinriktningar kan säkert ha daoistiska inslag, men såvitt jag vet finns inget sånt i zen.

Det är det att man praktiserar den som en religion som gör den till en religion. Den har samma inverkan på samhället som andra religioner. Det finns präster, initiationsriter, tempel, texter, påbud och så vidare. Religion innebär inte bara att man tror på gudar, det är mycket mer än så. http://sv.wikipedia.org/wiki/Religion

Man studerar inte så mycket sutror, men diamantsutran är definitivt en del av zen. Man studerar hellre koaner, och mediterar väldigt mycket. Den viktigaste texten är den man själv skapar när man läser, i sinnet. Allt kan inkorporeras i meditation, speciellt vardagliga sysslor. Man strävar efter att vara konstant medveten om allt. Det är därifrån "mindfulness meditation" kommer. http://en.wikipedia.org/wiki/Mindfulness

Vad menar du med orsak-verkan?

Sekt, hmm, varför vill du kalla det för det, yidaki?

Det som gör det till religion är tron på metoden för upplysning, tron på läraren.

Hmm, det där med att den figuren föreställer Buddha är en vanlig västerländsk missuppfattning har jag för mig. Egentligen är det där ett österländsk helgon som är känt som Budai Louhan (kinesiska) eller Hotei (japanska). Kul att du tar upp det, då han har en roll inom Zenbuddhism:


Detta helgon är alltså inte densamma som Guatama Buddha, men ses ofta som den kommande buddhan; Maitreya Bodhisattva



http://en.wikipedia.org/wiki/Laughing_Buddha

@ yidaki

Är satori likt begreppet moksha? Och på vilket sätt är det hinduistiska begreppet om karma något mer än orsak och verkan menar du?

Kausalitet.

Det är vad zen ser sig som.
(Det har inga negativa konnotationer i sig själv,
sekt innebär bara att det är en gren som brutit sig
så långt från ursprungsreligionen att det blivit en egen religion)

Det finns en skillnad mellan upplysning och det slutgiltiga öde som man eftersträvar. Upplysning innebär mest att man förstår världen som den är. Sen att verkligen bli en buddha innebär något annat. Samtidigt är det viktigt att påpeka att buddha själv sa att alla kan nå detta slutgiltiga stadium ända tills sin dödsbädd, så det är aldrig för sent.

http://en.wikipedia.org/wiki/Karma#Hinduism
Inom zen är karma enbart orsak-verkan,
inget mystiskt, enbart en del av det som man kan erfara genom sina upplevelser.

Ska försöka ta det från början. Ordet religion härstammar från latinska religio och betyder bland annat åter (re) föra/förena (ligio). Jämför med yoga som har flera betydelser däribland förena. Oavsett gren inom buddhismen försöker lärjungen uppnå detta återförenande, upplysning, och då bli förlöst från livscykeln efter innevarande liv.

Buddhismens huvudgrenar är Theravada (de äldstes skola) och Mahayana (den stora farkosten). Hinayana (den lilla farkosten) är ett slags skällsord som används inom Mahayana då en del tycker Theravada eller den södra skolan är väl stelbent. Inom Mahayana finns Vajrayana (den snabba farkosten) och tillhör Buddhas hemliga muntliga undervisning. Detta är en mycket brant väg och ska endast användas av garvade meditatörer.

Zen kommer från det kinesiska ordet chan eller channa, vilket härstammar från sanskritordet dhyana som betyder meditation. Oavsett val av gren tar novischen tillflykt till "De tre juvelerna": Buddha, Dharma (läran) och Sangha (församlingen). Detta kan ske inom klosterväsendet eller utanför vilket är vanligt i väst. Överföringen av Dharma inom Zen genomförs av en Sensei eller Roshi. Detta kan ske via texter, föreläsningar, handlingar utan ord eller absolut stillhet.

Stilen vid utlärning kan vara skiftande beroende på lärare. För att få en uppfattning om processen bör lämpliga böcker i ämnet läsas. Lärarens huvuduppgift är att hejda elevernas sedvanliga tänkande som kan liknas vid oändliga tankekedjor. Sker inte detta finns inte utrymme för en elevs möjlighet att komma till klarhet. Mindre insikter brukar kallas för kensho och de större för dai kensho eller satori.

Satori är tillståndet då eleven ser igenom verkligheten, detta kallas för att ha sett sitt ursprungliga ansikte. Jämförande mellan olika skolor på de högre nivåerna av lärande och insikter är lönlöst. Inom Mahayana förekommer till exempel många texter som finns inom Theravada. Vissa är mycket grundläggande oavsett inriktning. Ett annat exempel är att det finns flera skolor inom tibetansk buddhism. Detta hänger delvis samman med egna personligheten, men detta är lite överkurs i sammanhanget.

Hur man än vänder och vrider på alla inriktningar så har alla det gemensamt att meditationen är hörnstenen. Metoden indelas i grundläggande koncentrationspraktik och senare insiktsmeditation, vilka på högre nivåer samkörs. Den som hyser tankar om att Zen eller annan buddhistisk inriktning enbart är filosofi eller blind tro gör så i brist på egen erfarenhet. Även Buddha påpekade att hans elever själva skulle undersöka guldhalten i myntet. Vem skulle annars kunna göra det åt dem?

Tror verkligen zen-buddister på orsak-verkan? Hela poängen är väll att allt hänger samman och olika händelser egentligen inte är olika händlser utan olika aspekter/uttryck av "totaliteten"?