Citat:
Ursprungligen postat av SMBH
Menar du att man blir feminist om man börjar forska i genusvetenskap eftersom man måste problematisera just kvinnliga förhållanden? Går det inte att diskutera och argumentera kring genus utan att vara feminist? Varför måste man ta ställning som forskare? Jag trodde det var just det man inte gjorde som forskare.
Njae, tvärtom tror jag fältet som sådant primärt lockar de som har intresse att just förändra den ordning som finns. Sen är det givetvis alltid en resa i sig att bedriva sådana studier. Vissa blir mer övertygade, andra blir mindre övertygade. Självklart är inte alla heller feminister, och inte allt för sällan så överger forskare tids nog fältet för att göra något annat. Med det heller inte sagt att man som genusforskare måste vara feministisk forskare, även om man rimligtvis bör beakta den feministiska forskning som faktiskt bedrivs. "Feminist, or merely critical?" av Bratteteig och Verne belyser just detta rätt bra.
Går gör det givetvis, i deskriptiva ordalag, utan ideologiskt inflytande (även om vissa här skulle mena att det är omöjligt, då de exempelvis menar att production of knowledge är sammankopplat med production of ignorance - eller hur de nu uttrycker sig). Men, sådana studier tenderar att vara rätt begränsade i sig - och framförallt studier som redan sker inom andra områden. (bortsett från just processer rörande genus specifikt då - som utan problem bedrivs utan feministisk approach).
Vad gäller att ta ställning är jag personligen av åsikten att neutralitet och objektivitet aldrig har och aldrig kommer att existera (åtminstone utanför naturvetenskapen), precis som samhället som sådant aldrig är neutralt eller objektivt. Inom genusvetenskapen överlag tror jag det är relativt svårt att hävda en objektiv bild, med tanke på rådande influenser inom ämnet, men jag är inte direkt insatt nog för att ge ett säkert svar just för detta fält.
Man forskar inte med utgångspunkt att man ska förändra på saker och ting, man forskar för att undersöka om man
behöver ändra på någonting. Allt det du skriver säjer mig att det inte alls finns en objektivism i de här kretsarna, det finns ett tydligt mål som grundar sig i en ideologisk övertygelse.
Citat:
Det finns ju studier och forskare som kommer fram till helt olika saker än vad den accepterade grenen kommer fram till, men detta smutskastas som kvinnofientligt och patriarkalt flum, hur kan man vara objektiv då?
kan du ge något exempel på detta?
Citat:
Det är som att forska kring politik, man måste klara av att vara neutral och inte ta ställning, men om man är djupt övertygad vänster/socialist (samt jobbar med andra djupt övertygade vänster/socialister) och hittar fördel med i liberalism sin "forskning" - kommer man på ett objektivt sätt förmedla denna information eller kommer man rätta sig i ledet för att inte svika sin egen och sina vänner/kollegors världsbild?
om målsättningen är att skapa ett samhälle som exempelvis minskar förtrycket av X, och liberala alternativ löser dessa så förefaller det för mig självklart att dessa också läggs fram. Även "ideologiska" forskare tenderar att vara pragmatiska. Medan marxisten är marxist för att vara marxist, tenderar forskaren (exempelvis) att vara det för att den erkänner problematiken, anser att analysverktygen är värdefulla samt för att den vill förbättra nuvarande situation. Då "lösningen" ligger i fokus finns således ingen anledning att (då) förkasta lösningar pga. "fel ideologi".
(problemet om något är nog snarare den tidigare nämnda neutralitetsproblematiken. kommer den marxistiska forskaren att se liberala lösningar överhuvudtaget? om dessa inte ses kan de givetvis inte förespråkas).
(edit: självklart kan marxistisk (och feministisk) forskning bedrivas utan att direkt leda fram till en "lösning", och enbart fokusera på att beskriva "problemet", men denna beskrivning tenderar i regel att just läggas fram som ett steg mot en lösning på problemet).
Citat:
Ser du problemet? Detta är inte unikt för just feminism/genusforskning, jag vill bara påpeka att värdering inte finns i seriös forskning, oavsett vad den handlar om.
Och då vill jag kontra med att den typen av idealism är fin i sig, men att den saknar förankring i verkligheten, särskilt när det handlar om forskning med en bakomliggande målsättning, men även i fråga om rent deskriptiv forskning.
Människor är dåliga på att vara objektiva och neutrala. Rent utav värdelösa. Här måste jag faktiskt säga att feministiska forskare som exempelvis Harding har rätt bra poänger. Det är bättre att vara medveten om sin egen roll i den kunskapsskapande aktiviteten (sin egen icke-neutralitet), och reflektera och redogöra för denna i sin forskning, än att tro att man på något sätt är en neutral observatör som står utanför världen vi alla lever i.
Sen finns det givetvis olika grader i helvetet, och som påtalat vissa situationer där det är enklare att förhålla sig neutral än andra. På samma sätt är det inom vissa områden enklare än andra att vara mer deskriptiv än normativ. Men att man inte skulle kunna bedriva seriös forskning och
samtidigt ha åsikter förstår jag inte. Med det inte sagt att man måste ha åsikter (vilket det känns som du tror att jag vill påstå), men neutralitet är svårligen ett krav för god forskning. Inte heller medför en problematiserande forskningsansats att resultaten saknar värde utanför det egna perspektivet.
