Slupens räntebärande penningmängd som ständigt måste växa

Jag måste nog ändra mig på den punkten är jag rädd.

För att inte kreditmängden med nödvändighet måste växa räcker det med att räntan betalas. Några amorteringar är inte nödvändiga. Fortsätter man låna till räntebetalningarna kommer däremot kreditmängden växa och den gör det exponentiellt.

Vi kan anta en ekonomi med två aktörer, A och B. Valutan är uns av guld. Betalning sker i form av handskrivna skuldbrev.

A tillverkar A-prylar för 10 uns och säljer 10 st till B varje år.

B tillverkar B-prylar för 5 uns och säljer 20 st till A varje år.

Produktion och konsumtion mellan A och B är i balans och inga skulder byggs upp. Men A blir sjuk under ett år och kan inte producera. A vill ändå konsumera B-prylar. A betalar med skuldsedlar och slutar året med en skuld till B på 100 uns. De kommer överens om en ränta på 10%.

Efter tillfrisknandet finns några alternativ:

1. A och B fortsätter med ursprungliga produktionen och konsumtionen. Räntan betalar A genom att skriva ut en extra skuldsedel på 10 uns.

Resultat: A:s skuld stiger med 10% per år.

2. A ökar sin produktion och B sin konsumtion av A-prylar med 10%. A:s försäljning täcker räntan.

Resultat: Konstant skuld men B kan konsumera mer än A.

3. A och B ökar produktion/konsumtion av A prylar med 20%. Försäljningen täcker ränta och amortering på lånet.

Resultat: Skulden försvinner inom ~10 år och A och B kan då återgå till sin urspungliga produktion och konsumtion.

Introduktion av ytterligare en aktör C innebär ingen skillnad. Exemplet kan därför med induktionens hjälp skalas upp till en hel ekonomi med miljoner aktörer.

Exemplet visar räntans effekt rätt bra. Vill du konsumera mer idag får du producera mer i morgon. Accepterar du att producera mer idag så kan du konsumera mer i morgon. Värderingen av tid avspeglar sig på konsumtion och produktion. Ränta upplevs som rättvis. Det är därför den existerar.

Edit: En observaton till är att i ursprungssituationen så är kreditmängden (eller "penningmängden" som antipedagoger vill kalla det) vid nyår, trumvirvel..., NOLL. Stora delar av året är den också NOLL, när A:s och B:s konsumtion ligger i fas. Det är bara när A skuldsatte sig som den är 100 uns ett tag. Men hur var det, skulle inte Armageddon inträffa om kreditmängden var NOLL?

Far tydligen citera mig sjalv igen.

Vad gäller lån och amorteringar så kommer det finnas ett "läckage" genom att nya investeringar i anläggningar och produktionsutrustning ökar kreditmängden så länge ekonomin växer. Den "ohållbara" tillväxten drivs av rationaliseringar och växande befolkning. Den dag rationaliseringar inte längre kan göras samtidigt som befolkningen minskar kan du vara säker på att både kreditmängden och bruttonationalprodukten kommer att krympa om inga politiker försöker "skapa" tillväxt genom irrationella investeringar av andras pengar.

De stora kapitalen som du talar om är pensionsfonder och försäkringsbolag. Läckaget gör att äldre kan behålla en hög levnadsstandard trots att de inte längre arbetar. Räntebetalningsflödet går mellan yngre och äldre.

Kan du visa på något tillfälle då banksystemet varit i jämvikt, alltså att inga tekniska, demografiska eller andra ekonomiska faktorer drivit fram kreditexpansion eller kreditkontraktion?

Eftersom kapital som används på ett produktivt sätt ger avkastning så har kapital alltid ett tidsvärde. Frågan om investeringar sker i form av ägarandelar eller genom räntebärande skulder är egentligen sekundär; den handlar bara om hur överskottet (eller underskottet) skall fördelas. Hur illa du än tycker om ränta så är ett stort äppelträd som bär frukt mer värt än ett litet äppelträd som inte bär frukt.

Du gör här antagandet att all finansiering är vad kristeoretikern Hyman Minsky kallade Ponzi finance. I själva verket är den mesta finansieringen hedge finance eller speculative finance.

Upp till vem då? ZOG?

Tvärtom har den buy-and-hold-strategi som AP-fonderna tillämpat gett upphov till massiv kritik, eftersom fonderna sett långsiktigt på sina investeringar (och därför tagit förluster på kort sikt). Långsiktiga aktieköp är i allra högsta grad reala investeringar.

Det där är ett väldigt bakvänt resonemang. Om man räknar in stora delar av skuldsättningen i penningmängden så är penningmängden självfallet beroende av skuldsättningen.

Alla teorier om att en kreditmängd måste växa måste även gälla på mikroplanet. I mitt exempel ovan så måste man visa att endast alternativ 1 är möjligt, de två andra omöjliga. Om det nu behövs en extra aktör eller två, t.ex. en bank och en bankanställd, introducera dem. Ett mikroexempel tar bort all mystik.

Tråden nu flyttad m.h.a. moderator till nationalekonomisektionen. Jag uppmanar Slupen och Hmmm2 att presentera sina teorier med exempel på mikronivå. Ett samhälle består av en diskret mängd människor. I synnerhet de teorier som bygger på matematik måste därför även gälla på mikroplanet.

Två förutsättningar: Som du skriver så "kvittar" A och B normalt sina skuldsedlar, dvs mängden pengar/krediter i systemet existerar bara i mån av tillfälliga obalanser i deras affärer. Motsvaras i FRB av att amorteringar tas ur cirkulation. Den totala mängden pengar i utgångsläget är då 100 uns som innehas av B.

Inom parentes, om A:s skuld stiger med 10% per år har han inte "betalt" något till B - han har utökat sina lån med räntebeloppet.

OK. Alternativ 1 skulle kunna fungera ett tag. Sedan skulle A "kicka the chessboard" dvs förklara krig. Hans situation är omöjlig i längden. Alternativt scenario är 10-procentig inflation.
B har bara 100 uns i skuldsedlar. På 10 år har dessa gått åt, försvunnit. Inga pengar finns därefter i systemet trots att A fortfarande är skyldig B 100 uns. Penningsystemet har alltså inte fungerat.
Det går inte att betala principal plus ränta, eftersom mängden skapade pengar bara motsvarar principalen, det är enkel mängdlära.
Samma sak som i (2). Mängden pengar räcker inte. Det finns bara 100 uns och skulle behövas 200 med en avbetalning på 10 år.

OK, om du med "utgångsläge" menar efter A:s tillfrisknande då A har en skuld på 100 uns till B. I historiens början är mängden noll. Den som behöver konsumera först skriver en skuldsedel och betalar med.

Fall 1:
Undrar vad du menar med "betalt". Han har definitivt betalt för all konsumtion varje år (med sina eller B:s skuldsedlar). Betalningen för räntan görs också med skuldsedel, däremot har A inte producerat något. Man kan säga att A inte betalar räntan med produktion.

Vi är överens om att detta fall är ohållbart.

Fall 2:
Nej. För att tydliggöra detta enklast, antag att B syr in hela fordringen på 100 uns av A:s skuldsedlar i madrassen. Sedan skriver de skuldsedlar vid behov precis som innan A blev sjuk. B har nu 10% högre konsumtion än A och skriver mer skuldsedlar, men skillnaden kommer tillbaka som räntebetalning den 31/12. Vid årets slut är de enda utestående skuldsedlarna de i madrassen.

Fall 3:
Om vi fortsätter med madrassen så är det enda som händer att den krymper med ~10 uns per år. Den 31/12 står A på tröskeln med två av B:s skuldsedlar. Den ena är för räntan, den andra för amortering. B öppnar madrassen, plockar ut en av A:s skuldsedlar och löser in sin egen.

Ja, men då har de ju skapat mera pengar, dvs precis det som jag ondgör mig över: "Ett underliggande matematiskt imperativ till exponentiell kreditexpansion."
Man fixar läget med mera stålar helt enkelt.
Mera pengar har tillförts, precis som i fall 2.

Nej. Det står:
Vid varje nyår är kreditmängden den samma. Det sker ingen expansion. I fall 3 t.o.m. krymper den.

Det funkar inte utan att de ökar kreditmängden. Det du beskriver är lån som förfaller 31 dec. Det är till att slingra sig. Penningmängden i deras lilla system framstår som oförändrad varje nyår, men i slutet av januari är det dags igen för nya lån.

När ska lånen antas förfalla då?

Du är nog ute och cyklar här är jag rädd.
Spalta upp scenariot steg för steg, med kolumner för A resp B:s kassa och kreditsaldo, och räkna upp med räntan mellan varje tidsperiod, så ser du att alla siffror stannar kvar vid 200, i total kreditmängd, för fall 2, eller faller mot 100 för fall 3.

Total kreditmängd på 200 är precis vad jag föreslagit för hr Nilsson. Men det vill han inte gå med på, eftersom det innebär att en kreditexpansion är nödvändig. Den ursprungliga mängden pengar/krediter var endast 100.