2009-01-27, 21:37
#1
Ska försöka dra det så kortfattat som möjligt.
Har bott tillsammans med min sambo i drygt ett halvår, vi har varit tillsammans i ca. 2 år. Han lämnade allt där han bodde och flyttade till min stad. På sista tiden har det varit lite svajigt, en del gräl och svårigheter men vi har försökt jobba på det. Han är yngre än jag vilket kan vara jobbigt då det ibland känns som att jag tvingas "fostra" honom. Dock har jag inte haft en tanke på att ge upp.
Tills nu...
I förra veckan var jag ute med några kompisar och hamnade då tillsammans med en kille som går på samma skola som jag. Har lagt märke till honom förut och tänkt att han är söt men inget mer...
Nu satt vi och pratade hela kvällen och det kändes verkligen som att det var en spänning mellan oss. Jag tog dock mitt förnuft till fånga och gick hem till sambon. De senaste dagarna har jag dock märkt att jag har svårt att ta tankarna ifrån honom och varje gång jag ser honom pirrar det till i magen, en typisk förälskelse kort och gott...
Vad ska jag göra?
Jag vill inte ge upp det jag byggt med sambon men har svårt att frammana de där starka känslorna. Kommer på mig själv med att måla upp fantasibilder på hur livet skulle vara tillsammans med den andre...
Min förhoppning är att det bara är en tillfällig svacka i förhållandet och att allt detta snart går över. Det känns som att det bästa vore att känslorna för den andre svalnar men hur kan jag hjälpa det på traven? Jag har sån otrolig ångest över detta och har svårt att hålla masken för min sambo, känner mig så elak. Ibland känns det som att det bästa vore att göra slut men jag vill inte ge upp så lätt och jag vet att det skulle såra honom så oerhört mycket!
Som sagt- råd för att hjälpa känslorna att svalna, hålla tankarna på den andre borta och att hålla det dåliga samvetet och masken på plats!
//Gråtfärdig i ångest!
Har bott tillsammans med min sambo i drygt ett halvår, vi har varit tillsammans i ca. 2 år. Han lämnade allt där han bodde och flyttade till min stad. På sista tiden har det varit lite svajigt, en del gräl och svårigheter men vi har försökt jobba på det. Han är yngre än jag vilket kan vara jobbigt då det ibland känns som att jag tvingas "fostra" honom. Dock har jag inte haft en tanke på att ge upp.
Tills nu...
I förra veckan var jag ute med några kompisar och hamnade då tillsammans med en kille som går på samma skola som jag. Har lagt märke till honom förut och tänkt att han är söt men inget mer...
Nu satt vi och pratade hela kvällen och det kändes verkligen som att det var en spänning mellan oss. Jag tog dock mitt förnuft till fånga och gick hem till sambon. De senaste dagarna har jag dock märkt att jag har svårt att ta tankarna ifrån honom och varje gång jag ser honom pirrar det till i magen, en typisk förälskelse kort och gott...
Vad ska jag göra?
Jag vill inte ge upp det jag byggt med sambon men har svårt att frammana de där starka känslorna. Kommer på mig själv med att måla upp fantasibilder på hur livet skulle vara tillsammans med den andre...
Min förhoppning är att det bara är en tillfällig svacka i förhållandet och att allt detta snart går över. Det känns som att det bästa vore att känslorna för den andre svalnar men hur kan jag hjälpa det på traven? Jag har sån otrolig ångest över detta och har svårt att hålla masken för min sambo, känner mig så elak. Ibland känns det som att det bästa vore att göra slut men jag vill inte ge upp så lätt och jag vet att det skulle såra honom så oerhört mycket!
Som sagt- råd för att hjälpa känslorna att svalna, hålla tankarna på den andre borta och att hålla det dåliga samvetet och masken på plats!
//Gråtfärdig i ångest!