Skulle du göra abort om det visade sig att fostret hade downs syndrom?

Du får nog acceptera att dina gener inte var bättre än så. Du skulle stannat vid snoppmassage.
Och om din kvinna framhärdar sin inställning att alla resultat är ett gott resultat, får du fråga dig själv varför du inte gjorde en grundligare research innan du kröp ner mellan hennes lår.

Du har begränsad tid, allt du kan är att påverka.
Dina chanser består nog av tjat, tjat, tjat. Ungefär som du fick till samlaget från början, fast tvärtom.
Det lär inte sluta väl.

Har själv sett hur en släkting fåt dras med en unge med downs syndrom, och garantrar att han hade gjort vad som helst för att ha gjort abort eller adopterat bort ungen.

Förstår väl vem som helst att man inte kommer ha ett normalt liv med en sån unge.
Ja, det kanske går bra medans ungen är 8 år gammal, men när han börjar bli tonråing och fortfarande dreglar och går i 0.5 km/h med ögon som petar åt olika håll, då är det fan inte lika roligt längre.

Jag har två normala barn. Skulle defenitivt göra abort om jag visste att barnet hade downs.

Det skulle jag aldrig.