Vårdnadstvist m livstidsdömda

Vilka biologiska föräldrar har den här ungstackaren då? Hoppas att de som har den faktiska, dagliga omvårdnaden får den juridiska vårdnaden oxå.

http://wwwc.aftonbladet.se/vss/teleg..._852__,00.html

Hittade en sida från 2006 med 6 namn på livstidsdömda kvinnor, borde ju vara någon av dem. Åldern diskvalificerar väl antagligen några.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article468305.ab

Hur är det möjligt att vara en vårdnadshavare om man är inspärrad? Är det för man ska kräva sin rätt till extra besök? En sexåring får inte säga nej.
Ska en sexåring må bättre av det?
Hur är det möjligt att man som vårdnadshavare, tagit sitt ansvar som sådan, kan utsätta sitt barn för den våndan att ha en förälder som blir dömd för livstid?
Läser man om dessa kvinnor som fått livstid är det inte ett ansvarstagande föräldraskap man tänker på. Detta barn har nog lidit av alkohol och droger tidigare.
Redan i domen ska man förlora sitt vårdnadshavande. För barnets skull.
Sen är det upp till barnet när det blir så stort att själv bestämma.

Hemma på min gata i stan, som Stina i Saltkråkan sa...
Fanns en kvinna som hade en son med en som slutade träffa sin grabb när han var liten. Tiden gick. När pojken var tolv år damp det ner ett brev där pappan ville träffa sin son. (Det var ju pappans rätt) Sonen tyckte det var spännande för han kände inte sin pappa. Han ville träffa honom. Så hon fick bekosta färd till Kumla-anstalten. När de kommer in får de gå igenom metalldetektor och låsa in sina saker. Personalen var trevlig och förklarade för pojken hur det fungerade. Han hade skor som gjorde att det pep. Skojigt.
När de kom upp till besöksrummen stod pojken och pratade med vakten. Det första hans pappa sa till honom var - Hej grabben, länge sen vi sågs. De där (menade vakten) pratar vi inte med.
De gjorde några besök där. Sedan hörde de inte av pappan. När de gjorde efterfrågan hade han blivit förflyttad till öppen anstalt. Då var det inte lika viktigt med besök av sonen längre.
Sonen tog det som ett svek och nu har de inte kontakt alls.

Jag tror inte det är Sus*nne St*rk för hon har fått straffet omvandlat till 18 år och påstås ha bra kontakt med sina barn, jag tror inte Ull* J*nsson har några barn (det var hon som spelade i en teaterpjäs i Göteborg nyligen), C*cilia M*dig fick visst sänkt straff i hovrätten så hon sitter inte på livstid längre. M*ria K*sch tror jag har flyttats till sitt hemland. N*talia Psh*nkina tror jag det var som misshandlade "b*bbys mamma" på hinseberg. Slutligen Ann* Åk*rberg kan det nog vara du tänker på. Där har ni lite skvaller om dessa rara flickor!

Det här måste redas ut. Finns det en 6-åring vars båda föräldrar sitter inne på livstid?

Vilka är föräldrarna och vilka brott har de begått?

Det här är kriminalhistoria!

Tänk efter. Det handlar om olika rättsprocesser. Ingen vårdnadshavare förlorar automatiskt vårdnaden samma sekund som den begår ett brott, ej heller när den döms. Hur har du tänkt att det ska se ut, en vårdnadsprocess inbakad bland övriga åtalspunkter i brottmål? Utveckla gärna.

I sig skulle det inte vara några rent praktiska problem med att just livstidsdömda automatiskt blev av med eventuell vårdnad, som en inbakad del av livstidsdomen. Det skulle kunna motiveras från rent administrativa synpunkter med att personen i fråga garanterat är oförmögen till praktisk vårdnad såpass länge att vårdnadsperioden är över, eller i det närmaste över, när personen kan komma ut.

Sen kan man ju ha barnet med sig in på fängelset också. Förmodligen inte en klockren lösning om man sitter på livstid dock. Inte bara på grund av straffets längd men också med tanke på klientelet i andra celler.

Ett praktiskt problem är att barnet/barnen behöver en annan juridisk vårdnadshavare. Det fungerar inte att bara upphäva vådnaden, utan den måste överlåtas på någon annan. Den processen tar inte sällan betydligt längre tid än en brottmålsprocess. Långt ifrån alltid finns det en självklar - och/eller lämplig - vårdnadskandidat. Eller så finns det en tvist.

Exempel. Hovrättens dom föll i somras i Tubay-mordfallet. Vårdnadsprocessen om offrets och gms dotter pågår fortfarande. Under tiden är barnet placerat hos myndigheter. Ett år har gått. Det är lång tid i en bebis liv. Rent praktiskt påverkas inte barnet av att vårdnadshavaren sitter dömd för mord på mamman. Jag vet inte om mördaren har umgänge och barnet skjutsas till fängelset. Umgängesrätt har inget med vem som har den juridiska vårdnaden att göra, så det kan pappan ha ändå.

För mig känns det helt osannolikt att båda föräldrarna är dömda på livstid.

Har 6-åringens båda föräldrar begått mord?

Någon som vet?

Hur menar du? Tycker du att det fungerar bra? För vems bästa tänker man på just i det fallet? Ska barnet växa upp med en pappa som mördat mamma.
Träffa pappa för att han vill det? Den lagen är inte för barnets bästa.
Hur ska pappan sköta juridiska vårdnaden? Rätten att neka barnet ett pass? Rätten att neka barnet flytta?
Hur länge ska han sitta inne? Livstid är länge för ett barn.

Dert är naturligtvis riktigt. I den mån man bygger in en automatisk vårdnadsförlust i vissa fängelsestraff, måste man naturligtvis stadga vad som ska hända om det är barnets enda vårdnadshavare som utsätts för straffet. (Den normala situationen när detta sker är säkerligen vid relationsvåld, dvs då den ena vårdnadshavaren dödar den andra.) Det rimliga är isåfall rimligen att det finns en speciell myndighetsperson på vilken en interimistisk vårdnad faller, och vars uppgift det är attskyndsamt lösa vårdnadsfrågan.

En specialitet för just Sverige är ju att de svenska sociala myndigheterna anser att den lösning som vid tillämplighet är den föredragna i nästan alla andra europeiska länder, nämligen att barnets mormor eller farmor får vårdnaden, är en styggelse värdig Sodom och Gomorra, och att också vistelse i upppenbart suboptimala fosterhem i alla lägen självklart är att föredra framför denna vidrighet. Jag har aldrig begripit mig på detta, som väl bara är ytterligare ett utslag av den halt extrema svenska åldersrasismen. Min farmorsfar uppfostrades inte ens av sin farmor, utan av sin farmors mor. Hon dog när han var tolv, men då hade hon givit honom en synnerligen god och trygg uppväxt under denna tid, och dessutom hade hon, testamentariskt och organisatoriskt, sett till att han skulle klara sig bra också i fortsättningen fram till vuxen ålder.

Du är lite rolig, Tantalora. Lägger alltid in grejor i inläggen, likadant tidigare i Arbogatråden.

I Sverige resonerar man oftast som så, att har föräldern inte begått brott mot barnet har denne fortsatt rätt till vårdnad/umgänge. Sedan kan du och jag tycka att någon är hur olämplig som helst.

I nämnda fall handlar det om ifall barnet ska växa upp hos den mördade mammans släkt eller hos mördarens släkt. Då fejden dem emellan är så infekterad kanske barnet har det bättre i ett välfungerande fosterhem ändå? Det viktiga tycker jag är att det utreds ordentligt, och att inget förhastat beslut tas. Ska vi fortsätta på Tubaymördaren så har han även lite äldre barn från ett tidigare förhållande.