göra slut fast kärleken är kvar

Ska vara så kortfattad som möjligt.
Vi båda är 19 år. Vi har varit ihop ett halvår och är i ett distansförhållande runt 13 mil ifrån varandra och träffas nästan varje helg Fredag-Söndag.
Fast på sistånde har avståndet blivit jobbigt. Man vill träffas mycket oftare än helger. Så vardagar blir det telefon och sms. Speciellt hon är trött på att pendla. Det tar runt 1 timme att åka med tåget till varandra så det är inte så farligt tycker jag fast hon gör det.
Hon är min första tjej och jag tycker uppenbarligen förjävligt mycket om henne. Jag har mått skit på sistånde och gråtit.

Jag har ingen frågeställning egentligen jag vill bara höra era åsikter om detta.

Är det något som hindrar er från att flytta till den andres hemstad, eller iallafall flytta närmre?

jag har väl möjligen att börja plugga i hennes hemstad men då blir det massa studieskulder...

Edit: Börja plugga nu i höst alltså.

Okej, hon också?

Menar du att du skulle göra slut? Ni båda skulle inte vilja flytta ihop då, för att minska kostnaderna? Blir i och för sig problem om ni skulle göra slut..

sånt här är ju alltid jobbigt, men om ni gör slut och har fortfarande en vänskaplig relation / kanske knullar när ni vill / orkar så borde det ju bli bra.. bara min åsikt, eftersom ni fortfarande älskar varandra men förhållandet tär så är nog att göra slut och vara vänner det bästa, sen är det ju inget som säger att man inte kan träffas och ha lite kul i sängen / spendera helger med varandra endå .. bara ett förslag

Äh, det där avståndet är väl inga problem. Ni kan ju spendera helgerna tillsammans och allt. Att ni inte kan ses hela tiden kan även vara positivt, i och med att det blir så mycket bättre när ni väl får ses.

Var glad att det inte är värre. Jag har varit i samma position, fast med typ 70 mil mellan oss. Vi var sjukt kära, men vi kunde naturligtvis inte upperätthålla det. Jag saknar henne fortfarande ibland.

Bo ihop och pendla 1 timme till skolan?

Håller med. Tycker man det är väldigt jobbigt att sitta någon timme på tåget i veckan för att vara tillsammans med den man älskar har man nog lite att fundera på. Däremot vore det väl dumt av dej att göra slut nu TS? Försök iallafall lösa problemet innan ni ev. bryter upp.

Hon tänker just nu hur hon vill ha det. Jag har gett henne tänktetid. Hon sa att det kan ta några veckor innan hon bestämt sig.
Men jag håller med orkar man inte sitta på ett tåg 2 timmar totalt per vecka är det fan dåligt.

Bor 45 mil från min pojkvän och pga av dåliga kollektivförbindelser tar det ca 10-12 timmar att ta sig från det ena stället till det andra. Vi träffas varannan vecka ungefär, turas om att åka. Nu ska jag inte säga att allt fungerar jättebra - för det gör det inte, det ÄR jobbigt. Men vi har trots allt fått det att funka i över ett halvår, och jag kan väl bara säga det att i jämförelse verkar ju en timma inte vara någonting. En timma för att träffa den man älskar, det är ju ingen uppoffring alls nästan. Jag skulle snarare tro att hon inte är säker på vad hon känner för dig, och avståndet är väl en bra grej att skylla på om man inte vill såra den andre.

Usch 45 Mil. 1 timme är ingenting för mig...kan bara ana vad en timme skulle vara för dig