2009-01-12, 16:21
#1
Eftersom jag är relativt ny till flashback tänkte jag dra mitt strå till stacken och berätta om första gången jag rökte gräs.
Jag fick inte direkt Mvg i svenska så ni får ursäkta min halvtaskiga författarförmåga
Lite bakgrund
Jag är uppvuxen i en liten, liten byhåla så mina kunskaper om droger hade jag fått från svettiga gamla Anonyma Narkomaner som kom och prata på våran skola och filmer som Trainspotting. På den här tiden (jag var 17år) trodde jag att om man rökte en joint blev man fucking Geschpanktel flapt på första blosset så när en polare till mig fråga om jag var sugen på att pröva knark var jag lite reserverad. Men i brist på annat att göra i den här skitbyn beslöt jag mig för att tacka ja.
Bra gräs och en stor dos Placebo
Jag var hemma hos min polare QP när Jonny ringde och fråga om vi var redo att komma över till honom och röka gräs. Jag frågade honom om det var bra skit, inte för att jag hade någon koll på vad som var bra eller dåligt men jag hade sett på film att det var sånt man frågade. Han sa att skiten var superb så vi började vandra mot honom. Utomhus var det snö och -14 grader. Klockan var kanske runt elva på kvällen så det var nästan inte en människa ute. det var 2 kilometer till Jonny men på vägen dit sa vi inte ett ord till varandra för vi var rädda att nån skulle höra vad vi pratade om. Jag var Nervös, Nyfiken, orolig och skitnödig på samma gång så vi gick i ganska snabb takt.
När vi anländer hemma hos Jonny är både jag och QP väldigt sugna på att se hur skiten såg ut. Jonny tog fram påsen och jag blicka ner på den gröna tobaks liknande örten. Den såg usckligt förbjuden ut men jag var inte redo att banga ur riktigt än. Jonny plocka på sig gräset och en pipa och vi begav oss ut i vinterkylan. Av någon idiotisk anledning hade vi bestämt oss för att röka utomhus eftersom ingen av oss hade föräldrafritt hemma. Planen var att stå ute och trampa i kylan tills vi nyktrat till och sen bege oss hem. Så vi började leta efter en bra plats att röka på och vi bestämde oss för att stå under en lyktstolpe vid Elljusspåret.
Jonny meckade pipan, tog ett bloss och skicka den vidare till mig. Jag tog emot pipan och tänkte "Nu jävlar ska jag in i dimman" och tog ett långt djupt bloss. Röken smakade väldigt sött och jag kände hur lungorna fylldes med den varma röken. Jag var en rutinerad cigarettrökare så hålla kvar skiten i lungorna var inga problem. Vi passade runt pipan tills det inte var något kvar och ingen av oss kände någon effekt än. Vi stod i en trekant under skenet från lyktstolpen och jag stirrade intensivt på QP. Han började dra på smilgropparna och formade tillslut munnen till ett flin. Jag frågade honom om han kände nånting. Han sa att han inte kände ett dugg än men han pekade på Jonny och skrattade lite. Jag vände blicken mot Jonny och såg att han satt på huk med händerna knutna framför ansiktet och stirrade ut i skogen. Jag frågade vad han spanade efter och han sa att det var en varg ut i skogen. Smått skräckslagen ställde jag mig bredvid honom och stirrade ut i skogen för att se om jag kunde se vargen. Jonny satt fortfarande på huk, vankandes fram och tillbaka.
- Det är en varg, där titta. Mumlade han
Jag hörde att någon ropade på hjälp bakom mig och jag vände mig om och märkte att det var QP som hade ropat. Han gick runt i en ring och såg lätt panik slagen ut.
-Jag har förlorat min förmåga att gå åt vänster!
Jonny började skratta och jag tänkte hjälpa den arma stackarn när det plötsligt började pirra i mina fötter. Pirret vandrade uppåt och det började pirra i båda benen och ljumsken. Pirret började vandra runt på överkroppen och jag kände att jag var tvungen att luta mig åt det hållet pirret var åt. Pirret började vandra runt fortare och jag lutade mig fortare för att hinna med. Nu började nojan komma in. Här stod vi, tre killar under en lyktstolpe på elljusspåret mitt i natten. Den ena sitter på huk, vaggar fram och tillbaka och mumlar om vargar, den andra går runt i en ring medans han ropar "Hjälp mig! Hjälp mig! Jag kan inte svänga vänster!" och den tredje står helt still med sin underkropp medans han slänger runt överkroppen i 180km i timmen som ett jävla rotorblad. Jag tänkte att om någon kvälls joggare kommer nu är mitt liv kört. Socialen, fängelse, död. I den ordningen. Men jag klarade mig. efter ett tag dog ruset ut lite. Min kropp pirrade men jag behövde inte luta mig längre, QP kom på den geniala iden att man behöver inte svänga vänster om man sitter ner och Jonnys varg hade förmodligen sprungit iväg någonstans. Efter en halvtimmes helvetisk kyla bestämde vi oss för att bege oss hem till Jonny och sova.
När vi kom hem kändes min kropp jävligt skön och jag tänkte att nu kommer det bli jävligt gött att sova. Tji fick jag för Jonnys katt hade just fått kattungar och min sovplats var på en madrass på golvet. så varje gång en av mina kroppsdelar stack utanför täcket blev det omedelbart attackerat av 14 blodtörstiga kattungar. Jag jobbade i kanske 1 timma för att hitta en perfekt balans då hela kroppen låg under täcker och jag fick äntligen somna.
Så här i efterhand..
Ja jag rekommenderar inte att göra sin första tripp ute i minusgrader om man inte är en finsk mashochist. Jonny berättade efteråt att vi hade rökt ett gram var av något som tydligen liknade skunk i kvalitén och det kanske inte är så smart att börja med en så här hög dos. Personligen tyckte jag inte trippen var bra men den kunde ha varit jävligt mycket värre.
Dont do School, Stay on Drugs!
Jag fick inte direkt Mvg i svenska så ni får ursäkta min halvtaskiga författarförmåga
Lite bakgrund
Jag är uppvuxen i en liten, liten byhåla så mina kunskaper om droger hade jag fått från svettiga gamla Anonyma Narkomaner som kom och prata på våran skola och filmer som Trainspotting. På den här tiden (jag var 17år) trodde jag att om man rökte en joint blev man fucking Geschpanktel flapt på första blosset så när en polare till mig fråga om jag var sugen på att pröva knark var jag lite reserverad. Men i brist på annat att göra i den här skitbyn beslöt jag mig för att tacka ja.
Bra gräs och en stor dos Placebo
Jag var hemma hos min polare QP när Jonny ringde och fråga om vi var redo att komma över till honom och röka gräs. Jag frågade honom om det var bra skit, inte för att jag hade någon koll på vad som var bra eller dåligt men jag hade sett på film att det var sånt man frågade. Han sa att skiten var superb så vi började vandra mot honom. Utomhus var det snö och -14 grader. Klockan var kanske runt elva på kvällen så det var nästan inte en människa ute. det var 2 kilometer till Jonny men på vägen dit sa vi inte ett ord till varandra för vi var rädda att nån skulle höra vad vi pratade om. Jag var Nervös, Nyfiken, orolig och skitnödig på samma gång så vi gick i ganska snabb takt.
När vi anländer hemma hos Jonny är både jag och QP väldigt sugna på att se hur skiten såg ut. Jonny tog fram påsen och jag blicka ner på den gröna tobaks liknande örten. Den såg usckligt förbjuden ut men jag var inte redo att banga ur riktigt än. Jonny plocka på sig gräset och en pipa och vi begav oss ut i vinterkylan. Av någon idiotisk anledning hade vi bestämt oss för att röka utomhus eftersom ingen av oss hade föräldrafritt hemma. Planen var att stå ute och trampa i kylan tills vi nyktrat till och sen bege oss hem. Så vi började leta efter en bra plats att röka på och vi bestämde oss för att stå under en lyktstolpe vid Elljusspåret.
Jonny meckade pipan, tog ett bloss och skicka den vidare till mig. Jag tog emot pipan och tänkte "Nu jävlar ska jag in i dimman" och tog ett långt djupt bloss. Röken smakade väldigt sött och jag kände hur lungorna fylldes med den varma röken. Jag var en rutinerad cigarettrökare så hålla kvar skiten i lungorna var inga problem. Vi passade runt pipan tills det inte var något kvar och ingen av oss kände någon effekt än. Vi stod i en trekant under skenet från lyktstolpen och jag stirrade intensivt på QP. Han började dra på smilgropparna och formade tillslut munnen till ett flin. Jag frågade honom om han kände nånting. Han sa att han inte kände ett dugg än men han pekade på Jonny och skrattade lite. Jag vände blicken mot Jonny och såg att han satt på huk med händerna knutna framför ansiktet och stirrade ut i skogen. Jag frågade vad han spanade efter och han sa att det var en varg ut i skogen. Smått skräckslagen ställde jag mig bredvid honom och stirrade ut i skogen för att se om jag kunde se vargen. Jonny satt fortfarande på huk, vankandes fram och tillbaka.
- Det är en varg, där titta. Mumlade han
Jag hörde att någon ropade på hjälp bakom mig och jag vände mig om och märkte att det var QP som hade ropat. Han gick runt i en ring och såg lätt panik slagen ut.
-Jag har förlorat min förmåga att gå åt vänster!
Jonny började skratta och jag tänkte hjälpa den arma stackarn när det plötsligt började pirra i mina fötter. Pirret vandrade uppåt och det började pirra i båda benen och ljumsken. Pirret började vandra runt på överkroppen och jag kände att jag var tvungen att luta mig åt det hållet pirret var åt. Pirret började vandra runt fortare och jag lutade mig fortare för att hinna med. Nu började nojan komma in. Här stod vi, tre killar under en lyktstolpe på elljusspåret mitt i natten. Den ena sitter på huk, vaggar fram och tillbaka och mumlar om vargar, den andra går runt i en ring medans han ropar "Hjälp mig! Hjälp mig! Jag kan inte svänga vänster!" och den tredje står helt still med sin underkropp medans han slänger runt överkroppen i 180km i timmen som ett jävla rotorblad. Jag tänkte att om någon kvälls joggare kommer nu är mitt liv kört. Socialen, fängelse, död. I den ordningen. Men jag klarade mig. efter ett tag dog ruset ut lite. Min kropp pirrade men jag behövde inte luta mig längre, QP kom på den geniala iden att man behöver inte svänga vänster om man sitter ner och Jonnys varg hade förmodligen sprungit iväg någonstans. Efter en halvtimmes helvetisk kyla bestämde vi oss för att bege oss hem till Jonny och sova.
När vi kom hem kändes min kropp jävligt skön och jag tänkte att nu kommer det bli jävligt gött att sova. Tji fick jag för Jonnys katt hade just fått kattungar och min sovplats var på en madrass på golvet. så varje gång en av mina kroppsdelar stack utanför täcket blev det omedelbart attackerat av 14 blodtörstiga kattungar. Jag jobbade i kanske 1 timma för att hitta en perfekt balans då hela kroppen låg under täcker och jag fick äntligen somna.
Så här i efterhand..
Ja jag rekommenderar inte att göra sin första tripp ute i minusgrader om man inte är en finsk mashochist. Jonny berättade efteråt att vi hade rökt ett gram var av något som tydligen liknade skunk i kvalitén och det kanske inte är så smart att börja med en så här hög dos. Personligen tyckte jag inte trippen var bra men den kunde ha varit jävligt mycket värre.
Dont do School, Stay on Drugs!
__________________
Senast redigerad av G-Rex 2009-01-12 kl. 17:08.
Senast redigerad av G-Rex 2009-01-12 kl. 17:08.
