Psykologiska och Sociala orsaker till nationalism

Läste lite på Internet om nationalism och dess koncept. Kom även över en intressant artikel, skriven av Henk Dekker- som förklarar de psyckologiska orsakerna och det hierarkiska systemet som bygger upp nationalismen, vilket nationalis är den sista destinationen. Där man ska bevara sin etnicitet och ras ren.

Henk Dekker, förklarar även de olika stadjerna av transformationen som sker hos individen; (1) den första handlar om de neutralarna känslorna som omsveper den nationalistiska ideologin t.ex. att man känner att man tillhör ett folkslag; (2) som sedan utvecklas, och varje individ ska ha en form av denna attityd: nationel känsla -> nationel stolthet-> nationel preferens-> nationel överlägsenhet och slutligen nationalism (det man inte får glömma, är att varje steg förutsätter att man 'klarat' av det tidigare stadjet).

Då är min fråga: Hur känner ni nationalister och hur han ni utvecklats i eran nationalism? Och håller ni med om indelningen av natioanalismen i det hierarkiska systemet som Dekker Gjort?

Håller inte helt med Dekker i sak utan lutar mer åt uppfattningen som vilar i boken "försvenskningen av Sverige". Exempelvis finns det ingen neutral inställning till den nationalistiska ideologin utan att den är bunden till nationen och börjar först vid symbolerna för nationen. Exempelvis flaggan fyller efter studier följande känslopatos: glädje, sorg, kärlek, hat, vemod, hemlängtan, tillhörighet m.m.

Med andra ord finns känsloyttringarna som präglar inställningen till nationalismen redan innan den nationalistiska ideologin skall definieras. Efter ett sådant komplext läge blir det svårt att - åt olika håll - föra diskussioner kring det här sakligt då själva ideologin och känslorna till den aldrig är neutral.

"Nationell överlägenshet" är till exempel ett område som är värt att studera lite mer ingående. Det finns i varierande grader men har mycket sällan för att inte säga aldrig någonting med hat-känslor eller värderingsfrågor att göra. Två olika motpoler är den feminina mjuk-nationalismen som danskarna utvecklade på 1800-talet med "moderjorden" och i högre vulgärretorisk tappning. Den tyska nationalsocialismen överdrev ex. stoltheten av den tyska rasen för att bygga på det stukade självförtroendet för att senare på 30-talet revidera och erkänna att det fanns skillnader mellan olika folkslag, utan att ha någonting med värderingar att göra.

En allvarlig situation uppkom då andra folk och stater på grund av de tyska raslagarna kände sig attackerade och förtalade. Till exempel fick hela fjärran östern under lång tid intrycket att tyskarna hade betecknat dem som icke-arier, och som icke-arier mindervärdiga – att tyskarna hade betecknat dem som ovärdiga andraklassmänniskor och att tyskarna föreställde sig som de enda bärarna av kultur. Vad kan vi säga till dem som i den tyska rasismen såg ett fundamentalt förtal av människor av andra raser? Vi kan inte göra annat än, med tålamod och övertygelse, upprepa att tysk rasism inte utvärderar eller tar avstånd från andra rasliga grupper. Den bara erkänner, vetenskapligt, att skillnader existerar.
(Dr Walter Gross, Rassenpolitische Amt der NSDAP)

"Nationell överlägsenhet" sker oftast i samhällen där gruppen/flocken attackeras eller blir angripna. Motbeväpningen blir av det vulgärretoriska slaget för att höja folkets motståndskraft och för att rusta folket för framtiden, eftersom det rakt motsatta har en nedbrytande effekt, och mycket riktigt används för det syftet: nedbrytelse.

I dagens Sverige är jag övertygad om att den nationella stoltheten finns (trots allt). Nationell stolthet behöver inte manifesteras genom exempelvis flaggviftning vilket många tror utan det räcker med att kika på folkets syn på Sverige i omvärlden för att dra sina slutsatser. De nationella preferenserna finns då vi sluter upp bakom och slår vakt om svenska ambassadörer inom olika genrer, landskapen, naturscenerierna. Nationalism finns i första steget och därefter kommer den nationella känslan, preferenserna via "överlägsenheten" (beror på hur folket och landet skildras).

Gemenskapskänslan och tron på folkets förmåga är den vilken jag vill lägga till och som är utmärkande för nationalsocialismen. Jag tror inte på en ensidig nationalism där man från åskådarhåll, fortfarande som individer, pekar på flaggan och hävdar sitt land som individuell svensk utan att den är vår. En gemenskapskänsla som skall genomsyra alla folklager från den minsta parveln till den äldsta nestorn. Utan den tanken dör själva nationalismen ut eftersom nationalismen aldrig överlever folket. Naturligtvis kan den känslan utvecklas genom fortsatt praktiskt handlande gentemot medmänniskor - gemenskap genom exempel.

Det där låter verkligen som en luddig beskrivning av nationalsocialism.

Tack för en bra sammanfattning, Ns14. Återkommer senare med mitt svar när jag fått lite mer tid över.


Det är en beskrivning av nationalismen - som uppkom långt före nationalsocialism.

Snarare nationalsocialism...

Antar att du läst artikeln? Gå och gör det och återkom sen.

Vad du har skrivit om vad Dekker har skrivit så låter det som nationalsocialism och inte någon övrig nationalism.

Nezahualcoyotl (var tvungen att kopiera - svårt namn),

Ser fram emot den sammanfattningen. Haka inte upp dig för mycket på Sverigedemokraten. Vad Sverigedemokraten låter påskina är att varken nationell stolthet, nationella preferenser eller någon nationell känsla är ett bärande kitt i Sverigedemokratens uppfattning.

Vill påpeka att bevarandet av rasen och etniciteten inte alltid kännetecknar nationalismen eller leder till den (förutom i vissa redan angivna undantagsfall) utan att den borde det.

För mig är det ett helt pragmatiskt ställningstagande. Att ha den byråkratiska/juridiska nationen (staten) som plattform är det enda sättet att kunna bygga t.ex en fungerande ekonomi, och att ha den biologiska nationen (folket) som plattform är det enda sättet att skapa ett socialt harmoniskt samhälle. Alltså, nationalism.

För mig har känslor och annat sådant ingenting med saken att göra. Även om jag givetvis kan känna starka sådana känslor precis som de flesta kan. Dessa känslor används mera i syfte att få massorna med sig, än som fundament för ideologin.

SD värnar om svenskheten oavsett vad du än påstår men dock så är inte SD ett etnonationalistiskt parti.

Som utlovat, så skriver jag ner mina tankar kring nationalism.

Det är sant som du säger att nationalism enbart inte handlar om rasen. Men eftersom nationalism är en av de svåraste ideologierna att tolka så är det lätt hänt att det sker misstolkningar. För att börja från grunden: Natio betyder i sin riktiga bemärkelse en grupp av männsikor som sammanvävs genom födelseplats, större än familjen, men mindre än klanen och folket. På latin betyder det även ras. Så helt uteslutet är inte etniciteten eller rasen.

Så nationalism bygger på en etnicitet och vissa karaktärsdrag som folket har gemensamt. Det är nationalism som ökar självuppoffringen och altruismen bland ett folk, och inget annat trams. Det många glömmer när det sitter i deras trygga miljö är att det är nationalism och stater som skapat stater, så utan nationalism blir det inga stater kvar. Så alla internationalister och dylikt har en gnutta nationalism i sig. Men den natioanalism som startade i Europa värnade inte så mycket om rasen eller etniciteten (inte vad jag märkt iaf). Hur som helts kan detta även vara paradoxalt i många anseenden t.ex. så är österikare och tyskar i princip samma folk (ex: samma kulturella attribut, språk m.m.), men med skiljda nationer, så med andra ord kan nationalismen vara paradoxal. Ett annat exempel är att man idag får medborgarskap efter juridiska medel och inte går efter genetiken.


Som du säger är denna del av den psyckologiska biten klart intressant. Etniciteten eller rasen, om man vill använda sig utav det ordet, har en positiv inverkan och är en källa för nationalism. Om en etniskgrupp ser sig själv och sitt folk hotad, eller dess politiska aspiration hotad, så sker det automatiskt att folket blir nationalistiska och utrycker sig i nationalistiska termer. Det behöver som du säger inte ha med hatkänslor att göra, utan om att man enbart värnar om sitt folk i svåra tider. Och om nationen är hotad - så behöver folket att radikaliseras och bli medvetna om riskerna med att inte agera. Nu säger jag inte att Sverige eller svenskarna är hotatade eller liknande. Syftade mer på förtryckta folkgrupper som lever som dhimmis.

Angående Dekker, så håller jag inte heller riktigt med honom i hans hierarkiska och pyramids uppbygnad av nationalismen. Folk kan vara nationalistiska utan att känna en överlägsenhet gentemot andra folkslag, och faktiskt utan att vilja skada andra raser. Utan problemet Dekker gjorde var att han gick på "empiriska" undersökningar och enbart bland europeiska folkgrupper. Han borde tillfrågat en större grupp av männsikor, men men. Kändes som att han utgick mycket efter nazismen när han avgjorde vad nationalism är.

Svenskheten bygger många gånger på klyshor och stereotyper.