Läskig jämförelse visavi Obamas kabinett

Sverige har för närvarande inte bara ett av västvärldens mest inkompetenta politiker, utan de verkar även vara bland de mest obildade, statistiskt sett. Misstänker att det finns ett samband där..

När Barack Obama tillträder som USA:s president kommer han att omge sig med en rad skarpa akademiska hjärnor i sitt kabinett. Själv har han juristexamen från elituniversitetet Harvard. De övriga 15 ministrarna och vice president Joe Biden har alla minst en akademisk grundexamen, enligt New York Times sammanställning. Energiministern Steven Chu kan till och med visa upp ett Nobelpris.

Samma akademiska briljans lyser inte upp statsministern, och civilekonomen, Fredrik Reinfeldts regeringssammanträden. Socialminister Göran Hägglund ståtar med "socialgymnasial utbildning" och "företagsintern utbildning inom finanssektorn" i sitt CV. Biståndsminister Gunilla Carlsson nämner "Ekonomisk specialkurs med inriktning på redovisning och revision (198283), samt fristående kurser vid Linköpings universitet".

Näringsminister Maud Olofsson (c) har nått toppen med gymnasieutbildning.

Ytterligare sex ministrar hoppade av universitetsstudierna innan en examen var i hamn, däribland utrikesminister Carl Bildt (m) och justitieminister Beatrice Ask (m).

Enligt statsvetarprofessorn Sverker Gustafsson så är sannolikt svenska ministrars formella utbildning lägre än många andra jämförbara länder.

- Men det finns ingen anledning att hetsa upp sig över det, säger han.

För svenska politiker så finns det flera karriärvägar än den akademiska. En går genom näringslivet. En annan via fackföreningar och folkrörelser, där det funnits en rad olika verksamheter och kurser som framförallt socialdemokrater och centerpartister tränats upp i. Gustafsson anser att bildningsnivån bland svenska toppolitiker därför ändå är hög och att det inte behöver vara en nackdel att sakna universitetsexamen.

- En utbildning får inte vara så formell att den saknar verklighetsanknytning, säger Gustafsson.

Reinfeldts regering kan visa upp några riktigt högutbildade ministrar. Handelsminister Ewa Björling (m) och EU-minister Cecilia Malmström (fp) har båda doktorerat. Migrationsminister Tobias Billström (m) har en fil mag.

Ludvig Beckman, docent i statsvetenskap, har studerat kompetensen i Sveriges regeringar mellan 1917 och 2004. Han pekar på att Sverige kan jämföras med Österrike, Norge, Danmark och Island.

- Det är länder som är mer jämlika och där formella utbildningsmeriter inte är lika väsentliga, som i Frankrike och Storbritannien.

Andelen ministrar med universitetsutbildning har varit ganska konstant i Sverige. En trend är däremot att de som hoppar av studierna ökar och där är moderaterna överrepresenterade.

Sett både till utbildning och politisk erfarenhet så är liberalen Carl Gustaf Ekmans regering i slutet av 1920-talet den hittills mest kompetenta.

- För en minister handlar det inte bara om att kunna sitt ämne utan också att känna till det politiska spelet, säger Beckman.

Från Peter Wallberg/TT


Som jag ser det kommer sd:s inträde i riksdagen avsevärt höja kompetensen, och förmodligen också utbildningsnivån. Lustigt, men är knappast förvånande, att moderatministrarna också är så drop-outbenägna. Nåja, mufarna har alltid dragit till sig ett oproportioneligt stort antal oduglingar som mest lyckas producera mycker hetluft. Missförstå mig rätt, moderaterna är ju trots allt bättre än de utevcklingsstörda på vänsterkanten, men är det kanske så att regeringens låga utbildningsnivå (om vi nu får generalisera) gör den oförmögen att lyfta blicken över de mest uppenbara PK-plattityderna?

Varför skulle SDs eventuella inträde i riksdagen höja utbildningsnivån i regeringen?
Även om alla deras 16(?) mandat i riksdagen har högre utbildning så skulle
det inte heller avsevärt förändra nivån spridd på alla de 349 ledamöterna.

Nåja, nu får vi se det på lite sikt. Och mycket kan hända till 2010

Men varför är moderata ministrar sådana drop-outs? Hittat de funnit en short-cut till snabba cash?

(ursäkta angloismerna)

Det har odlats en broiler-mentalitet inom de etablerade partiena. Man går med i ungdomsförbunden, säger rätt saker och sen efter x antal år med ränkspel så ligger man helt plötsligt väldigt bra till när det gäller att få feta pengar som riksdagsledamot och minister. Samma kultur återfinns av naturliga skäl inte i de icke-etablerade partierna.

Man lär sig mest propaganda på högskolan, vad skulle det gjort Göran Persson för nytta om han tagit examen som kemi-ingenjör istället för att frottera mot sosse-människor och så vidare. För att komma till toppen inom politiska partier så har personliga kontakter och karisma större betydelse än akademiska titlar.

Snarare så skulle jag vilja påstå att dagens system skrämmer bort de med karisma, framåtanda och gedigna erfarenheter. Istället premieras de som i tio år suttit i ungdomsförbundets sunkiga lokaler och rapat floskler, planerat intriger och skrivit meningslösa insändare.

Hur fan ska man hinna ta akademisk examen? Det är ju under de åren man måste bygga upp en karriär i ungdomsförbundet om man ska komma nån vart i politiken.

Politiker är precis som oss andra, fast med den viktiga skillnaden att de är vansinnigt intresserade av politik. När den politikerintresserade 21-åringen får välja mellan ett uppdrag som internationell sekreterare hos MUF eller att läsa termin 5 på programmet för hittepåvetenskap vid Skövde universitet så är valet enkelt, hejdå Skövde, hej Bryssel!

Instämmer till fullo med detta. Vill bara tillägga det faktum att de vanliga vägarna till partitoppen går via likasinnade och ofta utanför den verklighet som vanligt folk befinner sig i. Bland annat detta leder till att vi har alldeles för många teoretiker och för få folk med praktisk erfarenhet i politikens topp idag.

Short-cut är det ju dock icke, de skippar ju studierna för att fjanta i ungdomspartierna.
Examen är å andra sidan inte nödvändigt för att vara en bra politiker.
Bildt har ju exempelvis en påtaglig yrkeserfaranhet som väger tyngre än någon
nykomlings statsvetarexamen. Men det är pinsamt att normen inte är en fullgjord högre utbildning.

En högskoleexamen är en papperslapp. De flesta klarar sig igenom en högskoleutbildning idag. En politiker måste ha känsla för retorik, ränksmideri och lismande. Sådana lär man sig inte på högskolorna. I Frankrike där de flesta politiker har examen från sk elituniveristet innebär för den delen att landet inte fungerar bättre än tex Sverige. De bästa en politker kan ha är en stor portion sunt förnuft. Tyvärr är detta en större bristvara än akademiska examina.

...inom socialistpartierna kan anses politiskt meriterande att ha en bakgrund som plåtslagare om man skall bli försvarspolitiker (http://www.riksdagen.se/webbnav/inde...=0205360448417) kan man möjligen begripa, men att borgerliga partier inte premierar en hög utbildningsnivå inom sina partier är mer märkligt. Borgerliga partier är i regel i opposition och de torde därmed ha tid att fokusera på utbildning och kvalitet, före internt partitramsande. Denne Beckmans undersökning v utbildningsnivå historiskt sett har jag inte läst, men såvitt framgår i artikeln har den en betydande brist - den sätter inte politikernas utbildningsnivå vid tiden i relation till den allmänna utbildningsnivån i samhället och möjligheterna att skaffa sig en utbildning. Jämför man med samlingsregeringen under kriget är ju dagens utbildningsnivå beklämmande. http://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_Hansson_III

Man skall därtill minnas att förr fanns en annan kvalitet i studentexamen, som även den kan räknas som en formellt betydande utbildning. Dessutom hade ofta politiker inom BF och Högern erfarenheter av att leda företag. Idag har många rikspolitiker knappt erfarenhet av att leda en gammal cykel. Men så leder det till tossigheter i politiken som förslag på fyrverkeriförbud och homoäktenskap.

Detta borde vara mer oroväckande än vad det uppfattas idag. Inte för att för att kunskaperna man inhämtat från en universitetsexamen i sig är nödvändiga för att bli en bra politiker, utan för att det helt enkelt visar att människor som inte värdesätter utbildning och kunskap styr landet. I fotspåren av detta följer även inkompetens, ignorans och en politik färgad av ovetenskap.

Dessutom är det naturligtvis ingen tillfällighet att studenter överlag lever som hundar under studietiden. Akademikerföraktet är enormt i landet.