Adjektiv som inte kongruensböjs i svenskan

Det håller jag med om. Jag syftade på själva böjningsformen, inte på stavningen.

Man säger väl ett skrämt rådjur eller rådjuret är rädd

Omskrivningen "ett skrämt rådjur" är förstås bäst - om man inte vill dra till med att djuret är räddhågset!

När det gäller orange: själv tycker jag att man borde kunna skriva "oranga strumpor" när man faktiskt säger så. Eller går du runt och pratar om ett par "orange strumpor"? Problemet är stavningen i det här fallet; hade vi haft stavningen oransch vore det inga problem att böja vidare med oranscht och oranscha.

Ett beigt par byxor tycker jag däremot fungerar bättre.

Orangea skulle jag stava med SAOL:s även-form.

Jag föredrar de orangefärgade och de beigefärgade.

Alternativt brandgula och kittfärgade. Med de allestädes närvarande anglicismerna så kommer en och annan att misstolka referensen till kitt. Färgtonen hos en mixen av linolja och krita har gått många spolingar spårlöst förbi, medan shit happens dagligen i nutida nordiskt tungobruk.

Även när du talar?

Det har blivit så. Det är ganska snabbt sagt och otvetydigt.

Hur stavar man om man har ett tåg med färgen orange och ska skriva "jag har ett ??? tåg"?

glidflyga - glidflög eller gledflög?
Googlar man på bägge orden står faktiskt gledflög för ca 25 % av träffarna.
Finns det fler exempel på sådana här ordkombinationer?

... ett orange tåg ... två orange / orangea tåg — (frivilligt plural-a)

... ett prima äpple ... — (primat är den som äter det prima äpplet)

Du kan ju sånt här så det stämmer säkert annars kan man ju tycka att ett t borde finnas i slutet som när det gäller röd, alltså en röd bil och ett rött tåg.