Användning av "att"?

Är båda dessa meningarna lika korrekta?

"Och fortsatte att spela"
"Och fortsatte spela"

Jag har märkt att jag, till skillnad ifrån väldigt många andra, använder "att" ganska mycket och är nu nyfiken på om jag gör rätt eller om det är skitsamma.

jag tror att användningen av "att" börjar dö ut eftersom det är ett för jobbigt ord att använda eller hur man ska kalla det...
Låter mer korrekt i mina öron att använda att före spela, men i talspråk hoppar man ofta över det ordet.

Att strunta i att använda "att" låter som att använda engelska och skippa alla "the" tycker jag nästan. Låter mindre korrekt helt enkelt, även utan att vara allt för korrekt och petnoga. :P

Jag skulle godkänna båda meningarna, men i längden hade det varit jobbigt att läsa massa onödiga "att". Lite samma sak som; "I flera olika fall SÅ brukar det hända". I det fallet skulle jag skippa "så".

Inget av dina citat är fullständiga meningar. I skiftspråk bör du definitivt ha ett "att" med. I nyhetsrubriker undertrycks ordet ibland. Man kan även ta bort ordet för att undvika dubbla "att":

"Berätta för Nisse att det inte kommer att lösa sig."

"Berätta för Nisse att det inte kommer lösa sig."

I talspråk skulle många ledigt säga {å vi fortsatte å spela}. En del är såpass
osäkra på skriftspråket att de har svårt att transkribera två {å} till olika ord.
I skriftspråk är båda följande korrekta. Jag väljer en fullständig mening:

— Publiken satt kvar och vi fortsatte att spela.
— Publiken satt kvar och vi fortsatte spela.

Vårt talspråk utvecklas allmänt sett i riktning mot talat skriftspråk.

Det kan finnas ett gott skäl att behålla {å} i talspråk för att undvika
stockning av konsonanter:

— {hade publiken stannat så hade vi fortsatt å spela}

En språkliberal kan till och med acceptera »fel« transkription och dubbelt
supinum.

— Hade publiken stannat så hade vi fortsatt och spelat.

I talspråk fixar man det med

{Berätta för Nisse att det inte kommer å lösa sej!}

Konjunktionen »att« uttalas aldrig {å}.

Sen förekommer det en rörelse för att avveckla »att« i »kommer att«
men den/det är oberoende av »att« som potentiell upprepning.

I vissa fall kan man inte ens ha med att:

Jag hörde henne (*att) smyga genom korridoren.

Jag ber att få protestera. 'Så' spelar en mycket viktig roll i vårt platshållartvångstyrda språk, som jag ser det. Åtminstone i talspråket. Vi vill inte gärna ha ett "naket" verb i den vänstra ändan s.a.s.:

-I morgon...
-Ja, vad tänker du göra då?
?-...åker jag till Stockholm.

Mer korrekt:
-...så åker jag till Stockholm.

'Så' har alltså funktionen platshållarsubstitut när meningen t.ex. har framförställt adverbial eller bisats och det uppstår en paus efter dem. Annars låter det konstigt tycker jag.


OT:
Min första post i språktråden och jag tycker alla är så kompetenta och duktiga så man knappt vågar posta här. Det är dock alltid oerhört intressant och givande att läsa era inlägg

Rätt, i ett läge där man kan ha presensparticip skall man inte ha infinitivmärke.

Jämför -s-tråden: www.flashback.org/showthread.php?t=825729

— Jag hörde Vita Frun slamrandes ljudlöst i korridoren.

Slamret kom från mina egna tänder.

Så det är en allmän trend då? Att få bort "att" ur "kommer att"?

Ja, det beskrivs i Språkriktighetsboken (2005) på sid 358. Där anges ett
exempel som producerades redan av Agust Strindberg. Så det har stått och
vägt länge. Bortfallet av "att" i "komma att" gäller bara den framtidsinriktade
konstruktionen. Där inriktar sig "kommer" bland övriga hjälpverb.

— Denna fråga kommer sannolikt bli ännu viktigare i framtiden.

Det som redan har skett behåller "att" enligt Språkriktighetsboken.

— Staden har kommit att förkroppsliga ... (Staden har utvecklats till att...)

I talat språk är även detta "att" reducerat {...har kommit å förkroppsliga...}.

Vet du om samma sak gäller för "kommer inte att"?

Det känns samma, men ibland betonar man ju "inte" och då känns det som att "att" saknas.