Konservativt enspråkig - "kronisk monoglottism", sjukdom?

Har inget bra ord för det, men brukare av vissa språk är väldigt obenägna att vilja uttrycka sig på annat språk än deras egna och har till och med (verkar det som) svårt ens förstå att andra inte begriper deras språk. Att resa i Frankrike brukar vara förknippat att man åtminstone måste begripa en det mest grundläggande i franska, få är de som vill prata eller kan någon engelska. Kan man säga något på franska blir de mycket glada och då kan det mycket väl visa sig att de faktiskt kan en hel del.

Några som är väldigt "monoglottiska" är latinamerikaner, det verkar som en hel kontinent (nästan) där man bara pratar ett språk leder till en nästan total oförståelse att det finns andra kommunikationsmedel. Sällan har jag träffat människor som varit så envisa på sitt eget tungomål, och även de jag stött på här i Sverige, talar trots att de är fullständigt flytande i svenska allra helst spanska om det finns någon annan som talar det litet grand.

Jag pratar lika gärna svenska, som engelska eller tyska. Känner absolut inte att jag måste snacka ett språk hela tiden, till varje pris. Delvis kan jag begripa enspråkigheten, men till stor del är det en gåta. Speciellt som språken ligger ganska nära och det inte är några kataklysmiska kulturella skillnader.

Har någon någon aning varför det är som det är med totalt enspråkighet?

Finns nog flera förklaringar. En är social fobi. Vissa är väl rädda att bli utskrattade om de inte kan uttrycka sig till fullo. En annan anledning kan vara någon form av elitism. Om man byggt sin image på fina formuleringar och fina ord, men i själva verket inte förstår ett skit, så fallerar hela fasaden om man plötsligt måste uttrycka sig enkelt. Tredje är helt enkelt ologiskt resonemang. Man förstår motpartens riktigt usla engelska, och tycker det är helt ok att kommunicera så. Men att ens egen tyska är i princip lika dålig, och således skulle man lika gärna kunna vända på det, drar man sig för.

Antagligen är det för att talarna förväntar sig att folk som reser till dem vill kunna göra sig förstådda, och olika lokalbor har olika benägenhet att anpassa sig efter tillfälliga besökare. Människor som lever av turism, oavsett var på jorden, kan ofta använda de vanligaste turistspråken hjälpligt.

Ibland blir det så tokigt att det kommer turister som inte pratar engelska. T.ex. kan de komma från ett av de länder där engelska inte är officiellt språk. Hur kommunikationen fungerar i de fallen vet vi inget om.

Om orsaken är arrogans mot främmande språk så toppas listan nog av den genomsnittlige modersmålstalaren av engelska.