Citat:
Ursprungligen postat av
Tubbo
Tung poäng där med den traditionella och ceremoniella aspekten av alkohol i den kristna sfären. Kristi blod uttrycks ju genom vinets omvandling i den katolska mässan liksom. Galet att jag missade det.
Sedan håller jag med om att de övriga gränsdragningarna är diffusa, om jag har förstått dig rätt.
Ja det var så jag menade, att i den strikt kristliga kontexten rit, ceremoni och sakrament och det som omedelbart omgärdar det är en slags "alkoholkonsumtion" som särskiljer sig från den övriga, vare sig den är kulturell eller traditionell, social eller bara en sån sak som karriärsdrickandet med after-work och sådant, på låt säga en arbetsplats där merparten kan råka vara kristna. Det kan ju faktiskt falla sig så.
I USA bedyrar man sig vara raktigenom kristen, men alkoholkulturen i yrkessammanhang/affärssammanhang tillåter en hel del whisky, vodka och long drinks för att inte nämna i styrelsesammanhang.
Det är nog inte riktigt samma här i Sverige dock, däremot i Danmark och en som är kristen bland sällskap där religiös yttring aldrig kommer upp till ytan, kan den kristne eller religiöse helt oblygt ta sig en lille dansk eller sin lilla jäger och det ses inte som omoraliskt för fem öre.
Kan alltså eventuellt bero på i vilket land den kristne bor, nationstillhörighet. En kristen i Dubai har nog annat alkoholbeteende eller tillfredsställer sin smak för alkohol på annat sätt än kristen i Frankrike, Sverige U.K , osv. Finns ju fler mötespunkter för kristna i Frankrike än kristna i Dubai eller hur är det med kristna i Turkiet, nog inte så lätt för kvinnor att ta en öl till maten en härlig kväll- så där kom "genusaspekten" in på ett hörn

, inte alldeles oviktigt det.
En kristen kvinna som sätter sig med en öl, ses inte alls som okristlig här, det är ju inte så att hon automatiskt ses som förtappad och vanvördig i sin tro utifrån att leva sekulärt som alla andra, hon kan fortsatt gå till kyrkan med respekten i behåll men i Grekland bland ortodoxeriet kan det nog få konsekvenser, beroende med vemmed vem hon är gift med, samt.. vem är svärmodern... för DET kan vara avgörande mer än om det var religiöst korrekt/inkorrekt. ÄR svärmodern eller familjeöverhuvudet.. stram eller obstinat, så kan det riva upp himmel o helvete, men är den underförstådde familjeledaren en obstinat individ, eller rigid.. då kan han eller hon nedgraderas för mindre. Man kanske håller en fyrkantig tro med mycket okunskap.
Så också med muslimer, dem som aldrig i egentlig mening hyste ett vitten för varken Koran eller religiösa hållpunkter innan de kom till Sverige, kan uppvisa helt otroliga nästan tvångsartade s.k religiösa påbud och vira slöjan om sig tiofalt hårdare än nödvändigt...
...fast nu har de inte alkoholen som elixir och det är mycket off topic att jag öht skriver det, men enbart för att försöka påvisa skillnaden mellan att vara nykristen, nyandlig, nyfrälst och liksom perfektionistiskt ängslig för att inte bryta-mot-
renhetsidealet, fromhetsidealet.
Men alkoholen kan också ses som baslivsmedel, att drickas till maten.
Men ambitionen att bli "en sann kristen" , inte bara "kristen" och ägna sig åt åtaganden och önska bli föredömlig för andra i församling eller sällskap, då anges tonen där och då.. medan en kilometer bort finns annat kristet vänsällskap där deras sanningsbegrepp har en annan innebörd än att slå ner på att någon vill ha något gott till maten, de ser sig som sanningsenliga ändå.
Vilken kristen troslära som följs , har nog också betydelse. Tror du inte det?
En smygmarxist-leninistisk protestant som stigit i graderna på något random socialkontor, som tror på Tro och Solidaritet kan bejaka absolutism trots att den eg. vill ta sig ett järn en å annan gång men den kan helt klart bejaka islamistisk nollvision utan problem, bara ett exempel på hur politisk ideologi kan komplettera det religiösa argumentet gentemot alkohol och alkoholpolitik.
Och vips, kom politisk aspekt in i diskussionen också. för religion är i mångt och mycket politik.
Ämnet bara växer och växer