Varför troende?

Det kan mycket väl vara så att våra hjärnor inte räcker till för att förstå precis allt. Vi är trots allt inte mycket mer än apor fortfarande, bundna av ett förstånd som utvecklats för att lösa långt mer jordnära problem än gåtan om universums ursprung. Men å andra sidan är mycket av det vi redan upptäckt och förklarat bevisligen sant, åtminstone inom ramarna för det som vi upplever som verkligheten. Just nu sitter du exempelvis vid en dator som bevisligen fungerar, och det gör den tack vare våra kunskaper om fysik.

Jo som jag sade så verkar lagarna i universum bete sig enligt en lagbunden struktur. Det är ju därför vi kan sitta vid datorn så som vi gör.
Och det vi diskuterade är om denna lagbundhet har sitt ursrpung via slumpen eller av en planerad högre makt (Gud,skapare,kraft,spaggettimonster)

Och som du säger: " Men det svarar ju ändå inte på varför det visar sig vara sant.

"Bakom vad som verkar vara ett kaotiskt universum, i vilket varje händelse och mått logiskt följer ett osäkert öde, finns det icke desto mindre en hemlig ordning. Från Pythagoras tid har nyckeln till denna ordning – som har fascinerat så många matematiker och lärda inom olika kunskapsgrenar.
Genom hela skapelsen, från människokroppen till pärlbåtar, är det gyllene snittet den högsta standarden för skönhet och god design. Ändå kan forskarna fortfarande inte förstå varför detta harmoniska förhållande existerar överallt i naturen."
Källa : http://www.epochtimes.se/articles/2007/09/24/13172.html

Frågan är varför vi kan mäta universum överhuvudtaget?

Något svar på det finns förstås inte idag. Man kan välja att spekulera hej vilt kring svaret, men det ser jag inget större poäng med. Bättre då att arbeta sig fram mot en lösning på samma sätt som vi tillgodogjort oss all avancerad kunskap hittills: genom förutsättningslös forskning.

Frågan om universums lagbundenhet är populär bland religiösa som vill antyda behovet av en högre makt. I grund och botten handlar detta om samma gamla trötta argumentation som försöker pressa in Gud som förklaring i alla våra kunskapsluckor. The God of Gaps är en poppis snubbe. I takt med att luckorna fylls igen av faktisk kunskap så hoppar man till nästa problem, i bästa fall. Men många väljer istället att ignorera den nyvunna kunskapen eftersom Gud känns som en bekvämare lösning.

Ledordet här är Tålamod. Vi kan faktiskt acceptera att vi inte vet allt idag. Vi behöver inte ta till krystade förklaringar bara för att fylla igen hålen i vår kunskapsbank. Med tålamod och hårt arbete kan vi så småningom hitta långt mer hållbara och väl underbyggda svar än de som religionen erbjuder, precis som vi gjort så många gånger förr.

I detta inlägget i länken så sade jag att det denna lagbundenhet inte är ett bevis för Guds existens.
Man måste väl kunna diskutera och spekulera kring om allt har en matrialistisk förklaring eller om det kanske har tanke bakom skapelsen, utan att man automatiskt måste få "The God of Gaps" i fejset?

https://www.flashback.org/showpost....&postcount=286

Dock är denna lagbundenhet en i raden av indicier som kan tala för en eventuell högre makt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Indicium

Inte heller jag nämnde "bevis för Guds existens". Jag pratade om att "antyda behovet av en högre makt". Större delen av inlägget var heller inte riktat direkt mot dig. Ledsen om det inte framgick.

Som sagt, jag tycker det är lönlöst att spekulera kring den här frågan när vi inte har mer att gå på. Det blir bara en gissningslek.

Det är lungt, jag blev inte så arg

Ne det kanske inte leder nån vart, men det är ju ändå intressant att samtala kring det.

Vad tycker du föressten om denna blogposten som vidrör de vi pratat om lite?

http://kaffepaus.wordpress.com/2008/...t-eget-omdome/

Ett intressant tankeexperiment och en kul lek med ord, men inte mycket mer. För att använda exemplet med datorn igen så fungerar bevisligen fysiken bakom datorn oavsett hur vi väljer att definiera människans jag-upplevelse.

Resultatet av hans tankegångar blir väldigt mycket New Age: "Det här är kunskap eftersom jag känner att det är sant". Men alla känner olika. Då får vi ett kaos av kunskap, inte ett kosmos.

Men pga att vi har ett "jag" medvetande så kan vi pga den lagbundenhet som finns universum uppvisar med materian, skapa saker som datorer osv.

Men vetenskap är ju inte en absolut sanning. Historiskt sett så är vetenskapen som bäst och når längst när det finns en motvikt till teorier. Jag tänker främst på munken Georges Lemaîtres läger som stod bakom teorin om bigbang. Emot dem stod ett ateistiskt gäng med Fred Hoyle i spetsen. Här anser ju jag att det är av godo när vetenskapen inte låser fast sig utan ständigt måste vidga sina vyer. Även om vyerna ibland kan stöta sig med en Gudstanke, som i fallet med bigbang teorin.
Vetenskapen måste enligt mig befinna sig i ett stadium där vi har ett kaos av kunskap. Det är den utvecklas. Människor måste få ha fria spelrum i sina tankar kring universum.

Vetenskap är inte absolut sanning, helt riktigt. Vetenskap är en metod för att nå kunskap om det som jaget upplever (oavsett om jaget är en illusion eller inte). Men av det följer inte att allt som jaget upplever är kunskap.

Jag håller med om att vi måste få tänka och resonera fritt för att vidga vår kunskap. Men tankarna och renonemangen i sig blir inte kunskap förrän de bekräftats genom beräkningar, förutsägelser och experiment. Och inte ens då är kunskapen absolut. Den kan fortfarande modifieras eller i vissa fall helt vräkas omkull av framtida upptäckter.
Vad jag förstår så håller vi med varandra här.