Problem med tjejen..

Vi har nu varit tillsammans ca 15månader och bott ihop i ca 6månader. Det har för det mesta varit ganska bra men lite upp och ner under hela tiden. Lite bråk och lite svartsjuka från min sida pga att hon höll kontakten med hennes ex. Som vanligt så var ju han ute efter mer än att vara "kompisar"... Dock flyttade vi ihop samt flyttade bort så då tog hon bort honom från msn.

Innan vi flyttade så var det bråk om massa konstiga småsaker som jag inte exakt kommer ihåg nu. Nu när vi flyttat ihop så kan det vara att jag körde diskmaskinen när det var plats för en tallrik till Vi bråkar iallafall om skitsaker.. Men det jag stör mig på är att hon ska klaga på saker jag gör och jag ska enligt henne bara "ta" det medans om jag säger att hon gör något fel så går det minsan inte..

Ibland har hon fått riktiga "utbrott" eller vad man kan kalla det. En gång var när jag hade skurit mig på en kniv när jag skulle fixa mat och satt på akuten i väntan på att få handen fixad. Jag hade då skickat ett sms när jag satt i taxin på väg ner vad som hänt och att jag satt i taxin påväg, då svarar hon typ "Jag blir så sur på dig, varför ska du alltid hålla på! du behövde ju inte hålla på och larva dig och ta en taxi :S du går ju inte på händerna och sjukhuset är ju typ 10min bort:S " samt att jag var helt blåst osv... Det höll i sig i 3dagar då hon vad helt sjukt sur samt sov på soffan hela tiden. Efter det så försökte jag prata med henne att jag inte orkade mer med allt bråk och allt skit. Det slutade med att hon började gråta och hade massa förklaringar till allt.. Det här hände för ca 4månader sedan nu.

Allt jag har skrivit har ungefär fortsatt hela tiden, flera gånger har jag kännt att jag inte orkar mer.. Det jobbiga är att vi har köpt massa möbler till lägenheten "ihop" och betalat hälften var. Samt att vi bor här pga att vi båda pluggar så ingen har en överdrivet stor ekonomi och lägenheter växer inte på träd. Vissa dagar är hon verkligen helt underbar och jag tycker verkligen om henne men sen kan hon vara skitsur en dag eller 1timme en dag för att sedan vända helt igen Vet inte riktigt vad jag ska göra då jag verkligen tycker om henne men samtidigt orkar jag inte ibland. Det är verkligen som att hon skulle vara 2olika personer, jobbigt som fan

Vart mycket text det här Hoppas nån orkar läsa igenom allt.

Vad är frågan?

Vad ska jag göra egentligen? Som jag skrev så bor vi ihop så då blir det ju ganska mycket mer komplicerat än om vi "bara" skulle vara tillsammans.

Det är ju bara du själv som kan veta om det är värt det att fortsätta vara ihop.

Du skriver att ibland känns det som att du inte orkar längre. Till slut kommer du komma till en punkt när du verkligen inte orkar längre, och då gör du slut, trots allt krångel med lägenhet och möbler..

Eller så biter du ihop. Det kan bara du avgöra om det är värt det eller inte.

Några frågor; Dom dagar/stunder då hon är trevlig att vara med, kan hon då se din sida av saker som ni har bråkat om, eller har du i hennes ögon alltid fel?

Var hennes förklaringar till utbrottet någonting att hänga i julgranen eller var det bara dåliga bortförklaringar?

Varför i helvete bor ni ihop? Låter som sämsta idén ni kunde kommit på. Skyll er själva, tyvärr.

EDIT: Vid närmare eftertanke. Varför är ni ihop? Efter så kort tid ska man definitivt inte hålla på sådär. Inte sunt.

Jo vet, jag trodde jag kommit dit när hon vart arg på mig när jag hade gjort mig illa.

Oftast, 90% så förstår hon min sida.

Enligt henne var det eftersom jag inte berättade för henne först att jag gjorde mig illa. När jag gjorde mig illa så ringde jag hem till mina föräldrar ( ) Jag behövde ha nummret till taxi och det är alltid någon hemma. Hon var ca 25min bort så hon hade varit tvungen att ta sig hem sen hjälpa mig. Jag kan iof förstå anledningen men samtidigt känns det som att hon inte hade rätt att vara så arg i 3dagar. Jag förklarade också att jag var ganska chockad och inte visste till 100% vad jag gjorde precis efter jag skurit mig. Efteråt så förstog hon mig men tyckte det var dåligt ändå att jag inte ringde henne först. Jag vet dock att det inte är helt sant att det var därför hon vart arg. Hon har flera gånger tidigare tyckt att det har varit mitt eget fel när jag har gjort illa mig förut (dock småsaker mot nu).

Det jag kom och tänka på efter det var, tänk den dagen jag typ krockar/blir påkörd. Jag ligger där på akuten och hon kommer in och skäller på mig för att jag har varit med om en olycka, det skulle inte kännas så rätt

Jadu.. En bra fråga.. Som det ser ut nu så skulle det innebära massa problem. Jag står skriven på lägenheten och jag skulle inte ha råd att betala hyran själv samt jag skulle nog få svårt att hitta en 1a som jag kan ha råd med. Föräldrarna bor ca 28mil bort så det går bort.

Jag har ju tänkt detsamma mer än en gång.. Varje gång jag har tagit upp det så har hon antingen skämtat bort det eller lovat att det ska bli bättre. Om det vore så att jag bodde där så kunde jag ju packa mina grejer och sedan bara vara borta en dag men nu är det ju inte så En till anledning till att jag är så osäker tror jag beror på att det här är mitt första "längre" förhållande om man nu kan kalla det de

kommunikation i ett förhållande är a och o imo. Och det verkar enligt mig att kommunikationen inte var den bästa i det här förhållandet men tycker du att ni ändå ska vara ihop kanske det är dags för ett långt och ordentligt samtal. Det känns mer som att du låter henne vara arg på dig.

Känner ju inte henne eller så, men det låter ju lite som att hon iaf bryr sig mkt om dig. Att när du gör dig illa så blir hon rädd, och att det sen tyvärr tar sig uttryck i att hon blir arg på dig, för att ha skrämt henne.. bara min hobbypsykolog analys iofs.

Du kan ju antingen se det som ett bevis på hur mkt hon bryr sig om dig, eller om det verkligen är för jobbigt så får du göra slut. Som sagt bara du som kan avgöra om du pallar med mer.

Det är det som är halva grejen.. Jag är den som gärna för en diskution medans hon är motsatsen hon vill verkligen inte prata om det. Om jag tar upp att jag tycker att typ senaste veckan inte har varit speciellt bra och att vi kanske bara har bråkat hela tiden så har det varit "bara för att jag har gjort något/ inte gjort något" så då blir det försvar på en gång så blir det bråk igen om jag fortsätter... Risken att hon kommer ändra sig finns inte. Hon har varit såhär hela tiden och kommer fortsätta. Som jag skrev i posten ovanför så vet jag inte hur jag ska gå tillväga om jag väl skulle bestämma mig.. Det är 3månaders uppsägning på lägenheten med en hyra som jag inte klarar själv. Vissa dagar har jag vart så sugen på att ställa ut hennes grejer i trapphuset och sen sätta i en såndär låsilås grej så hon inte kommer in i lägenheten...

Håller med om det. Var tydlig med vad du tycker och tänker så hon verkligen förstår. Gör det dessutom klart för henne att om ni inte kan reda ut er situation så tänker inte du stanna i det här.

Skit i sakerna. Vad är lite pengar i jämförelse med att trivas med sin tillvaro?

Jo det är det jag också tror.. För när jag hade gjort mig illa och 3dagar senare så fick jag henne att sätta sig ner och pratade med henne att jag inte orkade mer och att jag ville att vi skulle flytta isär. Iallafall att vi skaffade var sin lägenhet. Då började hon gråta och vart väldigt ledsen och menade att hon inte ville att vi skulle flytta isär.

Men ibland känns det nästan som att vi bor ihop bara för att jag har lägenheten. Jag har flera gånger funderat på att det verkligen inte funkar så vi borde inte bo ihop. Problemet är ju bara att varken hon eller jag har skaffat några riktigt bra kompisar så vi kan inte dumpa grejer där eller sova där. Som jag känner nu skulle vi iallafall behöva tid från varandra. Men då är det 3månaders uppsägningstid på lägenheten som drygar sig också..