2008-12-27, 22:47
#1
I en liten och delvis, i de facto helt obetydlig stat som Sverige, där den politiska stabiliteten alltid har varit prioritering nummer ett för Rosenbadsregimen att uppehålla, så utmynnar det för den enskilde individen i helt olika syn på regimen och dess underordnade samhälle. Sverige har alltid präglats av politisk stabilitet, inte ens två ministermord har lyckats att skaka om Rosenbad. Under andra världskriget så var Rosenbad helt iskalla och väntade snyggt in amerikanska och sovjetiska trupper, som kunde avsluta kriget genom att besegra HitlerTyskland. Under tiden som kriget pågick så såg Rosenbadsregimen under ledning av aristokraten och superdiplomaten Per-Albin Hansson med hjälp av kungahuset till att stå på så god fot med de tyska "arierna" som möjligt. Hur Rosenbadsregimen lyckades att hålla sig utanför kriget är än idag, enligt mej, en av de största politiska mysterierna i hela den västerländska civilsationens historia. Under dessa krigsår så fanns det bara politisk stabilitet i ett enda västerländskt land; Sverige.
Detta unika arv från Per-Albins sida har efterföljande regimer alltid förvaltat; blå som röd. Sverige idag har ingen blodig historia att se tillbaka på, inga revolutioner, som gång på gång skedde i Tyskland. Om jag inte har räknat helt fel så har väl tyskarna genomfört en 7-8 blodiga revolutioner genom historien, där folket då har störtat makthavarna, för att istället ersätta dom med en ännu sämre statsbildning än föregående. Vi svenskar har inte den historien, och kanske är det därför vi idag är ett rätt uddlöst och ointressant folk? Kanske är det just på grund av avsaknad av "folklig resning" genom vår historia som har fått övriga västerlänningar att tycka att Sverige är ett ointressant land? Jag vet att väldigt många tyskar, fransmän, engelsmän och framför allt, så klart, amerikanare idag ser Sverige som ett slags "europas bakgård". Kanske har dom rätt i att folket som idag bor i Sverige, gör att man kan kalla Sverige för just detta negativa. Men vad dessa tyskar, fransmän, engelsmän och jänkare glömmer bort, är att skillnaden mellan deras länders parlament och Sveriges är att deras parlamentariska system genom historien, och i viss mån än idag, saknar den politiska stabilitet som Rosenbadsregimen besitter och alltid har besuttit. Jag inser att ni populister, så väl till vänster som höger, inte ser det på det sättet som jag gör. Ni håller bara med "de andra västerlänningarna". Ni tycker allt som kommer ur deras munnar om Sverige är guld värt.
Personligen känner jag idag att Sverige ändå är ett ganska ointressant samhälle. Svenskarna har tack vare högerpopulistiska och "nationella" vindar de senaste tio åren, blivit ett folk som endast verkar vara intresserade av att ägna sig åt pajkastning. Det är stark Kalle Anka varning på det politiska klimatet och debatten i Sverige idag. Självklart är det politiska livet mer spännande att uppleva som medborgare i Tyskland, Frankrike eller Usa. Eller vilket jävla valfritt land i världen som helst. Och det är just detta jag vill komma till; i stater där det råder politisk stabilitet, där händer det sällan nåt spännande eller stimulerande rent politiskt för den enskilde medborgaren. Som i Sverige. Men i stater som har skakiga parlament, bästa exemplen för tillfället; Danmark, Italien och Frankrike, där är det naturligtvis mer intressant för den politiskt intresserade åskadaren, alltså medborgaren, att befinna sig. Ledare som Sarkozy, Fogh Rasmussen och Berlusconi drivs nämligen av en helt annan sak i jämförelse med till exempel Reinfeldt.
Sarkozy, Fogh Rasmussen och Berlusconi drivs av ärelystnad och enbart av ärelystnad. Det gör inte Reinfeldt.
Han drivs istället av att sitta av sitt fyraåriga mandat, och på dom fyra åren vill Reinfeldt ge Sverige bättre ekonomi och minska arbetslösheten drastiskt. När detta är gjort och 2010 närmar sig, så skiter Reinfeldt i om han vinner valet eller inte. Och vet ni varför? Jo, för han söker att upprätthålla den politiska stabiliteten; så som alla föregående avgående statsministrar har gjort genom tiderna i Sverige. Vi såg Persson på valnatten -06, när han förlorade. Inga protester. Inga sura miner. Han gratulerade alliansen inför kamerorna med handskakningar och lyckönskningar. Detta kallas för politisk stabilitet. Tror ni verkligen att till exempel Sarkozy, Fogh Rasmussen eller Berlusconi hade accepterat en valförlust hur som helst? Nej, dessa herrar hade spottat, fräst och kallat sin överman för alla möjliga hemskheter. De hade basunerat ut;
"Valfusk"!
Herrar som Sarkozy, Fogh Rasmussen och Berlusconi är nämligen, till skillnad från sina svenska kollegor i Rosenbad, inte ett dugg intresserade av politisk stabilitet i väst. Tvärtom, dessa herrar är de som har tagit till sig det bruna arvet från Bush, Hitler och Mussolini allra mest. Dessa herrar applåderar ni högerpopulister i Sverige idag. Ni hyllar deras aggressiva inrikes och utrikespolitik, samtidigt som ni spottar på världens mest stabila regim; eran egen. Rosenbadsregimen. Jag anser att ni borde skämmas ögonen ur er! Jag anser att ni ska tacka gud varje dag över att ni gång på gång tilldelas regimer som gör allt för att upprätthålla freden och den den diplomatiska gentlemannamässiga hållningen gentemot övriga världen. Men ni gör tvärtom; ni hyllar Bush och hans marionetter. Och med ert hyllande av dessa marionetter så blir det politiska klimatet i Sverige förgiftat och helt ointressant. Och det är främst ni Sverigedemokrater som medverkar till detta. Ni spelar på vilka galenskaper som helst, som dessa herrar pysslar med, allt i förevändning att få in gaphalsen och pajasen Björn Söder på ett mandat i Sveriges riksdag. Patetiskt! Titta bara på all skada som Fogh Rasmussen har åsamkat sitt land. Han har dessutom på ett ypperligt sätt lyckats att destabilsera hela jävla EU och alla dess medlemsstater i ett antal år framöver, och han har gjort det innefrån systemet självt.
Men nog om dessa fina herrar. Allt som allt. Det jag vill komma till är att politisk stabiltet in absurdum, är inte alltid roligt. Det kan vara effektivt, genom att man lyckas med att uppreätthålla demokratin och så vidare. Visst försöker utomparlamentariska nationalsocialister och kommunister i Sverige idag, med alla möjliga medel att skaka om Rosenbads starka demokratiska mur. Men de är långt, långt ifrån att lyckas. Det enda de lyckas med är att sätta krokben för sig själva. Låt oss hoppas att de fortsätter med sina misslyckanden.
Personligen, om jag hade fått välja nu i efterhand var jag hade velat leva, så hade Weimarrepubliken varit mycket intressant att få uppleva på plats. Under denna republiks 14 år så var det mycket intressanta tider för den politiskt intresserade. I Weimarrepubliken hade man sannerligen spännande politiska händelser att vakna upp till varje dag. Det måste ha varit härliga tider att ha fått vara tysk och politiskt intresserad under dessa år. Särskilt om man var psykiskt sjuk i kombination med antingen kommunist eller nationalsocialist. Eldfängda tal varje dag på torgen, upploppsstämning var och varannan vecka på gatorna och i parlamentet. Skandalrubriker varje dag i pressen. Och fetknoppen Von Hindenburg som bad Thälmann och Hitler dra åt helvete minst hundra gånger, men det sket dom i fullständigt. Ja, det måste ha varit härliga tider de där åren, trots att ondskan till slut segrade.
Diskussionsunderlaget lyder som följer; Vad definerar ni som politisk stabilitet? Och vad anser ni om Rosenbad kontra andra västerländska regimer i denna fråga? Tycker ni de har bättre stabilitet än vad Rosenbad har? Motivera i så fall varför.
Detta unika arv från Per-Albins sida har efterföljande regimer alltid förvaltat; blå som röd. Sverige idag har ingen blodig historia att se tillbaka på, inga revolutioner, som gång på gång skedde i Tyskland. Om jag inte har räknat helt fel så har väl tyskarna genomfört en 7-8 blodiga revolutioner genom historien, där folket då har störtat makthavarna, för att istället ersätta dom med en ännu sämre statsbildning än föregående. Vi svenskar har inte den historien, och kanske är det därför vi idag är ett rätt uddlöst och ointressant folk? Kanske är det just på grund av avsaknad av "folklig resning" genom vår historia som har fått övriga västerlänningar att tycka att Sverige är ett ointressant land? Jag vet att väldigt många tyskar, fransmän, engelsmän och framför allt, så klart, amerikanare idag ser Sverige som ett slags "europas bakgård". Kanske har dom rätt i att folket som idag bor i Sverige, gör att man kan kalla Sverige för just detta negativa. Men vad dessa tyskar, fransmän, engelsmän och jänkare glömmer bort, är att skillnaden mellan deras länders parlament och Sveriges är att deras parlamentariska system genom historien, och i viss mån än idag, saknar den politiska stabilitet som Rosenbadsregimen besitter och alltid har besuttit. Jag inser att ni populister, så väl till vänster som höger, inte ser det på det sättet som jag gör. Ni håller bara med "de andra västerlänningarna". Ni tycker allt som kommer ur deras munnar om Sverige är guld värt.
Personligen känner jag idag att Sverige ändå är ett ganska ointressant samhälle. Svenskarna har tack vare högerpopulistiska och "nationella" vindar de senaste tio åren, blivit ett folk som endast verkar vara intresserade av att ägna sig åt pajkastning. Det är stark Kalle Anka varning på det politiska klimatet och debatten i Sverige idag. Självklart är det politiska livet mer spännande att uppleva som medborgare i Tyskland, Frankrike eller Usa. Eller vilket jävla valfritt land i världen som helst. Och det är just detta jag vill komma till; i stater där det råder politisk stabilitet, där händer det sällan nåt spännande eller stimulerande rent politiskt för den enskilde medborgaren. Som i Sverige. Men i stater som har skakiga parlament, bästa exemplen för tillfället; Danmark, Italien och Frankrike, där är det naturligtvis mer intressant för den politiskt intresserade åskadaren, alltså medborgaren, att befinna sig. Ledare som Sarkozy, Fogh Rasmussen och Berlusconi drivs nämligen av en helt annan sak i jämförelse med till exempel Reinfeldt.
Sarkozy, Fogh Rasmussen och Berlusconi drivs av ärelystnad och enbart av ärelystnad. Det gör inte Reinfeldt.
Han drivs istället av att sitta av sitt fyraåriga mandat, och på dom fyra åren vill Reinfeldt ge Sverige bättre ekonomi och minska arbetslösheten drastiskt. När detta är gjort och 2010 närmar sig, så skiter Reinfeldt i om han vinner valet eller inte. Och vet ni varför? Jo, för han söker att upprätthålla den politiska stabiliteten; så som alla föregående avgående statsministrar har gjort genom tiderna i Sverige. Vi såg Persson på valnatten -06, när han förlorade. Inga protester. Inga sura miner. Han gratulerade alliansen inför kamerorna med handskakningar och lyckönskningar. Detta kallas för politisk stabilitet. Tror ni verkligen att till exempel Sarkozy, Fogh Rasmussen eller Berlusconi hade accepterat en valförlust hur som helst? Nej, dessa herrar hade spottat, fräst och kallat sin överman för alla möjliga hemskheter. De hade basunerat ut;
"Valfusk"!
Herrar som Sarkozy, Fogh Rasmussen och Berlusconi är nämligen, till skillnad från sina svenska kollegor i Rosenbad, inte ett dugg intresserade av politisk stabilitet i väst. Tvärtom, dessa herrar är de som har tagit till sig det bruna arvet från Bush, Hitler och Mussolini allra mest. Dessa herrar applåderar ni högerpopulister i Sverige idag. Ni hyllar deras aggressiva inrikes och utrikespolitik, samtidigt som ni spottar på världens mest stabila regim; eran egen. Rosenbadsregimen. Jag anser att ni borde skämmas ögonen ur er! Jag anser att ni ska tacka gud varje dag över att ni gång på gång tilldelas regimer som gör allt för att upprätthålla freden och den den diplomatiska gentlemannamässiga hållningen gentemot övriga världen. Men ni gör tvärtom; ni hyllar Bush och hans marionetter. Och med ert hyllande av dessa marionetter så blir det politiska klimatet i Sverige förgiftat och helt ointressant. Och det är främst ni Sverigedemokrater som medverkar till detta. Ni spelar på vilka galenskaper som helst, som dessa herrar pysslar med, allt i förevändning att få in gaphalsen och pajasen Björn Söder på ett mandat i Sveriges riksdag. Patetiskt! Titta bara på all skada som Fogh Rasmussen har åsamkat sitt land. Han har dessutom på ett ypperligt sätt lyckats att destabilsera hela jävla EU och alla dess medlemsstater i ett antal år framöver, och han har gjort det innefrån systemet självt.
Men nog om dessa fina herrar. Allt som allt. Det jag vill komma till är att politisk stabiltet in absurdum, är inte alltid roligt. Det kan vara effektivt, genom att man lyckas med att uppreätthålla demokratin och så vidare. Visst försöker utomparlamentariska nationalsocialister och kommunister i Sverige idag, med alla möjliga medel att skaka om Rosenbads starka demokratiska mur. Men de är långt, långt ifrån att lyckas. Det enda de lyckas med är att sätta krokben för sig själva. Låt oss hoppas att de fortsätter med sina misslyckanden.
Personligen, om jag hade fått välja nu i efterhand var jag hade velat leva, så hade Weimarrepubliken varit mycket intressant att få uppleva på plats. Under denna republiks 14 år så var det mycket intressanta tider för den politiskt intresserade. I Weimarrepubliken hade man sannerligen spännande politiska händelser att vakna upp till varje dag. Det måste ha varit härliga tider att ha fått vara tysk och politiskt intresserad under dessa år. Särskilt om man var psykiskt sjuk i kombination med antingen kommunist eller nationalsocialist. Eldfängda tal varje dag på torgen, upploppsstämning var och varannan vecka på gatorna och i parlamentet. Skandalrubriker varje dag i pressen. Och fetknoppen Von Hindenburg som bad Thälmann och Hitler dra åt helvete minst hundra gånger, men det sket dom i fullständigt. Ja, det måste ha varit härliga tider de där åren, trots att ondskan till slut segrade.
Diskussionsunderlaget lyder som följer; Vad definerar ni som politisk stabilitet? Och vad anser ni om Rosenbad kontra andra västerländska regimer i denna fråga? Tycker ni de har bättre stabilitet än vad Rosenbad har? Motivera i så fall varför.
.
