Innekatt = djurplågeri eller (?)

inte direkt djurplogeri
ja skulle gora allt for att bara sitta inne och sova och leka och inte behova jobba eller bry sig om nott annat

dags o skaffa sig en utmattningsdepression o leva på soc?

Hur bor du kompis, har du en vallgrav utanför ?

Antagligen tänker inte katter som dig. Och efter 20 års leda tröttnar nog du också, eftersom du inte har tillgång till dator och allehanda tekniska prylar - precis som katten

Nu tlll det egentliga problemet - vi människor som har husdjur tycker ju att djuren vi har som inneboende är jättesmarta. Men dom har faktiskt inte större hjärna -dom bara används reptilhjärnan... vad du än säger då blir det bara svammel i deres öron.

Jag tänker som min katt som gör med mig själv och andra som klagar;

Vi bor i bra land utan krig

Lite perpektiv på saker och ting

Om du frågar Herr innekatt som bor här svarar han JAAAA, det är plågeri. Han går ut på balkongen, ylar som en hund en stund och tassar därefter in igen.

Frågar du Fru katt säger hon : HERREGUD, din galning, jag vill aldrig i hela mitt liv gå utanför den där dörren. *pekar med halva tassen*

Det är inte mer djurplågeri än att tvinga människor till lönearbete tex, också emot naturen. Förmodligen är katten nervös av naturen och din polare har nog inte "bondat" med katten när den var liten.

Den behöver ett tryggt krypin där den kan dra sig tillbaka när den känner sig nervig, annars kan den fastna i en slags neurotisk spiral.

Det kan också vara så att den inte tål att ara ensam på dagarna och att den jagar upp sig av den anledningen när husse är borta och att de ensamma perioderna gjort den kroniskt nojig, lösning kan vara att skaffa en katt-kamrat.

Jag anser det mer djurplågeri att hålla en socialt svulten katt ensam än att ha den inomhus.

Kul! Dessutom en viss sanning i det. Honar har ganska små revir.

Jag har två ragdollkatter som innekatter. Dom brukar beskrivas som lämpliga att ha inomhus. Dom är helnöjda med tillvaron men älskar att lufta sig på balkongen i bland. Vi går ut med dem i sele, och det är väl lite kul, men verkar inte alls nödvändigt. På landet (på en skärgårdsö) håller dom sig runt huset hela tiden och vistas mer än gärna inomhus trots ett antal öppna terrassdörrar. Hemma har vi en stor lägenhet på 128 kvm, men dom håller mest till i vardagsrummet och köket. Konstigt egentligen, men så är det.

Eftersom den yngre av katterna brukar bita min man i tårna när han vill sova så brukar vi stänga sovrumsdörren på natten, och dom vill i alla fall inte sova hos oss, så det spelar ingen roll. Det kanske beror på att jag är hemma hela dagarna eftersom jag är sjukpensionär och tonårsdöttrarna ägnar dem mycket tid, så dom lider inte av tristess precis. Dom har fullt schå med att kolla vad vi gör på dagarna, så jag tror faktiskt att dom sover större delen av natten.

Tilläggas bör att mina tidigare katter alltid har sovit med mig, men dom här verkar inte tycka att det är viktigt. Det är bara första nätterna på landet som min äldsta katt känner sig lite orolig och då vill sova hos mig.

Om en katt är rädd och fräser åt sin husse tyder det på att något annat är fel, inte att den vantrivs inne.

Katter är inte människor. Tycker inte det är speciellt schysst att ha en eller flera katter i en lägenhet. Visst som någon skrev att utekatterna dött av olika orsaker men rent krasst så är väl det naturligast för djur? Inte många djur som dör av ålder...

Är ni helt puckade? Klart det inte är elakt att ha en innekatt. Däremot är det elakt att ha ensamma djur i en lägenhet. Jag skulle aldrig låta min katt springa ute vind för våg i stan, oavsett om det var en raskatt eller en vanlig bondkatt.