Fråga kring treklangsackord!

Måste helt och fullt hålla med.

Jag köper din förenkling med 3-ackordsskisserna utan problem, men jag köper inte att stoppa in Em där där det är så tydligt att det skall vara C-dur. Det passar med tonerna i melodin, men det passar inte ackordrytmiskt. Det resulterar dessutom i ackordgången Em - Dm som är mycket okonvetionell i vistradition (iaf i detta kontext).

Jag skulle förenkla så här:


3-ackord (helt utan paralleller, endast T S D)

____C_____________F
Du ska inte tro det bli sommar,

_G______________C
ifall inte nån sätter fart

____C_______________F
på sommarn och gör lite somrigt

___G__________________C
för då kommer blommorna snart

____C_________________F
Jag gör så att blommorna blommar

____G_____________C (usch, men får man bara ha T/S/D så får man =)
Jag gör hela kohagen grön

____C________________F
och nu så har sommaren kommit

___G________________C
för jag har just tagit bort snön.





Med paralleller och färger och en mellandominant (E7):

____C_____________Dm
Du ska inte tro det bli sommar,

_G7_____________C
ifall inte nån sätter fart

____C_______________Dm
på sommarn och gör lite somrigt

___G7__________________C
för då kommer blommorna snart

____C_________________F
Jag gör så att blommorna blommar

____G_____________E7
Jag gör hela kohagen grön

____Am______________Dm
och nu så har sommaren kommit

___G7_______________C
för jag har just tagit bort snön.

F:et räcker som variation mellan A och B-del, det ger en känsla av att landa på ett helt annat sätt än Dm gör.



Om man vill göra det något krångligare, men ändå inte så fantastiskt krångligt kan växla bastoner på några ställen:

____C_____________Dm
Du ska inte tro det bli sommar,

_G7_____________C
ifall inte nån sätter fart

____C_______________Dm
på sommarn och gör lite somrigt

___G7__________________C
för då kommer blommorna snart

____C______C/E________F
Jag gör så att blommorna blommar

____G_____G7/F______E7
Jag gör hela kohagen grön

____Am______________Dm D7/F#
och nu så har sommaren ko-------mmit

___G7_______________C
för jag har just tagit bort snön.

Sen kan man lägga spänningstoner och sånt också (sus4, sus2), men då har vi klivit ifrån "förenklingsmodellen"


Em är och har aldrig varit en mollparallell till C-dur.

Ett mollackord har sin durparallell en liten ters UPP (Am har C-dur, G-moll har Bb-dur, Bbm har Db-dur, osv).

Ett dur-ackord har sin mollparallell en liten ters NER (F-dur har D-moll, D-dur har B-moll, osv).

Några andra typer av paralleller finns inte förutom möjligen "Tonikans kontraparalell", som i tonarten C-dur är Em. DOCK så får den bara kallas tonikans kontraparallell om den åtföljs av en ackordgång innan som ger uppfattningen att man vill till tonikan men "blir lurad" och hamnar på Tonikans kontraparallell. Om inte så kommer Em bara vara mollparallell till dominanten i tonarten. Exempelvis:

Em är kontraparallell:

C F G7 Em <--- där C skulle varit i vanlig västerländsk harmonisering, men istället "luras" vi och väljer Em, vilket ger en märklig "vilande" känsla som samtidigt inte är vilande.


Em är INTE kontraparallell:
C F Em G7 <---- det gav ingen känsla att vi skulle till tonikan C, utan vi körde bara Em pang på, och är därför inget annat än Dominantens mollparallell (G-dur ligger en liten ters ovanför Em).

Jag kör em dm där du kör C och F och tycker det låter bra. Det finns otaliga variationer på denna låt och frågan här var hur man förenklar. Om man redan spelar C och F i det partiet behövs ju ingen förenkling och då är ju problemet löst av sig själv. Men visst, jag kanske krånglar till det med att lägga till Em där. Dm existerar i varianter ute på nätet så det rätta kanske är ett mellanting mellan din och min version:

____C_________________Dm
Jag gör så att blommorna blommar

Jag håller med! Jag skrev H för att B kan förväxlas med Bb.

...

Det handlar egentligen inte om att "krångla till det", jag reagerade på att den i den här genren inte lät som det skulle, baserat på viss musikhistorisk kontext/vistradition. Det är inte "fel" att använda Em, beror på vilken effekt man är ute efter =). Det var dessutom i kombination med parallell-snacket, jag uppfattade som att det påstods att paralellerna låg på vilka tersavstånd som helst från ett ackord, vilket inte stämmer, dessa kallas för medianter.


Anledningen till att jag använder F är för att det kliver med i samma rikning som melodin, som tar ett steg uppåt i denna del, förstärkning av temat så att säga. Men Dm är inte heller fel, eliminerar dessutom användingen av ackordet F i hela låten, vilket var huvudsyftet från början: förenkling.

Jag förstod det också =). Retar upp mig på sånt bara eftersom jag är nörd.

Här är en i alla fall som håller med mig. Han slänger in F#m (låter går i d-dur) i och följer upp det med Em.
http://www.svenskatabbar.com/index.p...st=142&lat=881

och om jag inte hör alldeles fel så låter det som ett F#m i originalsången från Ida:
http://www.youtube.com/watch?v=ym4HGUDbKbY

Haha, se på fan, det var ett F#m. Har spelat låten hundra sammanhang men aldrig brytt mig om att lyssna på originalet.

Å andra sidan kan man höra att originalet heller inte anses ha riktigt traditionell harmonisering nånstans, men jag får ge mig i frågan av respekt för Georg Riedel =)

Jag håller med, det är lite ovanligt inom visvärlden med sådana ackordsföljder.

Tack!
De där parallellerna blandas de in i låtar som skrivs, d.v.s. dur ackord blandat med moll ackord, eller håller man sig till antingen moll eller dur ackord i en låt? och för att hitta dessa använder ni väl kvintcirklen?

När jag lekte med FL märkte jag att moll ackorden lät mycket bättre, är det en vanlig uppfattning? Som jag förstått används mest penta skalan för modern musik, är det andra ackord för den skalan?

De blandas in. Anledningen till att de kallas paralleller är
1. För att skalorna har samma tonmaterial (A-moll ren skala har samma som C-dur skala, dvs C D E F G A B)
2. För att de kan ersätta varandra i rätt sammanhang.

Ett exempel:
Låt säga att du skriver en låt i C-dur och endast använder T S D. I så fall kan det vara otroligt effektfullt att plötsligt slänga in paralellen till en av funktionerna där det förväntas att den vanliga funktionen skall komma.

Vi skriver en ackord runda som går så här i C-dur:

Funktioner: T S D
Ackord: C F G
Paraleller: Am Dm Em

Parallellen betecknas med att läggas till ett "p" efter, således kallas Am för Tp = TonikaParallell

Ackord: C__F__G__G__C__F__G__C

Funktion: T---S---D---D---T---S---D---T


Då kan vi byta till tonikans parallell på nått ställe till att börja med:

Ackord: C__F__G__G__[Am]__F__G__C

Funktion: T---S---D---D---[Tp]---S---D---T


Vi kan sväva ut ytterligare och blanda in en förändring:

Ackord: C__F__G__[Em]__[Am]__F__G__C

Funktion: T---S---D---[Dp]---[Tp]---S---D---T


Här ser vi att E ligger ovanför A i kvintcirkeln och harmoniken "faller" således neråt på kvintcirkeln och kallas därför KVINTFALL. Fallet vara bara två funktioner. Om vi lägger till ett ackord till så får vi ett LÅNGT kvintfall:

Ackord: C__F__G__[Em]__[Am]__[Dm]__G__C

Funktion: T---S---D---[Dp]---[Tp]---[Sp]---D---T

Nu går fallet hela vägen från E -> A -> D -> G -> C på kvintcikeln. Västerländsk musik bygger traditionellt mycket på kvintfall.



Jag skrev enbart låtar i moll när jag började skriva musik. Tror aldrig jag skrev något i dur under de första 3 åren typ =). Jag skulle säga att det är enklare att få en "känslodramatisk" effekt i moll än i dur som kräver mer jobb. "Låter bättre" är nog en subjektiv uppfattning dock =). I trance (dvs vad FL är avsett för) används nästan uteslutande moll eller något märkligt modus (ofta zigenarskalan mixolydisk med sänkt 2:a och sänkt 6:e tonsteg t.ex. i GOA/Trance) eller vanligt Frygisk (mollskala med sänkt 2:a tonsteg). kan förklara detta på begäran också. Utgår ifrån de s.k. kyrkotonarterna (efter att ha använts i 1200-talets och framåt musik innan man hade uppfunnit ackord).

Att pentaskalan används "mest" är en felaktig uppfattning skulle jag säga, dock är den helt klart ett vanligt inslag och förekommer ofta i gitarrbaserad musik eftersom folk (av nån anledning) lär sig den skalan först på gitarr när de skall börja sola och skriva riff (antagligen för att den ligger bra och innehåller få toner = lättare att lära sig tonmaterialet gehörsmässigt). I västerländsk pianomusik utgår man oftast ifrån vita tangenter och således är Moll/Dur vanligare. I den "svarta musiken" börjar man spela på svarta tangenter traditionellt (ironiskt va? =) och därför är den kanske vanligare förekommande i gospel t.ex. Bluespentan hör också till standardskalorna, det är en vanligt moll-pentaskala med en tillagd ton.

Håller inte riktigt med. Ackordföljden Em - Dm kan om man vill göras mer "logisk" genom att stoppa in ett A7 emellan, d v s en gammal hederlig kvintgång.

Jag brukar spela så här:

Em__________A7_______Dm__A7/E__F___
Jag gör så att blommorna blo - o - mmar