Slupens räntebärande penningmängd som ständigt måste växa

Amorteringar ar ett utmarkt satt att minska en kreditmangd.

Du har räkneexempel med bank och två aktörer i inlägg 35-42. Alla skulderna och ränta betalas tillbaka.

Jag har inte ägnat så mycket tid åt att felsöka hjärnorna som kommit upp med tanken att en kreditmängd måste växa. Logiken verkar vara den här:
* Pengar är skulder
* Skulder har ränta
Slutsats: Hjälp! Mer pengar måste skapas för att kunna betala räntan! Skulderna måste växa!

Ingen har kunnat konkretisera ner detta i ett praktiskt räkneexempel. De måste vara kvar på den abstrakta nivån.

Det är svårt att sätta fingret på felet men slutsatsen verkar förutsätta att pengar bara används en gång per år och aldrig återanvänds, d.v.s. cirkulerar.

Du får ta bladet från munnen. Kan en kreditmängd skapas, växa, amorteras av och helt försvinna utan att en enda avskrivning görs? Eller annorlunda uttryckt, har du något att invända mot exemplet i inlägg 32?

Ja jag vet, jag har kollat igenom exemplen. Jag ska inte låtsas att jag förstår de till 100% men de utspelar sig senare i händelseförloppet än det jag pratar om.

Om pengar skapas av privata banker vid utlåning har ju stötts och blötts i forumet hejvilt redan i vissa trådar, så det tänkte jag inte ta upp. Däremot funderar jag på själva skapandeprocessen, det vill säga när centralbanker skapar pengar.

Jag gör ett eget miniexempel då:
Centralbanken ger i utbyte mot statsobligationer pengar till Land A. Pengarna är av summa X och innebär ett räntekrav på 1% av X efter ett år.

Land A får pengar och är glada i ett år tills Land A förstår att de måste betala tillbaka 1.01*X fast penningmängden bara består av 1X. Land A lånar då mer pengar för att finansiera sitt lån och karusellen börjar om, ad infinitum.


Jag är inte säker på att det förhåller sig såhär, men det verkar som det är ungefär så här en del fått för sig att det är. Kommentarer?

Om vi tar exemplet i inlägg 32 så är det fallet du beskriver identiskt med att B, efter att ha gett A ett lån på 100 uns, vägrar att konsumera av A. Då har A ingen intjäningsförmåga utan måste hela tiden låna mer till räntan. Lånet kommer då bara växa.

Om centralbankens land importerar varor i tillräcklig mängd från Land A (vilka betalas med centralbanklandets pengar) så kan Land A åtminstone betala räntan och hindra lånet från att växa. Men tanken med en investering är ju att intjäningsförmågan skall öka så att man både kan betala ränta, amorteringar och sedan få över. Annars är det ingen bra investering.

Krediter skapas (dvs pengar i banksammangang) nar krediten tas.

Krediter forsvinner nar de amorteras.

Det har vi konstaterat 100 ganger i FRB traden.

Ska du trolla lite mer

Försök nu svara på frågan.

Vet inte om jag är helt med på det du säger, men det jag menade var att centralbanken i fråga är centralbanken i Land A. Det vill säga det är landets egen centralbank, ingen annans.

He he, det missuppfattade jag.

Principen är dock densamma. Om någon ger ett räntebärande lån och konsumerar mindre än räntan ger så måste övriga samhället låna mer. Centralbanken konsumerar genom att ha kostnader och dela ut vinsten till staten.

I exemplet i inlägg 32 kan du likna det vid att B inte konsumerar något av A men skänker räntan vid årsskiftet till A. Skulden blir då konstant.

Ja om skulden underhalls (och forutsatt att pengarna spenderas fran banken igen) kan den teoretisk amorteras och den totala kreditmangden ar 0.

I verkligheten tenderar dock fortfarande krediter att vaxa exponentiellt och med jamna mellanrum konkursa pa bred front.
http://www.safehaven.com/images/hewitt/8030_d.png

Kallas for debt overhead.

är varken ekonom eller särskilt matematisk denna tiden på dygnet, men herr nilsson har rätt. givet att det återförs mer pengar till systemet än räntan ökar.

detta är alltid möjligt så länge som skuldökningen per tick är mindre (!) än mängden pengar. givet 1:1 ratio mellan "återföringsfrekvens" / "räntefrekvens".

vid förändrad ratio (ex. 4:1) måste skuldökningen vara < 4*penningmängden. omvänt förhållande gäller självklart vid begränsad produktion (ex 1:2) som ger att skuldökningen måste vara < 0.5*penningmängden.

ex 1: skuld 3999, skuldökning per tick 399.9, överföring 4st a 100. amortering 4st a 100. skuld efter tick 3999-400+399.9=3998.9

998 < 999, minskad skuld utan ökad penningmängd.

ex 2: skuld 499.99. skuldökning per tick 49.99, överföring 50. amortering 50. skuld efter tick 499-50+49.99 = 498.99

498.99, minskad skuld utan ökad penningmängd.

korrektion: av någon anledning beräknas räntan vid början av dagen och inte vid slutet. om vi antar att räntan påförs 23.59 istället för 00.00 gäller att (skuld-penningmängd*överföringsratio)*ränta < penningmängden.

ex 3. skuld 1100, överföring 100, amortering 100 - räntebärande skuld (whatever) 1000, ränta 100. -> skuld 1100

skulden kan inte minska om inte ration > 1:1 (tills dess att en första förändrande amortering gjorts, sedan kan den minska proportionerligt med skulden så länge tidigare nämnda villkor är uppfyllt)

ex 4. skuld 1099, överföring 100, amortering 100 - räntebärande skuld (whatever) 999, ränta 99.9 -> skuld 1098.9

skulden minskar givet att 1:1 ratio kan upprätthållas vid tick 1 och sedan inte förändras mer än vad skulden minskar.

---

somsagt, är varken ekonom eller matematiker - så min terminologi må suga - men klart är att penningmängden inte behöver öka så länge som (skuld-penningmängd*överföringsratio)*ränta < penningmängden.

förvisso under antagande om platt ränta, men det förändrar inte särskilt mkt. man kan ju dock ifrågasätta sannolikheten att detta håller i praktiken när antalet låntagare är väldigt stort och överföringarna knappast skulle flyta så fint. men rent teoretiskt är det likväl möjligt.

OK. Bra att vi är överens om att det inte finns något matematiskt tvång.

Det skulle gå att skapa en ny tråd för det ämnet: "Praktiska skäl varför kreditmängden ständigt måste växa" eller kanske "Kommer kreditmängden växa ständigt?" eller något annat. Den som är sugen får ta steget. Jag är tillfälligt orkeslös.