NV-staten: Vad händer med de arbetsoförmögna?

Det är högst troligt att den här frågan diskuterats tidigare, men eftersom jag är ny tycker jag gott vi kan diskutera den igen. Ni är så himla kunniga liberaler och har redan rätat ut två frågetecken jag hade kring min egen liberalism. Nu återstår sista frågan. Vad göra med dem som av olika anledningar inte kan arbeta och försörja sig själva? Sådana kommer alltid att finnas i alla samhällen. Att helt förlita sig på privata hjälporganisationer känns inte vattentätt och vi kan inte ha folk som ligger och svälter ihjäl på gatorna. Jag gissar att det finns olika lösningar på det här problemet. Låt höra era.

Eftersom de flesta människor tycker som du så löser sig problemet. Dessutom löser sig problemet mycket smidigare utan tvång.

Sen ska du komma ihåg att tvångssystemet inte är vattentätt. Ett system utan tvång kommer var mer vattentätt, billigare och mer moraliskt.

Att i detalj förklara hur ett sådant system ska se ut kan inte jag på rak arm göra. Om jag var uppvuxen i värld där all livsmedelsproduktion i alla led var statligt utförda så skulle jag inte ha fantasi hur livsmedelsproduktionen skulle kunna skötas av någon annan aktör en staten. Ja, jag skulle t o m vara rädd för att inte livsmedelsproduktionen och distrubitionen skulle funka om inte staten skötte det. Nu är jag uppvuxen i värld där staten har tämligen liten inblandning i livsmedelsproduktionen och jag är inte ett dugg rädd att jag inte ska få tag i mat.

Att välfärdspartier plockar hem mer än 95% av rösterna till riksdagsvalen är väl bevis nog för att människor vill hjälpa varandra? Jag tror att de arbetsoförmögna kommer få betydligt mycket mer hjälp av sina familjer än vad som sker idag. Eftersom skatter inte inkasseras kan folk lägga hur mycket pengar de vill på att hjälpa de som är svagare.

Hur vi än vrider och vänder på det har jag inte rätt att ta dina pengar för att ge till någon annan.

Eftersom de inte kan utföra något arbete alls, så kan de väl inte få pengar på annat sätt än genom välgörenhet (bortsett från stöld)? I vilket fall som helst ser jag mer positivt på att välgörenhet kan lösa detta. Jag försökte göra en uppskattning ungefär på vad det skulle kosta på ett annat forum och kom fram till de här siffrorna (plus administrationskostnader som togs upp senare i tråden):


Frågan är nu, hur många arbetande är villiga att ge bort pengar till de svenskar som inte skulle ha något annat sätt att överleva, och hur mycket är de villiga att ge bort?

Nej pengar som bidrag är uteslutet. Men skulle man kunna tänka sig ett system med statliga matkuponger? Som sista utväg ifall privata hjälporganisationer inte räcker till?

Men finns det något annat sätt än genom frivilliga bidrag att hjälpa dem? Om det är den enda metoden som är möjlig, så är det helt galet att utesluta den och förvänta sig att problemet skall kunna lösas.


Inte för min del, då jag anser det fel att tvinga någon att hjälpa en uteliggare i ett rikt land, när det finns (ur minnet) 1,8 miljoner människor som lever på mindre än $1 om dagen.

Jag menade STATLIGA bidrag i form av pengar. Det är uteslutet. Det borde till och med finnas inskrivet med blod i NV-statens författning.
Miljarder?

Men statliga matkuponger är lika mycket som bidrag i form av pengar. Om staten ger bort matkuponger kan de endast göra det genom att ha tagit in pengar i skatt.


Rätt, jag skrev fel.

De här 1.8 miljarderna, ifall vissa av dem tar sig in i NV-staten, kommer de då att ha lika stor rätt att få ta del av de privata hjälporganisationernas allmosor? Eller kommer NV-staten endast att tillåta arbetskraftsinvandring?

Det är väl upp till varje organisation att bestämma vem som skall bli aktuell för deras bidrag/allmosor/föredelaktiga lån osv...

Det känns inte vattentätt och det kan inte heller vara vattentätt. Troligen fungerar det dock bättre helt frivilligt än i statlig regi. Jag identifierar två anledningar. Den första är att människor har empati och vill till största delen hjälpa de mest utsatta samtidigt som de avskyr att se värnlösa människor att fara illa. Anledning två är att vi idag har ett skyddsnät som till största delen är uppspänt högt över huvudena på de som mest behöver hjälp, så att de du pratar om bara har teoretisk möjlighet till en bråkdel av hela välfärdskakan.

Detta gör att det helt privata alternativet riktar större fokus på de du pratar om. Lägg även märke till det offentligas problem att få budgetarna att gå ihop och att besparingarna då oftast drabbar de som inte påverkar röstresultatet så mycket, vilket visas av det högt spända skyddsnäten. Välfärdsystemet är således idag mer ett nät att fånga röster i än ett skyddsnät för de som faller illa.

Ett mycket bra inlägg!