"Det är skönt att vara jag just nu" eller "Det är skönt att vara mig just nu"?

Hallå!

Såg precis på en dansk dokumentär om Paul Potts där Potts vid ett tillfälle sa "Det är skönt att vara jag just nu", är det verkligen korrekt översatt? Jag vet inte vad han sa på engelska då jag hade ljudet avstängt.

Blev först fundersam, sedan kom jag på:

vara gör att det blir predikatsfyllnad. Alltså inget ackusativ-objekt. Det skall alltså inte vara "mig", utan "jag" är korrekt.

Inget större fel på svaret, men vägen dit kanske inte var så välvald. Med ditt resonemang skulle man också behöva säga att It’s me och Det er mig är fel på engelska respektive danska. Vill du verkligen det?

(Och oavsett vilken form man använder så blir det inget ”ackusativobjekt”, eftersom det är en satsfunktion och inte en egenskap hos själva ordformen.)

Den här frågan har förvisso större djup än det typiska valet mig/jag, där det
(numera) går bra med både:

1. Han är äldre än jag.
2. Han är äldre än mig.

Det »jag« som uppträder i »Det är skönt att vara jag just nu«, det är
snarare jag-upplevelsen än den fysiska personen jag. Ytterst handlar det
förstås om att min hjärna belönar oss för att kroppen och själen¹ mår så bra.

— Min jag-upplevelse är för närvarande mycket behaglig.
— Min ego-upplevelse är för närvarande mycket behaglig. (helt egocentriskt)
— * Min mig-upplevelse är för närvarande mycket behaglig. (nej!)

Jag är jag, jag är inte mig på svenska.

Det engelska pronomenet »I« har så utpräglad pronomen-roll att jag inte tror
att det fungerar i motsvarande engelska utrop. Där blir det nog:

— It’s great to be me right now.

Jämför även svenska »Lyckliga jag!« vs engelska "Lucky me!"

Så fort det blir egentligt psykologiskt så blir svenska »jaget« engelskt "ego".
Då talar vi om verkställande direktören i kroppen »jag« vs "myself".

¹ — Minsjäl mår jag [inte] som en prins!

Ni menar alltså att predikatsfyllnad inte har med den meningen att göra för att ordet "jag" inte är pronomen på samma sätt?

Jag tycker det är skönt att vara jag
Jag tycker det är skönt att tvätta mig

"Jag tycker det är skönt att tvätta jag" blir ju helt fel... Om "jag" inte är en upprepning som i:
Jag tycker det är roligt att springa, jag.

---------

Men det kanske inte har med verbet att göra alls... Utan själva betydelsen i "jag". Ska man istället säga: "Det är skönt att vara dig nära" så kan man ju inte ha du istället med resonemanget predikatsfyllnad.

Oavsett jag eller mig.
Är det verkligen bra svenska att säga så överhuvudtaget?
Det känns mer som en tafflig försvenskning av en engelsk fras.

Men det kanske bara är jag som aldrig hört den tidigare.
Illa lät det i alla fall tycker jag.

Det finns fler paradoxer i förhållande till självet (jaget). Antag att jag kommer
hem från en middag där jag har varit tvungen att hålla inne med politiska
åsikter, skabrösa historier, vanskligt vitsande etc. Sen kommer jag och frun
hem, varvid följande lilla dialog utspelar sig:

— Puh, det var en lättnad att komma hem och få vara sig själv.
— Ja, jag förstod att du kände dig obekväm med att inte vara dig själv.

Varför säger jag »sig själv« och inte »mig själv« medan frun säger »dig själv«??
Pronomen och identiteter hänger ihop på ett rätt komplicerat sätt. De tre
personerna är inte enkelt utbytbara. Till det kommer fasta fraser och förbryllar.
Fasta fraser är ofta formulerade i tredje person. Sen har vi följande exempel:

— Vilken tur att du är du!

Där är det väl ingen som överväger »att du är dig« ens på engelska!?

Man säger väl inte "Ja, jag förstod att du kände dig obekväm med att inte vara du"? Hon överförde ju meningen till att specifikt mena mannen istället för att prata om idén att inte få vara sig själv.

Om jag är inkluderad i ”ni” är svaret nej (i den mån jag förstår frågan).


Jag tycker det är skönt att vara jag [subjektspredikativ (subjektiv predikatsfyllnad)].
Jag tycker det är skönt att tvätta mig [direkt objekt (ackusativobjekt)].

Jag tycker det är skönt att tvätta jag: Eftersom meningen är ogrammatisk är det inte särskilt meningsfullt att försöka analysera den utifrån svenska grammatiska regler, men man skulle kunna säga att du använder jag som direkt objekt här, fastän man vanligtvis inte gör det på svenska. Det blir i alla händelser inget predikativ bara därför att du byter ut mig mot jag.


I det här fallet är dig rektion. Ordföljden nära dig fungerar också bra och i båda fallen är dig betingat av nära.