Teist/Ateist - existentiella frågor

Hur svarar en teist resp. ateist på dessa existentiella frågorna?
- Varifrån kommer allt?
- Har livet någon mening?
- Hur ska man leva som människa? Vad är rätt och fel?
- Vad händer efter döden?

Och hur kan detta tänkas påverka individens sätt att leva i dagens samhälle samt handla i olika moraliska situationer..?

Finns inga rätt eller fel egentligen. Däremot finns det alltid ens personliga moral och etik.

De övriga frågorna har jag inget svar på. Då jag inte kan bevisa något kan jag inte vara säker på någon av dessa frågor. Anser ju då givetvis att ingen av religionerna har någon svar som är bevisat rätt där heller.

Fungerar för övrigt finemang i samhället, och mina handlingar i dessa moraliska situationer du nämner agerar jag på det sättet min personliga moral tycker är rätt, som i sin tur kommer i från hur jag blivit uppfostrad och mina referenser ramar i livet.

Suddigt svar kanske, men men..

Kan svara för min del, som ateist:
1. Jag tror att vi kommer efter en lång process, av evolution. Inte nödvändigtvis att bigbang varit starten på denna process, men något liknande. I vilket fall som helst, inte en Gud som skapat det.

2. Nej.

3. Man bygger upp sin egen moral om vad som är rätt eller fel. Detta ska givetvis vara inom lagens gränser. Dock kan man alltid kritisera lagar m.m. som man tycker går emot sin ideologi/moral.

4. Inget.

Det är så sant! Tänkte inte ens på det


Tackar för svaren!

Som teist måste man väl tro att allting ursprungligen kommer ifrån Gud vare sig man anser att Gud skapade universum genom big bang eller bokstavstolkning av bibeln.

En ateist kan anse att allt kommer från varsomhelst förutom en Gud. Personligen kan jag inte ge ett direkt svar på varifrån allt kommer förutom att universum skapades genom big bang.


Kan inte ge ett svar för teister här men det måste ju finnas en mening eller plan bakom det hela om Gud har skapat universum.

Personligen som ateist tror jag inte livet har en mening även om det inte behöver vara ett antagande som en ateist gör. Ateism säger inte mycket mer om meningen med livet än att det inte är att tjäna en gud.

-

Lev så fritt som möjligt så länge ditt agerande inte förtrycker andra personers frihet skulle jag svara.
Ateismen ger inget svar på det här. Du får söka svar någon annanstans.

Ateismen ger inget svar på det.
Personligen så ser jag det som ett önsketänkande att tro att någonting skulle hända efter döden. Varför skulle det?


Då moral snarare är något kulturellt än religiöst (det går dock hand i hand, en religiös kultur influeras av religionen) tror jag inte det spelar någon roll om man är teist eller ateist i fråga om moralen.


Ateism är bara en benämning på avsaknad av Gudstro och kan därför inte svara på majoriteten av frågorna. Många livsåskådningar som t ex Materialism går ju hand i hand med ateism men det är inget man bara kan anta. Man kan tro på spöken och fortfarande vara ateist t ex.

Antar att du redan läst Richard Dawkins - illusionen om gud, om inte så är det en välskriven och lättläst bok som åtminstone har gett mig en hel del...

Måste man verkligen tro på en skapare för att man tror på en gud?

I det här området talar väl den mest om moralens evolutionära ursprung?

För att själv bidra till ämnet, tror jag inte att det finns något enhetligt svar på dessa frågor, vare sig från ateismen eller teismen. Ingen av dem kan nog kallas livsåskådning, jag ser dem mest som benämningar på detaljer i verklighetsuppfattningen. Frågan känns lite som att förväxla big bang med evolution.

Kan bara svara för mig själv och jag vill poängtera att vi (ateister) inte har ngn form av styre överhuvudtaget,
vi har dock några få "kännare" om man så vill som skriver mycket och funderar mycket kring frågor som moral och etik.

Dessa få inriktar sig dock mer på att attackera troende än att försöka sätta upp regler för oss.
Själv så tror jag att man kan säga att ateism är någon form av reaktion mot vissa regler och inte en reaktion mot stagnerande samhällen.

Hursomhelst minna svar på dinna frågor:

1. Bigbang och evulotion eller liknande allvarligt talat struntar jag nästan i villket, men jag finner mer svar hos bigbang och evulotion än Bibeln och koranen eller liknande

2.Nej inte egentligen inte på det sättet du menar, inte att vi har en plats i ngn form av övergripande "plan".
Själv tror jag att vi skall och bör hjälpa medmänniskor som har det svårt och att försöka göra så att min egen avkomma får det bättre i livet.

3.Svårt och svaret är väl väldigt skiftande beroende på vem du frågar och var dom är uppväxna.
Själv har jag fått en klassisk kristen uppfostran gällande etik och moral
som jag i många fall stödjer mig på.

4.Inget

Sista frågan:
Förhoppnignsvis till det bättre "vi och dom" kommer väl luckras upp mer hoppas jag samt att vi kanske får mindre fördomar.
Allvarligt talat finns det ju många knäppa regler i religösa böcker, och det är ju faktiskt något som kan starta krig.
Krig som sådant kommer väl alltid finnas men en av anlednigarna till det finns i religion

-Från en Skapare.
-Ja.
-Bibeln är bra bok att få "hur man ska leva" råd ifrån. Gud har gett oss en relativ frihet.
-Ingenting. Man återvänder till stoft. I väntan på en jordisk uppståndelse.

Man påverkas till att vara en ärlig person även när ingen annan människa ser vad man gör eftersom man vet att det finns en som alltid ser och vet vad vi pysslar med.
Man får ett tryggt liv där döden inte betyder ett slut och därmed kan ev ångest/rädsla för det minskas/försvinna, oron för hur det ska gå för vår planet finns inte heller kvar.
Man vet att livet har en mening och att vi inte är resultatet av enbart en slump.
osv osv

Min uppfattning som ateist är:
- Varifrån kommer allt? Vet inte. Det är inre relevant för mig då jag ändå inte kan göra något åt situationen.

- Har livet någon mening? Ja överleva (som individ, familj, ras osv). Mer detaljerat än så är det inte.

- Hur ska man leva som människa? Vad är rätt och fel? Det finns inget universiellt rätt och fel. Frågeställningen kommer ifrån det faktum att vi kan tänka abstrakt.

- Vad händer efter döden? Vid dödsögonblicket upphör man att existera som individ. Inget mer händer än att kroppen ruttnar och återgår i det naturliga kretsloppet.