Teist/Ateist - existentiella frågor

1 - Definera "allt"! Vad som finns bakom den kosmiska horisonten kan vi omöjligt veta!
2 - Nej!
3 - Behandla andra som du själv vill bli behandlad!
4 - Din kropp blir maskföda, hjärnan slutar att fungera och du upphör!

Detta innebär att man lever livet nu efter bästa förmåga, istället för att bry sig om hur något 2000 år gammalt påhitt anser att du ska leva ditt liv!

Lite kort


-Önskar att jag visste.
-Nej, mening är subjektivt.
-Det finns inget rätt och fel bortom människans tänkande, Även detta är subjektivt.
-Jag som person dör, sen... jadu det får vi se.

Svaren kan se tomma och bittra ut, en sjuk människa som tänker på detta viset är en tickande bomb skulle jag tänka mig.

Vad är det som är tomt och bittert med de svaren?

Tomt och bittert är att leva i någon annas mening. Utan egen makt och frihet.

Det är ju inte det egentligen fast religiösa ser det ofta så.
Att leva utan objektiva mål och regler verkar inte falla i deras smak.

Jag däremot tycker att det låter sjukt att det skulle finnas en högre lag som sa åt alla vad som var rätt och fel, lagar är människans verk.

Ser verkligen inte meningen med att t.ex brinna i ett hypotetiskt helvete för all evighet för någonting man gjorde i sitt liv.

Såhär ser jag på det hela:

1) Gud är evig och har skapat allt

2) Ja, livet har en mening. Den sammanfattas bra i det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." Det är en mening som får ta sig i uttryck i hela vår vardag. Genom att sträva efter att så gott det går följa detta bud, kommer man närmare Gud och efter döden kan man slutligen få evigt liv med Honom, vilket är den yttersta mening, då vi är skapade för detta. Budet är egentligen mycket svårt, men det viktigaste är strävan och att hela tiden lära sig och fördjupa sig i sin tro.

3) Att handla med kärlek är rätt, då kärleken är störst av allt. Att handla kärlekslöst är därför fel. Mkt kortfattat.

4) Det finns tre saker som kan hända efter döden:
- Himlen, dvs den eviga gemenskapen med Gud. De som kommer direkt dit har i detta liv tagit emot Gud så mycket att de redan är renade från avståndstagandet mot Gud
- Skärselden, dvs man är frälst, men inte helt renad. Är man inte det är det ytterst plågsamt att stå inför Gud som är helt och hållet helig. Här renas man, för att slutligen kunna nå det yttersta målet
- Helvetet, dvs ett liv helt och hållet utan Gud. Det går att komma dit omedelbart efter döden, men det är ändå inte säkert att någon verkligen har gjort det. Man måste in i det sista fullt medvetet och frivilligt ha tagit avstånd från Gud. Gör man det som respekterar Han ens val.

Av hela ert förstånd. Vad sött. Nu förstår jag helt plötsligt varför prästerna vid Nicaenska konciliet bestämde att jesus skulle ha sagt; "Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut”. Förstånd var/är en bristvara i den kristna församlingen och man resonerade att ju större fårskock desto mer förståndig kärlek till sin narcissistiska avbild. Ur ett kvantitativt perspektiv givetvis.

1. Självklart finns det inte någon intelligent design bakom bakom livets uppkomst. Det finns absolut inga som helst bevis för det. Hade jag varit du hade jag läst och kollat på diverse dokumentärfilmer av Carl Sagan. Han har ett sunt perspektiv på hur du, jag och universum kom till. Kolla även hans video 'pale blue dot' bland det vackraste som någonsin sagts av en människa; http://www.youtube.com/watch?v=wupToqz1e2g

2. Självklart finns det ingen universell mening med livet som religiösa människor önskar och i vissa fall blint tror. Ett existentiellt filosofiskt svar som Sartre skulle skrivit under på hade varit att meningen med livet är att du först får mening genom att du själv skapar dig mening, genom dina egna handlingar och val.

3. Jag är nihilist med tyngden på benet i det fatalistiska lägret för tillfället och självcensurerar därför mitt svar på denna fråga. Svart och vitt, höger och vänster, rätt och fel, ont och gott! Varför är människans hjärna så förruttnad, så förstörd, så förförd av kristendomens dualistiska arv... *ryser*

4. Maskföda var det någon annan som sa. Ett kanske inte så glatt svar för en jesuit men ack så träffsäkert

/Malacoda

1. Big Bang.
2. Nope, ingen objektiv mening. Däremot kan vi skapa vår egen mening genom att värdera det vi ser och därmed välja vad som är värt att kämpa för/mot. Men som sagt, inget objektivt.
3. Det väljer man helt själv. I och med att inga objektiva värden existerar så finns det inte heller rätt och fel. Däremot kan vi, precis som med meningen med livet, själva välja vad som är rätt och fel. Det finns inte heller några riktlinjer för hur man ska leva, utan det är upp till var och en.
4. Inte ett piss. Medvetandet "försvinner" och vi hamnar i samma tillstånd som vi var i innan vi föddes.

Dock så är detta såklart inga officiella svar från ateister, eftersom ateism bara är en avsaknad av tro på ett högre väsen. Det finns ingen bok att följa som ateist, ingen moral, inga regler. Ateism är lika mycket tro och religion som skallighet är en hårfärg.