Frihet och lycka

Hur förhåller sig dessa egentligen och hur ser liberalismen på detta?
Är frihet den ultimata och enda förutsättningen för lycka enligt liberalismen?

Är det en självmotsägelse att påstå att individers frihet kan leda till mer olycka än tvång och/eller är det en självmotsägelse att påstå att det för en individ kan leda till mer olycka desto mer frihet den innehar och om inte, kan det vara så att mer frihet är mer olycka?

Frihet är det ultimata men inte den enda förutsättningen för lycka.
Andra meningen kan jag inte svara på. Kan än fri människa vara olyckligt? Ja.
Utöver det så finns det inte så mycket mer att säga om det. Tror jag.

Kan en fri människa vara olycklig? Ja.
Kan en ofri människa vara lycklig? Ja.

Liberalismen är dock ur lyckomaximeringssynvinkel den enda konsekvent moraliskt försvarbara ideologin, då man med frihet också får frihet att definiera själv vad lycka är för en och friheten att uppnå den, samtidigt som man undviker att någon med tvång förhindrar ens lyckomaximeringsprocess (förutsatt att ens "lycka" inte innebär att kränka någon annans fri- och rättighet).

Nationalism är ju dock mer lyckomaximerande eftersom det sociala spelet mellan människor förhöjs. Ingen frihet kan ju mäta sig med det (inte bokstavligt talat).

Nej, den är det för dig. Inte för mig.

Fördelen är att i liberalismen har du frihet att förhöja ditt sociala samspel med likasinnade hur mycket du vill, och jag har friheten i att skita i er om jag vill det.

Jag pratar inte om dig och mig. Jag pratar om oss.

Nej, det har du inte. Det finns vissa saker människor inte säger för att kulturen gör det så.
Är inte den frihet som en individ har med en kultur som gör att individen kan säga det den vill högre värd än friheten individen har när den blir påverkad av kulturen till att göra valet att inte säga det den vill få fram?

Den totala friheten ligger således i det landet och den kulturen där individen kan säga vad som helst (som inte är direkt menat som diskriminerande) utan att få något socialt tryck efter sig. Ett tabu-fritt samhälle alltså.

Förstår du själv vad du skriver?

Ja, men första stycket är bedrövligt, jag ändrade det massa gånger. Klockan börjar ju gå mot sin timme nu också. Försöker ändra igen, om det fortfarande är något du inte förstår och har viljan att förstå så förklarar jag gärna.

Jag ger upp för ikväll men återkommer imorgon och ger det en chans till.

Nej du pratar om saker ur ditt perspektiv, ta inte det som en absolut sanning för alla andra.


I ett liberalt samhälle får du kläcka ur dig vad som helst, freedom of speech.


Hur ska nationalismen se till att vi får ett samhälle fritt från tabun?

Jag tar gärna ett nationalistiskt samhälle bara det är tabu-fritt så jag kan ha nationens anfader som måltavla på min shooting range och en landskarta som dasspapper. Givetvis innebär ju tabufriheten också att jag har rätt att skyddas från pöbeln om de ger sig på mig när jag och mina vänner demonstrerar på stan med plakat som har grova (fejkade) porrbilder på kungafamiljen som motiv och där budskapet vi vill få fram är att lillprinsessan ska börja fnaska för att betala av på statsskulden... Tabufritt my ass... Du vill ha ett nationalistiskt samhälle för att det gör dig lyckligare och om andra inte blir lyckligare av ditt nationstrams så tycker du att du borde ha rätten att korrigera* dem tills de passar in i din mall.


* Använda våld

I frihet är folk fria att vara lyckliga om dom vill och olyckliga om dom vill. Liberalismen är inte lyckomaximerande, utan frihetsmaximerande.