Kreativiteten i läkaryrket

Jag har fått känslan att läkaryrket lider en akut brist på kreativitet. Kommer någon in med en hjärtinfarkt är det förutbestämt enligt vilket schema allt sak göras, appendixoperationer görs på ett och samma sätt varje gång, osv.
Det finns inget utrymme för att fundera i egna banor. På universitetsklinikerna förekommer viss forskning men på ett landsortssjukhus måste det vara extremt mycket rutin.

Läkare talar ofta om de omväxlande uppgifterna i yrket. Jag har lite svårt att se vad som menas. Är det de olika patienterna och symtomen? Kan inte riktigt köpa att det är så värst omväxlande.
Jag jämför med om du jobbar som civilingenjör. Då torde du på ett helt annat sätt stöta på nya utmaningar. Nya projekt varje år. Som civilekonom ändras allting jämt med såväl konjunktur och som nya produkter. I dessa yrken finns också ett stort utrymme för kreativitet, jag kan inte se den i läkaryrket.

Har jag rätt i mina tankar?

Du tar upp ett fall. Det finns tusentals sjukdomar...

http://www.sciencedaily.com/releases...0317093904.htm

Kommer någon in med en hjärtinfarkt finns det inte tid för kreativitet. Vill man fundera i egna banor blir man forskare. Forskare forskar. När ett moment testats tillräckligt många gånger för att fastställas som säkert, tillämpas det ute på fältet. Nya metoder lärs ut till läkare och vips - omväxling för våra vitrockade kamrater.

Vad menar TS? På vilket vis skulle varje hjærtpatient behandlas på samma sætt? Det låter ju absurt, så ær naturligtvis inte fallet i ett yrke som handlar i førsta hand om mænskliga relationer........

Jag skulle känna mig rätt illa till mods om farbror doktorn säger "hehe idag ska vi pröva något helt nytt för att få dig frisk har aldrig prövat det förut men magkänslan säger att det kommer gå bra" narkosmask på..... neeeeeejjjjjjj....zzzZZzzz

Nästa gång(?) du ligger under kniven kommer du att uppskatta att kirurgen inte tror att han är Salvador Dali.

Diverse komplikationer borde ju erbjuda tillräckligt utrymme för kreativitet. I övrigt håller jag med föregående talare, det är en säkerhetsgrej. Forskarna är de som ser till att behandlingsmetoderna hålls moderna och effektiva.

Precis. Det är en säkerhetsgrej. Om man vet att mot hjärtproblem X, så funkar behandling Y bra, och behandling Z funkar mindre bra. Vilken behandling väljer man då? Så läkarna måste kunna massor av olika åkommor och respektive behandlingar utantill, det är jättemycket att memorera.

Att tänka fram nya behandlingar gör inte läkarna. Det gör forskarna. Var tacksam för det, du vill få den behandling med störst procent chans att lyckas, när något är fel. Inte att läkarna experimenterar fram nya metoder på dig mitt under brinnande krig. Som läkare måste du hela tiden hålla dig a jour med den senaste behandlingsmetoden som forskarna fått fram, mycket att läsa och hålla koll på.

Inom kirurgi är improvisationsförmåga/ kreativitet avgörande i princip varje dag, särskilt inom traumakirurgi.

Sedan begränsas det hela ju av att levern ligger där den ligger, ska du åt den kan du inte plötsligt få för dig att gå in i ljumsken...lite liknande att civilekonomen begränsas av lagen...eller ingenjören av materialens egenskaper etc...