Tjena Flashbackare.
Idag när jag var ute och joggade med min fantastiskt snälla och välvilliga labradorhane. Låt oss kalla honom Rolf.
Jag hade Rolf lös eftersom jag gick längs en enslig grusväg och bara gick förbi ett hus (och en för tillfället obebodd sommarstuga) längs vägen. Allt går bra som vanligt och han springar efterhängsamt bredvid mig. Jag vet att mannen som bor i huset längs vägen har hundar och på senare tid har han fått tag i någon sorts liten terrierhane som är uppenbart hundaggresiv.
Den här terriern har tidigare varit på och morrat och skällt åt Rolf när vi gått förbi, dessutom en gång tidigare attackerat honom. Så idag när jag springer förbi blir jag lättat eftersom jag inte ser till terriern. Men tro på fan att den här lilla golvmoppen kommer kutandes och flyger på Rolf precis som vi passerar huset. Hans husse är ute, men verkar inte bry sig något större om händelsen, utan jag får locka till mig Rolf som går därifrån utan några större klagomål och utan att visa någon större irritation med mig med terriern i bakhasorna. Till slut vänder han och jag och Rolf fortsätter joggingrundan.
Vi brukar normalt sett gå/springa förbi där även på vägen hem, men idag står terrierjäveln en bit fram på vägen och gläfser utav bara fan när vi börjar närma oss. Ägaren, som vet att jag brukar ta samma väg tillbaks hade tydligen inte brytt sig om att ta in honom som jag räknat med. Istället vänder jag och går en omväg på någon kilometer för att komma runt huset.
När vi kommit en bit in på denna omväg hör jag återigen det här skällandet och där kommer den lilla jäveln farande igen! Rolf hajar tidigare den här gången och trycker ner terriern i backen med en tass stor som golvmoppens huvud. Han håller sig dock fortfarande lugn och efter sisådär tio sekunder släpper han taget, varpå terriern tar några steg bakåt för att sedan flyga på honom igen!
Nu blir det för mycket för mig och
jag sparkar till terriern lätt och tar sedan tag i nacken på honom och hejdar en impuls att kasta iväg honom som om han vore en handboll
. Istället håller jag ner honom i marken i väntan på att han ska lugna ned sig. Rolf går runt i en 10-meterradie runt mig och terriern och nosar, tämligen ointresserad av vad vi håller på med. När det verkar som att terriern lugnat ner sig släpper jag den och den kutar iväg hemåt med svansen mellan benen.
Jag och Rolf forsätter hemåt till ljudet terrierns skall, den har nu kommit hem och sturskat upp sig igen. Han stannar dock hemma.
Nu till min fråga till er mer erfarna hundägare. Vad ska jag göra för att förhindra att detta händer igen. Jag kan inte ta en annan väg när jag ska jogga med Rolf, enbart när vi är ute och går. Jag har försökt att prata med ägaren, men som ni kanske märkt är han ganska slapp när det gäller detta problemet om han ens ser det som ett problem. Det sista jag vill är att min ypperligt snälla hund (valp? Bara 1.5 år gammal.) blir aggresiv mot andra hundar tack vare att den här hunden attackerar honom. Jag är ganska ny vad gäller hundar, vilket jag inte tror terrierns ägare är så det är svårt att övertyga honom om att hans hund har problem och att han måste ta tag i det genom att antingen försöka fostra den eller hålla den inomhus. Han påstår bara att det är för att hundjäkeln avlat en massa och att det inte går att göra något åt det...
Oj, vad mycket det blev. Hoppas jag skrev någorlunda intressant i alla fall. Var tydligen tvungen att skriva av mig.
