Angående att förolycka sina egna barn...

Såg nyss på Oprah(fråga inte varför) och såg att en kvinna i USA hade glömt sin dotter i en stekhet bil 8 timmar då det var 35 grader varmt ute. Dotterns hud hade börjat skalats av pga värmen och hade fradga i munnen. Stendöd.

Jag som småbarnsförälder vet hur stora krav man har på sig att vara den perfekta föräldern, men jag kan oavsett hur stressad jag än är inte fatta hur fan man kan glömma sitt barn i 8 timmar så att denne avlider.

Min fråga till er: Hade ni förlåtit er partner om denna händelse hade inträffat dom? Hade ni ens försökt att stötta och sätta er in i deras ångest och tidspress som dagens småbarnsföräldrar känner?

För mig personligen kan jag känna att jag skulle ha väldigt svårt första tiden att förlåta min partner. Tiden läker ju alla sår och kanske kan man efter en sådan händelse lära sig att stressa av och ta dagen som den kommer och inte planera allt i minsta detalj.

För min del skulle jag nog aldrig kunna förlåta en person (nära som avlägsen) som glömmer sitt barn i en stekhet bil under 8 timmar. Det finns helt enkelt ingen vettig ursäkt.

Nej, jag fattar hur du ser på saken. Jag har svårt att se oavsett samhällets press om att vara den perfekta föräldern och sömnbrist hur mjan kan lämna sitt barn i en stekhet bil utanför sitt jobb i 8 timmar. Kan det bero mycket på de ökande kraven i samhället?

Kanske det, men det måste finnas något fundamentalt fel ifall man gör en sådan miss. Okej för att man glömmer småsaker, tider, arbete och liknande pga dagens stress och samhälle - men om man blir så borta att man lyckas med detta har man förverkat sin rätt som förälder. Och i sig gjort sig skyldig till dråp, så någon större respekt från omvärlden ska man nog inte vänta sig heller.

Could not agree with you more, intressant att se folks tankar och åsikter ang detta vidriga ämne. Må bara tillägga att jag hur som haver ej sympatiserar med dessa individer. Mest intresserad av faktumet i sig.

Jag instämmer med micaele till 100%. En person som gör något sådant lämpar sig inte som förälder. punkt!

Absolut. Ska bli väldigt intressant att läsa åsikter från de som anser att en sådan här gärning är ursäktlig, även i det långa loppet - och vad man gör för att hantera det (om det nu finns någon här med handson-experience).

Att detta händer med exempelvis hundar också (som uppenbarligen är betydligt vanligare) är för mig lika oförståeligt. Vare sig man sköter om ett djur eller ett barn måste det finnas någon fundamental felkoppling när man lyckas stänga av.

Usch vilket obehagligt ämne!

Jag såg en intervju med en pappa en gång på Oprah Winfrey Show. Han hade glömt sitt barn i bilen på arbetets parkeringsplats, kom på det när arbetsdagen var slut och då var barnet dött.

Han led förfärligt över vad han hade gjort, och kunde inte förlåta sig själv. Jag måste säga att jag led med honom.

En gång glömde jag ett av mina barn i en ishall. Grabben var 4 år ungefär. Jag åkte hemåt med den äldre sonen och hans kompis, stannade till i en affär och köpte lite mjölk. På hemvägen kom jag på vad jag hade glömt!
Vände om och i ilfart till ishallen. Jag hade varit borta i ungefär en kvart.

Där stod lillgrabben i korridoren vid omklädningsrummen där vi hade lämnat honom. Han smågrät, men hade tagit det ganska bra ändå. Några tonårstjejer som kände igen honom hade frågat honom var hans mamma var, men han var så blyg så han hade inte svarat.

Jag såg också på programmet, fråga inte mig heller varför Väntade på Rachel ray tror jag.... Hur som haver.

Jag skulle nog inte förlåta personen. Svårt att säga på rak arm hur man skulle reagera ett år efteråt mot personen i fråga. Men 8 timmar är en så sjukt lång tid. Jag menar, under 8 timmar tänker jag på min flickvän flera gånger

Nu såg jag inte vad bakgrunden för detta var, berättade hon det? Var en blandning av trötta ögon, kaffedrickande och FB kollande för att hänga med i tvn.

Hon menade på att hon planerade slaviskt mycket och hade lämnat unge flertalet ggr innan då hon lämnat andra barnet på dagis, så det var inte första gången hon lämnat ungen. Fast hon skyllde på sömnbrist och för mycket planering och glömde att hon hade med ungen i bilen till jobbet.

Så hon hade "glömt" ungen tidigare?

I sådana fall är det en person som verkligen inte är mogen för att vara förälder. Men som sagt, det är svårt att spekulera i hur man själv skulle hantera situationen. Förstår ju självklart att hennes liv är förstört och att hon inte gjorde det med flit direkt. Men ändå....

Nej, hon hade lämnat ungen i bilen med motorn på och gått in och hämtat hennes andra barn. Ändå oförsvarligt.