Citat:
Ursprungligen postat av ilimon
Gillar hur du vänder på steken och påpekar att det för Sveriges del rörde sig om "specialfall". Vad jag vet lär man ut turkisk deduktiv logik i Turkiet. I Sverige lär ut svensk deduktiv logik, blev anklagad för pseudointellektuellt trams sist jag prövade det på dig. Utifrån din kommentar ser jag att du antyder att bildningsnivån i Turkiet är undermålig den i Europa. Eller hur resonerade du?
Du tål ju inte nationalistiska utspel hur förklarar du att är okej med religiös extremism? Turkiet "mänsklighetens gudagåva"? Försök att inte förvränga det jag säger.

Alla anklagelser och försök från din sida att få mig att framstå som bärare av de "etnocentriska" glasögonen, där jag medvetet eller omedvetet förknippar Orienten med barbari, despotism och oreda framstår för läsare av den här debatten bara som ett fegt sätt att slå tillbaks när du samtidigt på ett seriöst vis vägrar att beröra sakfrågan.
Citat:
Om Sverige i "specialfallen" befann sig i tider av "känsligt" beslutsfattande, avgörande för historiska skeendet, var befinner sig då Turkiet, med ett under ytan ganska islamistiskt parti vid makten för första gången? Om man i Sverige då kunde blunda för Förintelsen torde man bortse från att Atatürk lagstiftade sekularismen och att man idag väljer att gå i hans fotspår. Din nationalistyra är inte värre än min.
Jag har aldrig påstått att Turkiet inte befinner sig i ett delikat läge, men att som du jämföra Turkiets nuvarande historiska ställning med den Sverige innehade, när deras största granne mer eller mindre förklarat krig mot hela världen är... löjligt. Din ettriga påstående om att man i Sverige "blundade för föintelsen" är rena falsarier. Det fanns ingen utbredd kunskap om koncentrationsläger eller vad som hände där under denna tid, det fanns inget samlat intryck någonstans, vare sig hos turkar eller amerikaner eller svenskar.
Citat:
Har du förslag på hur turkarna kan lösa konflikten när Armenien inte vill tillsätta ett forskningsteam som tillsammans med turkiska forskare utreder frågan? Folkomröstningen som kunde mjukat upp stämningen på Cypern stoppades av grek-cyprioter och inte turk-cyprioter. Någonstans måste man ju kunna mötas. Jämför diplomatiska försök och försoning med tillbakasträvande och vägran. Ändå är det enbart "turkisk mentalitet" som behöver förändring i positiv riktning. Här har du några anledningar till varför jag inte ser EU förtjäna Turkiets medlemskap, inte turkiskt storhetsvansinne som du försöker framställa det som. Kan du utveckla vad du menar med "kurdfrågan"?
Det är upp till Turkiet att lösa sina problem med demokratiska medel, dvs inte såsom man löste problemet med armenierna, om man vill vara en del av EU. Med "kurdfrågan" menar jag alltså att det finns en kurdisk minoritet i Turkiet med alla problem som det medför, jag tror inte jag har någon anledning att för dig berätta om de politiska svårigheter framtiden har att erbjuda Turkiet i detta.
Citat:
Nej, turkiska staten har inte rätt att bestämma vilka som ska vara medborgare, det har du sagt själv och kallat det motsatta för kemalistchauvinism. Nu undrar jag varför Sverige har mer rätt än Turkiet att välja sina medborgare.
Det finns internationella konventioner att följa på detta område och det enda turkarna behöver göra är att följa dessa, liksom Sverige eller något annat land.
Citat:
Jo, man kan visst tala om ett medansvar i folkmordet på judarna. Kontroversiellt för dig kanske eftersom det inte tillfredsställer ditt behov av att upphöja dig till internationellt föredöme i rättvisa. Har ännu inte nämnt (världens första) Rasbiologiska institutet och tvångssteriliseringen. Sverige har tydligen inte resurser för att bevilja alla asylansökningar när myndigheter får muta kommuner för att ta emot flyktingar. Resurserna fanns uppenbarligen under andra världskriget. Med Hitler vid makten kunde man ta emot 3 000 judiska flyktingar. Hitler död uppgick antalet flyktingar helt plötsligt till 2 miljoner. Som vapenproducent till Nazityskland var svenska staten långtmer handlingskraftigt än vad som tidsvis visades.
Till skillnad från dig så är jag inte identiskt med min statsapparat, utan en fritt tänkande och spekulerande individ som inte räds nationalchauvinister eller religiösa dårfinkar. Jag anser att deras åsikter hör hemma i det offentliga rummet för att där synas, malas och bredas ut för granskning. Det är det som är poängen med yttrandefrihet. Jag har inga problem att tala om de människovidriga övergrepp som utförts av den svenska staten och jag kommer aldrig försvara ett enda av dem. Av döma av det du skrivit hittills är detta inga tankar som kommer över dig. Ditt evinnerliga och tröttsamma tjat om samer är på sin höjd underhållande. Det är ingen stor fråga i Sverige och samerna har mottagit ett flertal ursäkter och erkännande för de brott som den svenska statsmakten begått. Till skillnad från dig tycker jag att det är bra med den sortens öppenhet. Du verkar inte dela den tanke, utan tror att du i nationalmystisk omtöcknad ska kunna frammana en kollektiv bortträngning av de genocidala grundvalar som den turkiska, sekulära och djupt korrupta militärhierarkiskt dyrkande nationen vilar på.
Citat:
Är också nyfiken på hur du tycker existensiella livskriser uppstår?
Deras existentiella kris är av en annan karaktär och är inte direkt bunden till svensk politik i området. Rennäringen är som många andra branscher nuförtiden inte ett säkert kort, detta oavsett om man jobbar i IT-svängen eller restaurangbranschen. Saker och ting förändras, även för samer. Ditt sätt att via artikeln försöka upphöja deras vardagliga "lidande" till jämförelse med den kaotiska och historiskt reella situation som finns i Turkiet är att gripa efter halmstrån och vittnar om hur desperat lojalt och verklighetsförnekande kemalister resonerar.