Slupens räntebärande penningmängd som ständigt måste växa

jag har alltid sagt att konkurs eller avsrkivning ar ett alternativ. Vet att du inte gillar det men gor det inte mindre sant.
eller sa foljer vi bara penningmangden idag ock latsas att allting ar suverant. Igen, och jag vet inte hur manga ganger jag maste papeka. Den ";maste" inte oka. Alternativet ar generell konkurs.

eeeh...

Det som diskuteras är huruvida kreditmängden kan minska utan konkurser/avskrivningar. Och det vi kommit fram till är att det kan den. Jag trodde annorlunda tills jag fick se räkneexemplet jag refererade till. Jag har sett folk påstå annat, fast bara i abstrakta termer som inte bevisar något.

Ibland känns dessa diskutioner som ett riktigt sisyfos-arbete.

Jag gillar konkurser och nedbrytning av strukturer. Söker du på min signatur och Schumpeter så hittar du plenty.

Allt går bra så länge du säger att konkurser är *ett* alternativ för att minska en kreditmängd. Om du säger att det är *enda* alternativet så får du med mig att göra.

Nu skriver du att alternativet (best. form sing.) till ständig kreditexpansion är konkurser.

Detta är du i ett nötskal. Vi kan vara eniga om något, men du återfaller snart till det gamla.

An en gang. Ammorteringar ar ett utmarkt satt att minska kreditmanden.

Ja men, då borde nästa steg vara att ringa till finansdepartementet och meddela er upptäckt. "Bankerna kan konsumera" så mycket att alla skulder kan betalas tillbaka. Den globala krisen med för stor kreditgivning kan lösas lätt och elegant med en ökad mängd anställda i företagen och en ökad konsumtion av varor och tjänster av banksystemets rikaste kontoinnehavare och största aktieägare.


Jag begriper mig inte på dig och jnilsson. Varför är det så viktigt med räkneexempel på dagisnivå? Vem som helst förstår väl att en liten del av bankernas ränteinkomster återcirkulerar till realekonomin. Om man bortser från era överdrifter, vad har ni bevisat som vi inte visste innan?

Samma kritik kvarstår. FRB med privatbanker innebär INTE att 100% av banksystemets ränteinkomster delas ut till 100% av låntagarna. Verkligheten ser alltså helt annorlunda ut än i era mikroexempel. Ränteinkomsterna i form av inlåningsräntor och aktieutdelningar delas naturligtvis ut i proportion till kapitalets och aktieägandets storlek. De stora kapitalen får mest, och det är just dessa som inte behöver låna pengar och betala räntor. Och de konsumerar inte på långa vägar realekonomins produkter i den utsträckning som skulle behövas.

De senaste decennierna har vi sett ett stort och växande nettoflöde från realekonomin till den finansiella ekonomin. Räntebetalningar står för en mycket stor del av detta flöde. Det privata banksystemet dränerar realekonomin på pengar, och därför har det behövts en ständig kreditexpansion.

Sådan är den givna ordningen. Om du och Nilsson vill skapa ett hållbart system får ni börja tänka i banor av offentligt ägda banksystem precis som Slupen och jag gjort.

Denna tråden handlar om en teori om matematiska krav på att en kreditmängd måste växa om inte skuldavskrivningar görs. Teorin har falsifierats med de räkneexempel som presenterats.

Ta gärna upp andra frågor men gör det i andra trådar.

Startade ny tråd:
Sociala anledningar till att kreditmängden ständigt måste växa

Kan du redogöra för hur bankernas räntenetto används. Dvs dela upp det i olika poster och ange för vilka som pengarna INTE återcirkulerar till realekonomin.

Jag tror att det är fler än jag som är nyfiken på det.

Jag är också nyfiken men lägg det i den andra tråden och låt denna handla om det matematiska tvånget.

Ursäkta sent svar. Men bara det.

Du och Colbert tycks tro att just räntebetalningar kan betalas in natura, eftersom ni inte kan förklara hur personen blir skuldfri på annat sätt än genom "arbete". Arbetet i sig skapar inga nya pengar. Endast nya banklån, dvs kreditexpansion kan skapa nya pengar.

Låt oss stanna kvar vid Slupens mikroexempel. Penningmängden uppgår till totalt 100 kr som låntagaren lånat i banken. Hur skall lånet kunna betalas tillbaka med ränta på ränta?

Din förklaring är att låntagaren gör 11 arbetspass á 10 kr för att bli skuldfri. Men han har då antingen betalat 110 kr trots att penningmängden i hela systemet bara är 100 kr (och då uppstår frågan varifrån den sista 10-kronan kommer) eller så har han betalat räntan med sitt arbete in natura till banken.

För att pengarna skall återcirkulera helt krävs att 100% av banksystemets ränteinkomster direkt eller indirekt kommer 100% av låntagarna till godo i form av löner, vinster, inlåningsräntor och aktieutdelningar, m m. Så sker inte.

Vid "omfördelning" snurrar pengarna inte runt, observera detta. En stor del av räntebetalningarna fastnar hos de stora kapitalen och är då ofta inte längre tillgängliga som löner för låntagarna i realekonomin utan används till diverse spel i det globala kasinot.
Realekonomin dräneras alltså på pengar, varvid en kreditexpansion är nödvändig för att ändå hålla köpkraften något så när konstant.

Nej, det går alls icke lika bra med minskad konsumtion/produktion.

Om alla skuldsatta väljer att konsumera mindre för att betala sina lån minskar naturligtvis köpkraften och i förlängningen också produktionen i motsvarande grad. Mindre mängd nya lån tas, och penningmängden kan t o m minska, vilket resulterar i ännu mer sparsamhet och mindre investeringar. En ond spiral uppkommer.