Samlingstråd - CV och personligt brev

Säg att du hjälpt till någon du känner med att bygga hus / renovering på somrarna, annars varit utomlands i 1 år.

Tror inte dom bryr sig särskilt om du fyller upp med att du varit i Australien en sväng, så ser det ut som du levt livet och nu vill börja jobba rejält och riktigt.
Och hur skulle dom kunna kolla detta?

Och börja redan nu med att byta avatar till något mer glädjande. Vissa chefer är väldigt bra på att läsa folk så det gäller att ta dig i kragen och visa dina bästa sidor så har du en god start.

Säg att du rest.
Ingen vill anställa nån som suttit hemma i 2 år och tyckt synd om sig själv.

En arbetsgivare skiter, tyvärr, fullständigt i om du mått psykiskt dåligt och på så sätt inte har något i CV:t. Skaffa dig ett lagerjobb och jobba dig uppåt, eller så påbörjar du en utbildning.

Jag har eg. inget bra svar att ge.
Fast lite respons kan väl aldrig skada, hrm

Du ämnar söka inom det du utbildat dig till?

Söker du jobb bredare och liksom som många andra tar vad som dyker upp tror jag intervjuen är viktigare än vad man gjort och vad som står på CV:t.
Förstår dock att det krävs något som attraherar arbetsgivaren för att boka in en till intervju.

En fråga ställd ut i luften för en som inte har någon koll (jag) ;
Är det gängse förfarande nu för tiden att man till 100% bifogar CV till alla möjliga tjänster?

Skulle själv nämligen få det apsvårt att göra ett CV med gott intryck trots att jag befunnit mig inom en del olika yrken de c:a 20 år jag befunnit mig på arbetsmarknaden.
Mina arbeten har dock alltid varit typiska arbetararbeten där kraven mer har varit att man innehaft den fallenhet som krävs ist. för utbildning.

TS, du kan väl göra cv:t där din gymnasieutbildning framgår.
Det du kan göra utan att ta till lögner är att "glömma" att datera när du var färdig med den.
Lägg ned krutet på det personliga brevet i stället.

Tja, vet ej ens om det var några råd bara nån tanke hit och dit.
Hur som, lycka till med jobbsökandet.

Det är nog mycket troligt att det är just så.

Har arbetsgivare ingen förståelse? Är väl inte den enda som mått dåligt och inte kunnat jobba.

Känns pinsamt att säga att man gjort inget och bara suttit hemma, men samtidigt så känns det fel att ljuga tänk om dom vill kolla upp det eller ha bevis eller frågar mer om vart man rest, vad man gjort där osv =/

Det är klart att de kan ha nån grad av förståelse.
Det vi vill säga dig är att det som avrit egentligen inte hör hit.

Nutid= att söka och evt. få ett jobb.
Framtid= arbeta på som vem som helst.
Dåtid=ointressant för sammanhanget.

Förstår du? Alltså detta skriver jag inte mot dig utan för dig.

Tilläggas bör att det är ju kanon att du mår bättre nu. Dock kommer du aldrig i initialskedet att bemötas med någon slags sympati från blivande arbetsgivare p.g.a. dina tuffa år.

Känner du ändå att du på något vis skulle vara hämmad av dessa tuffa år kan du ju om möjligt be arbetsförmedlingen om någon form av inskolning i arbetslivet.
Vet ej om detta är möjligt fast det kanske finns sådana möjligheter.

Än en gång, lycka till.

Varför skulle de vilja anställa någon utan något i CV:t?

Så här tänker inte en chef:

"Ja, han har ju haft det psykiskt svårt. Så trots att han inte är tillräckligt kvalificerad för detta jobbet så får han det, just för att han haft det så svårt"

Vadå förståelse? Tänk själv, du driver ett företag som du vill ska gå med vinst, och ska anställa. Vem ger du jobbet, killen som pluggat/jobbat, har erfarenhet och kunskap, eller killen som har legat och självömkat i ett och ett halvt år, och som förmodligen inte kan ett skit - och som bevisligen har labil mental hälsa?

Det ÄR fan pinsamt att ha suttit och degat så länge!

Men men, det är väl bra att du tar dig i kragen nu iaf... jag skulle skita i att arbeta om jag var du, och kanske ta någon kurs på högskola/motsv, eventuellt flera halvfartskurser, bara för att fylla ut cv:t. Kanske volontärarbete samtidigt, det ser fint ut i cv.

Menade inte så, ska inte söka läkarjobb. Menade vanliga jobb man inte behöver utbildning till och sånt man är kvalicifierad för. Det enda negativa är ju att jag inte har erfarenhet, men det har inte dom som går ut gymnasiet hellar och väljer att jobba direkt. Det enda negativa är ju att jag gick ut gymnasiet för 2 år sen...



Jag har inte suttit och självömkat. Har kämpat för att må bättre och för att få ordning på mitt liv. Jag har inte valt att må dåligt, inget jag kan göra åt. Var omöjligt för mig att jobba om man inte ens kan gå ett steg utanför dörren.
Måste väl finnas en chans för såna som mig med, eller är det så att alla hittat jobb direkt efter gymnasiet.

Kan liknas med fångar..du kanske sitter inne i 5 år och kommer ut. Då har du inte direkt vart ute på arbetsmarknaden men såklart alla ska få chans att ordna upp sitt liv.

Jag har själv varit i en liknande situation!

För mig var det så att jag gick en lång universitetsutbildning och under den tiden arbetade jag inte extra. Varför? Erm, jag ville inte helt enkelt. Jag tyckte det var skönt att njuta av sommarlov och jullov osv även om jag var vuxen! Och ingen liten Luther behöver gå i taket här heller eftersom jag kunde försörja mig själv med egna pengar (jag hade en karriär bakom mig innan jag började studera och hade stoppat undan en del) under hela studietiden.

Nåväl, när det började närma sig examen fick jag plötsligt ett hemskt uppvaknande när jag insåg att de flesta av mina kursare hade jobbat extra och engagerat sig i olika forskningsprojekt och allt möjligt under studietiden. De var alltså betydligt mer meriterade än jag trots att vi skulle få samma examen. Och i alla jobbannonser efterfrågades det erfarenhet, även när det gällde nyutexade personer som jag själv. Mitt cv sög kort sagt även om jag hade pluggat i flera år så var det "konstigt" att jag inte hade jobbat samtidigt. Och det låter ju aningens oambitiöst att säga på en anställningsintervju att "jag har inte jobbat eftersom jag inte har behövt pengarna". Alla ska ju liksom vilja jobba, men jag antar att jag inte är som de allra flesta

Jag fick lite panik och undrade hur jag skulle göra med detta. Jag funderade, som du, på att ljuga men eftersom jag sökte arbete på företag där ordning och reda är ledord så insåg jag att jag troligen inte skulle kunna komma undan med en massa bullshit. Jag bestämde mig istället för att söka jobb (lätta jobb) där de inte skulle bry sig om min erfarenhet, utan skitjobb där de bara behöver någon. Alltså inte jobb som var kopplade till mitt framtida yrke. Vissa kanske skulle säga att det är misstänkt att ta ett skitjobb (anta t ex att jag är utbildad läkare och nära examen och sen tar jag ett jobb på Mc Donalds, SÅ var det på ett ungefär!) men faktum är att det räddade mig. Det var ingen som reagerade på att jag hade haft ett skitjobb när jag sedan gick på intervjuer, de tänkte väl "ja men hon är student och de måste jobba för att få mat på bordet". Och detta jobb dolde också på något sätt alla de år som jag inte hade jobbat på.

Alltså, mitt råd till dig..
Har du någon kontakt som kan ge dig ett jobb? Spelar ingen roll VAD det är. Finns det någon släkting eller kompis som kan fixa in dig någonstans? Bara för att få något att skriva i ditt CV. Finns det städjobb, dela ut tidningar etc etc? Något okvalificerat jobb som du ganska lätt kan få utan en massa frågor och krångel. Om du inte har någon i din närhet så borde AF kunna ställa upp för dig och ge dig en praktikplats eller något liknande, till dem kan du vara ärlig. De är ju där för att hjälpa dig. Nej, det kanske inte är de jobb du vill ha, men poängen är att hitta ett jobb för att börja täcka upp luckan i ditt CV.

Du kanske inte vill vara kvar men hitta ett jobb ENBART för att få något i ditt CV och sköt det jobbet riktigt bra. Om du bara anser det ett tillfälligt jobb, sök andra på fritiden. Nästa arbetsgivare kommer bara vara intresserad av ditt nuvarande jobb. Tiden innan då, när du mådde dåligt? Ja, kanske får du en fråga på det men den perioden kommer iaf bli mindre betydelsefull när du redan har ett jobb. Jag skulle nog heller inte vara ärlig och berätta att du har mått dåligt, även om jag förstår hur du menar. I en perfekt värld vill man ju att folk ska kunna acceptera att ja shit happens ibland och ibland mår man inte bra. Men när det gäller jobbsökning så ska man vara "perfekt". Läs en massa om hur man beter sig på intervjuer t ex så lär du dig hur man "ska" svara på alla knepiga frågor. Men som sagt, så fort du har fått ett jobb så kommer luckan i ditt CV bli mindre intressant och tydlig så mycket kommer lösa sig i och med det.

Lycka till!

En arbetsgivare tänker bara på om du är rätt person för företaget. Saker de tänker på är tex. om en person kan bli produktiv snabbt och inte kosta för mycket i utbildning, är stabil och pålitlig och inte är sjuk ofta. Tyvärr är en sån sak som att man mått psykiskt dåligt något som kan ge arbetsgivaren kalla fötter. Kanske tänker de tex att du kan falla tillbaka och bli borta en längre tid.

Jag skulle aldrig råda någon att överdriva sina meriter i sitt CV men du kan iaf hitta på något som du gjort under senaste åren. Du kan tex varit utomlands och jobbat på fruktodlingar (många som reser runt försörjer sig genom att plocka frukt några månader, okvalificerat jobb men det låter som att man "gjort något") i tex Nya Zeeland, Australien osv.

Hoppas det går bra för dig