Min hund drar som ett jäkla ånglok :(

Utfall

Första steg - motsvarande när alfahannen markerar med ett kort utfall och en verbal markering mot flockmedlemen.

- Håll hunden i kort koppel. Ge den en verbal markering och ryck den ur balans med kopplet om den vill gå före dig.

- Se till så att den håller sig vid din sida. Rör dig inte en millimeter så länge den drar och tolerera inte för en sekund att den kontrollerar tempot.

- När du markerar verbalt pjjjaaatar du inte med hunden utan utstöter ett högt ljud. Så länge det är enstavigt och du obehindrat kan lägga lite tryck bakom det utan att skämmas funkar det bra. Ett gutturalt "HÖH!" utan tunga/läppar passar mig bra.

- Kopplet rycker du till snabbt i sidled (därav kort koppel) så att hunden kommer ur balans. "Rycka till snabbt" är inte samma sak som att "dra" eller "starta dragkamp". Du kan också sätta undersidan av foten mot höften och knuffa till den så att den kommer ur balans eller knuffa till dess sida med benet. Nyckelord är "överraskande" och "distinkt". Du straffar inte hunden utan tar den bara ur sitt sinnesläge så att den blir mottaglig för icke-verbal tillrättavisning.

Nafsa

Andra steg - motsvarande när alfahannen gör ett utfall och nafsar till flockmedlemen.

- Ta en upprullad tidning eller annat harmlöst föremål och tjonga till hunden om den inte lyssnar på dina verbala markeringar.

- Målet är att du skall fånga hundens uppmärksamhet på samma sätt som om du skulle rycka till i kopplet eller t.ex. slita tag i en människas arm och säga "lugna ner dig!". Målet är alltså inte att slå hunden till lydnad.

- Nosen får du absolut inte slå på. Testa på dig själv innan du testar på hunden så att du inte gör den illa. Har hunden tjock päls drar du på dig en tjock tröja så att du motsatt inte blir för mesig.

- Känns tidning eller annat objekt obehagligt kan du istället använda översidan av foten. Styr den mot höften med ungefär samma kraft du skulle använda under bordet på en människa som sitter och bladdrar en massa opassande saker (foten ska säga "sccchhh! tyst!"). Notera skillnaden mellan att daska till hunden med foten och att knuffa till hunden med foten - du får aldrig daska till hunden med fotens undersida eller tåspets, bara den flata översidan.

Domination

Tredje steg - motsvarande när alfahannen går till angrepp och lägger ner/kontrollerar flockmedlemen.

- Om den fortfarande konstrar stannar du upp den, tar ett stadig grepp om halsband och höft och lägger ner hunden på marken i sidoläge utan ett ord. Håll fast den med båda händer och kontrollera mellanpartiet med knäet (givetvis försiktigt och med minimal tyngd, den ska bara känna att du har kontrollen - inte straffas). Vänta tills den slappnar av, släpp av på tyngden, vänta ett tag och res dig upp. Om hunden också reser sig upp lägger du ner den igen. Upprepa proceduren tills hunden ligger kvar några minuter i väntan på kommando.

Tillrättavisning

- När du markerar med koppel exempelvis kommer hunden att söka ögonkontakt med dig och undra vad som händer, varför det händer och vad som ska ske härnäst. Besvara den ögonkontakten med arg/reserverad ögonkontakt, korrigera hunden och ändra inte ditt beteende förrän hunden korrigerat sitt. Det är ögonkontakten och kroppspråket som är själva tillrättavisningen.

- En korrigering gör du i exemplet med drag genom att tyst visa med hjälp av kopplet att den ska stå bakom dig.

- När hunden ändrat sitt beteende ändrar du inte ditt genom att säga "bjjjjaaa vovve" eller något utan genom att du slappnar av i ditt allvarliga kroppspråk.

- Kommunikationen i en tillrättavisning är icke-verbal. Ska den gå och lägga sig styr du den dit den ska och visar var den ska ligga, skäller den knäpper du med fingret och visar vart den ska gå. Den verbala kommunikationen sträcker sig som mest till ett kommando, men om möjligt ingenting alls.

Socialt beteende

- Låt bli att överösa hunden med missriktad kärlek. Det är inte normalt beteende för en hund att daltas med och passas upp på om den inte är en flockledare.

- Om du känner att du behöver en dos kärlek utan att hunden först sökt sig till dig, träna då hunden att t.ex. apportera något (inte en leksak) och baka istället in myset i belöningen efter utförd uppgift. Du kan också ge den ett sittkommando eller annat. Samma sak gäller givetvis vid andra belöningar som godis osv - låt aldrig hunden få något utan motprestation (en promenad är f.ö. ingen motprestation. Vill du belöna hunden efter en promenad så ordna fram en motprestation först).

- Är du orolig för att hunden "inte ska förstå varför du är elak", så betänk då hur hundar interagerar i en flock och inse att du är den som blir dominerad och att hunden förstår exakt vad som sker när du markerar, men att den däremot blir otroligt förvirrad och orolig om du ena stunden låter dig bli dominerad för att i andra stå och skrika på den av frustration eller kanske drar in på promenaderna och håller den borta från hundar/människor pga av att den är så ostyrlig. Vissa hundar avlivas ju till och med, felaktigt, för sånt.

- Min egen hund (Karelsk björnhund) måste hämta sitt eget koppel innan vi går ut (promenaden är en belöning, att hämta kopplet är hans bidrag). Vill den bli klappad måste den först närma sig mig med rätt kroppspråk (slokande öron, bedjande ögon etc). Springer den bara fram eller är för påstridig tillrättavisar jag den genom att säga åt den att gå och lägga sig (fasaden släpper jag först då han närmat sig på rätt sätt). Vill jag kelas kallar jag på honom och ber honom hämta "busen" med myndig stämma ("busen" = en rosa tygleksak som läggs tillbaks på samma plats och bara är husses). Efter att jag fått den ger jag honom en invit att hoppa upp i mitt knä. Etc etc etc...

För vissa kan det säkert låta ganska pissigt och elakt ("kontrollerande" + "djurplågeri"), men grejen är att jag tack vare kontrollen och genom att lyssna in mig på hans kommunikation kan låta honom få mycket mer frihet än vad "hundälskarnas" snuttefiltar oftast får. Jag vet att han kan gå lös för att han inte kommer attackera andra hundar utan att jag (alfahannen) tar det intiativet, jag vet att han inte kommer att springa iväg eftersom han tillhör en flock och jag vet att han är lugn, trygg och lycklig pga av att han vet vad som gäller (slipper förvirrande, otrevliga och högst mänskliga överaskningar) samt bidrar till flockens välbefinnande.

Till skillnad mot mer "humana" hundägare blir jag heller aldrig irriterad eller arg på min hund. Två skäl: 1) Jag behöver väldigt sällan tillrättavisa honom och kan lägga nästan all energi på att uppskatta honom (jag får också grymt mycket positiv feedback från min omgivning och känner mig oerhört stolt över min vovven, och som alla vovvar, så känner han av det. Han vet sin status i flocken). 2) iom att jag inte applicerar mänskliga egenskaper på honom så ger han mig mindre skäl att bli arg. Ett eventuellt "trotsigt" beteende har inte samma värdeladdning som hos människor - han är "bara" en dum liten hund.


Han svarar garanterat inte på godis, strypkoppel, sele eller stackel...