Tillvaron ur politikerns perspektiv

Överdrift någon? Annars vill jag hemskt gärna ha källhänvisning. Den skattefinansierade skolgången var bra för mig i lågstadiet. Lagen om tvångsvård har varit bra för en klasskompis från gymnasiet. Behöver jag fortsätta?

Politiker är olika. Punkt 1. Svårt att så hårt generalisera över alla politiker under alla tider överallt kan tyckas.

Politik är av demokratisk anledning befäst med en tråkig sak: alla kan inte bli nöjda hela tiden. De flesta brukar dock bli nöjda under enskilda tider till stor del.

Jag får nog be om en tydligare diskussionsdel? Inte för att du varken är efterbliven eller självklart korrekt. Kompromissandet behöver i min mening alltså INTE vara liktydigt med verklighetsfrånvänd handling eller uppfattning. Däremot så borde verklighetsanknytning bli bättre (att aldrig ha haft ett jobb utanför politiken är sällan lämpligt, att sakna en förmåga att leva sig in i andras verklighet blir problem, brist på referenser/bildning blir ett problem, dogmatisk inställning funkar sällan etc etc).

Grundläggande är väl att ingen vill ha det skitsamhälle som dina vanföreställningar,
satt till omlopp, skulle prestera. Det liknar ju mer samhället som illustreras
bristfälligt i filmerna om Arn.

Ännu ett kvalitetsinlägg från din sida.

Må så vara, du kan även hävda att skoltvånget varit dåligt för de elever vars föräldrar haft möjligheten att lära dem läsa. T ex kunde jag läsa (hjälpligt) när jag kom till skolan av anledningen att min mamma lärt mig grunderna. Låt säga att familjer inte var tvingade att arbeta ~80 timmar i veckan för att överleva, mannen eller kvinnan har möjligheten att stanna hemma och undervisa barnen. Vad skulle då ske?

Du gör ett fel som likställer politik med demokrati, tänk på att USA är en republik och trots detta har de politiker. Vet du skillnaden mellan en demokrati och en republik till att börja med?

Jag kan tala om hur lokalpolitikern tänker. Är det några politiker som är pragmatiska så är det "lokalpolitikern"... Man "diskuterar", "resonerar", fikar och pratar skit med varandra. Sedan äter man lunch (gratis), eventuellt åker en moDDRat och lokal sossepamp tillsammans ut till någon av kommunens skolor, bibliotek, simhallar etc. för att "kontrollera kompetensmålen för de kommunala verksamheterna" (de facto: man fikar). När man är klar skickar man faktura på sitt "arbete". Mer homogen grupp än dessa får man leta efter. Efter att ha följt de lokala politikerna i min hemkommun på ett par kommunalfullmäktigesammanträden (vilket härligt byråkratord ) samt haft en viss insyn i deras "kontroller" har jag fått det bekräftat var gång. Destruktivtet var ordet...

Jag delar samma hemmalärda öde som herrn själv.. Men nu talar du ändock om saker som faller under politik va? Dvs att man har ett system där man jobbar mindre och tex har hemmaundervisning. Att du har andra tankar än rådande konsensus är väl inte detsamma som att alla politiker är verklighetsfrånvända? De flesta svenskar vill alltså inte ha det som du nämner, följdaktligen har vi inte det systemet. Demokratiskt, ja. Politisk blunder? Nej.


Jag utgår ifrån att vår diskussion handlar om politiker med utgångspunkt i vad som ligger närmast: demokratiskt styrelseskick. I Sverige har vi demokrati, och politiker samt är politiken utformad efter demokratiska former, tex vår representativa demokrati. Du vet säkert att republik kan innebära allt från autokrati till en demokratisk republik. Jag ser kanske inte exakt vad du är ute efter i sammanhanget? Förklara i så fall gärna igen.

Att denna kategorin finns är utan tvivel sant. Har själv erfarit folk med denna inställningen. Men det gäller inte alla förstås. Den som är mest framgångsrik i kommunpolitiken är inte den som är mest utbildad och genialisk utan ofta den som orkar engagera sig mest och tekniskt sett bäst.

Jag vet inte hur andra vill leva sitt liv, jag vet bara att de inte har möjligheten att leva som de vill eftersom de säger att de vill ha mer tid för sina barn och liknande. En familj är idag tvingad att skicka sina barn till en skola tack vare skollagen, om de väljer att undervisa sina barn måste detta alltså ske utanför den tid som skolan kräver av barnen.

Är Sverige en demokrati, är EU en demokrati? Varför har vi då en kung i Sverige och en konstitution för Europa?

Tänk igenom hur du själv ställer dig till frågor som gäller aga, homo-äktenskap, abbort, homo-adoption, beskattning av fet mat, klimathotet, sveriges biståndspolitik, sveriges flyktingpolitik, etanol, jordbruksbidrag, EU, EMU, Euro, skoluniform, kungen, våld på TV, public service, TV-licensen ... the list goes on.

Tänk sedan på vilka politiska åsikter dina föräldrar har. Dina närmaste vänner? Dina arbetskamrater? Dina syskon?

Kan du hitta någon grupp av människor, ens två stycken, som har identiska åsikter i varje enskild politiskt fråga. Allt från kommunpolitik till regeringens politik.

Jag kan åtminstone inte det. Jag har en syster som är ultra-höger, en bror som är mitten-höger, an far som är gråsosse och en Mor som är höger och vänster samtigt. När jag satt och festade i fredags så sitter mina fem bästa vänner där: En Italienare från Neapel som är så långt vänster att han är snudd på kommunist, en Jude som är ultra-höger och älskar Amerika och deras politik, jag som är mitten/sosse, en miljöpartist och en folkpartist.

Samma sak på jobbet, trots att de flesta är högavlönade och borde (om man skall tolka stereotyperna som läggs fram på FB) vara höger, så finns det aldrig en fråga som alla är överense om.

Men inom politiken finns det inte någon mångfald. Jag var på förfest för några veckor sedan, där "kamrater" från samma ungdomsparti satt och snackade politik. De är alla skolade sedan 12-13 års ålder i ungdomspartiets partiprogram. Jag har sett en otrolig förvandling av åsikter, i många frågor har man vänt på klacken 180 grader jämfört med när jag var aktiv ... men lik förbannat så har de exakt identiska åsikter i varendaste fråga. Inte ens de nyanser av meningsskiljaktigheter som brukar finnas bland människor som på det stora taget har samma åsikt. Nej. Åsikterna är helt och fullkomligt stöpta i samma form. Den enda gång det blir lite, lite, lite debatt är när ungdomspartiet har en annorlunda åsikt jämfört med sitt "moderparti". När ungdomspartiet inte har samma åsikt som det parti som man försöker arbeta sig in i ... då blir det jobbigt. Men det går snart över, för i 99.999% övriga frågor så är man helt och fullkomligt överense.

Politik för politiker handlar inte om att söka sanningen, att granska frågor utifrån sin egen moralkompass eller sina egna åsikter. Politik för politiker handlar om att ta reda på vad facit är och sedan retoriskt och argumentativt träna sig att försvara dessa "korrekta åsikter". För det politikerns party tycker, det tycker även politikern ... i 99% av fallen.

Håller rätt bra med i åsikterna. Men det gäller nog inte för en majoritet svenskar? Och varför är detta inte politik, alternativt verklighetsfrånvänd sådan?

Ja och ja. Därför att vi på demokratiskt vis ger stöd till dettas fortsatta fortlöpande via folkomröstningar, fritt politiskt engagemang och yttrande.

Privata skolor presterar systematiskt bättre än statskollektivistiska. En dagisplats kostar väl idag skattebetalarna ca 10 000 kr i månaden. Om föräldrarna fick 10 000 kr i månaden per barn så skulle de på en oreglerad marknad lätt hitta mycket bättre dagisverksamhet åt sina barn än vad kommunerna idag lyckas pussla ihop. Om du ens tillåts få någon dagisplats, det är ju årslånga köer, som alltid i statliga planekonomier!

Varför skulle politikern gynna någon eller något annat än sig själv med den makt som politikern svingar mot undersåtarna?

Mycket väl beskrivet!!!