Våldtäkt, utmanande kläder, och tänkandet kring det hela.

Det är ju rent otroligt hur mycket starka åsikter man kan uttrycka på forumet utan att använda vare sig logik eller allmänbildning.

1. Det är inte bara lättklädda kvinnor som våldtas. Att klä sig "tråkigt" kanske minskar risken något men det är marginellt i relation till andra riskfaktorer som att vara berusad, att vara i en miljö där andra är berusade, att bo på fel plats osv.
2. Det är inte bara snygga kvinnor som blir våldtagna. Den typiske serievåldtäktsmannen är inte en kille som är för lat för att förföra en tjej på vanligt sätt utan en störd jävel som får kickar av att utöva makt. De som våldtar i grupp på fyllan är jagsvaga individer med risig empati.

Personligen så anser jag att kvinnor bör realitetsanpassa sitt beteende. Ex inte gå ensamma i mörka parker mitt i natten, jogga sent på kvällen osv. Att de ska behöva vara försiktiga på det sättet är förjävligt, på samma sätt som det är förjävligt att man inte ska kunna vistas i vissa miljöer utan att riskera möta en full typ som ska visa sig på styva linan genom att nita någon.
Jag har en mängd säkerhetsbeteenden då jag rör mig i stan på kvällen. Byter sida av gatan om jag möter ett gäng, går åt ett annat håll då jag möter skräniga fotbollssupportrar osv. Jag skulle dock inte anse att "jag får skylla mig själv" om jag skulle gå på kvarnen före en fotbollsmatch och blir indragen i ett supporterslagsmål.

För övrigt så ska vi nog vara glada att inte fler kvinnor blivit cyniska och givit upp om manligheten. Även om det inte är så många som blivit våldtagna har de flesta varit med om oönskade närmanden i situationer där de känt sig utsatta.

Håller med om allt.

Dock är ju ditt sista stycke lite tagit ur verkligheten.

Det tror jag inte.. tyvärr.

Jo lite samma sak är det väl ändå..! Man kanske inte borde låsa ytterdörren eftersom det är de som är sugna på att göra inbrott som borde sättas åt!! Inte vanliga hederliga som vill känna frihet och lämna dörren olåst. Ok, inte samma sak, men en parallell kan man absolut dra tycker jag. Sen tror jag inte klädseln i sig är en risk, men kombinerat med plats, sällskap och medvetandegrad så innebär det ev ökad risk. T.ex. visst ska en ensam full kvinna kunna promenera hem vid midnatt genom en mörk park...visst BÖR hon kunna göra det, men det skiter väl den sjuke våldtäktsmannen i som står och väntar på lämpligt offer bakom buskarna...

Största risken är kanske annars att råka ut för att bli rånad. Har för mig att unga män är mycket mer utsatta vad gäller risker med att gå ensamma och liknande, fast det är inte lika intressant och skriva om i tidningarna och skrivs det inte om det så finns det ju inte.

Visst jag håller med!
Men nu var det ju våldtäkt tråden handlade om.

Våldtäkt kan vara ett svar på mobbning, utanförskap, eller känslan av att inte passa in. Ett abnormens redskap i konflikten mellan norm och abnorm, på samma sätt som hämnd eller mord kan vara ett sätt genom vilket aktivt likväl som passivt åsidosatta människor kan använda för att göra uppror. Jag lastar aldrig en våldtäktsman.

Var våldtäkt är nämligen var mans verk - vi är alla delaktiga!

En våldtäkt är ingen illgärning. En våldtäkt är ingen enskild förövares verk. En våldtäkt är ingen skändlighetens eller vällustens verk, ingen hämndens, trolöshetens eller det oförutsedda ögonblickets verk. Ej heller är det desperadons eller djävulens verk. Det är snarare var mans verk. Det är ditt och mitt och ditt och mitt verk, där envar är meddelaktiga i samtliga våldtäkter som begås. Envar som stabiliserad av normens vidsträckta lem är, och som någon gång speglat sin vanlighet i en utanförskapets gestalt. En gestalt, som av samma lemmar så obarmhärtigt bannlyst blivit. Envar som med oemotståndligt reflektmässiga ögonkast, glosor av spe, eller idiom av antipatiska åtbörder har fått sin vanlighet beseglad i utstickande individers ofrivilliga lyten. Envar som, om än lika omedvetet eller opåkallat någon gång förmedlat ett fördomsfullt beteende och utstrålat det obetydligaste uns av ovilja inför och gentemot en annan människa drar sitt strå till stacken, i varenda våldtäkt. Envar, som någon gång yppat sin registrering av en tunnsådd människas egenhet och därmed levandegjort den utkastare som följaktligen bisprungit tillslutningen av normens inkörsport eller som likt avskyns mäklare personifierad förmedlat utanförskap genom det blåa dunstrets magi har marginaliserat en annan människa, eller som på något sätt i den alltjämt pejorativt växande självbilden hos parian underbyggt synapsernas ofattbart välorganiserade flätverk i denna degenerativa spiral, envar har ni våldtagit.

För i klyftan mellan normen och abnormen uppstår konflikter. Konflikter så allestädes närvarande att en lögn av hitlerliknande gränslöshet gör sig påmind. En lögn i gemene mans späda intellekt så överskylt frånvarande, så omdömeslöst förborgad eller bara så fasansfullt inbäddad i var enfaldig mans besegling av på rättesnörets fastland självförtroendets medborgarskap. Konflikter så enkom hos den hemsökta etablerade, att det enkelriktade uppfattandet av distanseringen så sakteliga tillspetsar densamma, och yttermera förstärker självföreställningen om en utanförskapets lakej eller en abnormens förkämpe. Ja, förstärker förvandlingen till en förment påtvingad paladin i ofreden med det utpräglat vedertagna. Men oavsett graden av inbillning så är abrupta okvädingsord eller den på en psykisk amplitud likafullt ringaktande uddigheten i en sned blick på inga villkor att förringa.

Våldtäkten eller hatbrottet blir sålunda bara ett abnormens stridsmedel i denna ojämbördiga och asymmetriska slitning, där priset för att bibehålla sedelärans princip vida underskrider denna övermäktiga despotism av normstaten så ideligen praktiserad.
All denna ljudlösa men samtidigt underförstådda pennalism som vilar på samhällets tvärstång är visserligen det ofrånkomliga ont som tarvas för att vidmakthålla lagbundenhet och motstå en av vilsna själsliv sprungen anarki. Arma själsliv, som ovanlighetens spegel förlustig skulle komma på förtvivlade villovägar i sin egen självbild. Villovägar så flankerade av klenmod och fasa för omvärldens ordhållighet, att den leviathanska strukturen skyndsamt skulle sönderfalla till ett av hopplöshetens frågeställningar rågat, minne så blott. Således är samhällets ordning så ofattbart avhängig det på gräsrotsnivå så solida identitetsmassiv, så stundligen vilande på förnimmelsen av ett vi och av ett dom, av ett vårt och av ett ert.

Våldtäkten är sålunda ingen illgärning, utan snarare ett stridsmedel genom vilket åsidosatta personer, trots djup melankoli, bemöder sig gå i svaromål mot det samhälle de inte tillåts tillhöra, och där deras ytterst elementära rättighet, människovärdet, av normens statur oavlåtligen undanträngs och åstad remitteras till de stigmatiserades perifera pinorum. En undermakt så kafkaliknande komparabel med västvärldens förtryckta folk, palestinierna. En observation som av yttersta viktighet bör beaktas vid bestraffning av våldtäktsfall. Envars skuld i varenda våldtäkt, en sorgesam tilldragelse ingen förmår rucka på, men som envar, genom att avvärja rädslan för annorlunda agerande och således inte retirera i normens favör kan låta civilkuraget styra kosan och våga utmana i situationer där samhällets tysta pennalism skriker efter syndaförlåtelse.

Från en annan synvinkel.

Att en text i stil med din är komplex i ordval och meningsuppbyggnad betyder inte att den förmedlar mer.

Skriv din mening i något som mer kan liknas vid vardagligt tal nästa gång kanske om du vill få något sagt.

Som det var nu är det jävligt segläst om man är ute efter att få inblick i dina tankar kring diskussionen. Annars var det välskrivet. hehehehe

Ett svårförståeligt budskap kräver en svårtillgänglig förklaring. Då slipper man imbecillspontana idiotråd från kreti och pleti, eller dumma kommentarer från den populas som huvudparten av forumets besökare utgör. Annars kan jag anpassa mig ypperligt till klientelet när det väl faller in.

FAAANNN vad skönt att det finns en kvinna som inte är en sån kärring. Däremot kan det vara lite känsligt om man tänker på en minderåring, som utsats fär en pedofil

Våldtäckt; ett nej är ett nej oavsett väder, kläder, belysning, dag, tid på dygnet eller vadfansomhelst

Utmanande kläder är en ursäkt som kom till för att NÅGON advokat skulle kunna frige sin klient ur en dom gällande våldtäckt.

Utmanande klädsel kan skicka fel signaler och eftersom det finns människor till allt finns det de som kan tänkas våldta en lättklädd kvinna framför en bepälsad. Alla borde få klä sig hur de vill utan att behöva frukta för övergrepp (jmf. ligga avsvimmad naken på ett torg). Men en sak är hur verkligheten borde vara och hur den faktiskt är. Sedan är det upp till var o en hur man vill hantera den riktiga verkligheten; om man vill anpassa sig efter sjuka män eller inte, oberoende av hur lagen ser ut. När väl en våldtäkt har skett tror jag att en kvinna hellre skulle vilja spola tillbaks i tiden och undanvärja de moment som kan tänkas ha "provoccerat fram" våldtäkten, än att hävda sin rätt och göra mänskligheten en tjänst genom att få en psykiskt sjuk man från gatorna, samt få sitt eget liv förstört.
Det handlar om att prioritera.