jobba på gym vs läkare?

Fast samtidigt är det ju bra att det finns lite ordning och reda i utbildningsträsket också, så att de yrken som faktiskt är viktiga blir skyddade.

Annars blir det lätt att vissa jobb som t.ex. sjukgymnast, som vilken lallare som helst kan kalla sig, kan åka snålskjuts på seriösa yrken som gyminstruktör, som kräver mångårig utbildning och praktik innan man får sin legitimation. Det blir lite "men vadå, vi jobbar ju med kroppen båda två liksom" över det hela.

Nu säger jag inte att läkare är ett jobb som skulle behöva skyddas på det viset, med tanke på att folk i alla tider jobbat som läkare utan något annat än en snabb introduktion på arbetsplatsen. Jag tänkte mer på ett principiellt plan.

Exempelvis borde solarieföreståndare skyddas bättre, jag hörde från en kille som sökte en sådan att han fått massor av ansökningar från sjukhusfysiker och radiologer som tyckte att "men vadå, det är ungefär samma sak, strålning som strålning". Men hallå liksom!

Om du verkligen vill bli gyminstruktör, men inte kommer in på utbildningen så kan du ju alltid testa att söka dig till östeuropa. Kostar en slant, men det kan det ju vara värt för att uppfylla sina mål. Gäller dock att du har koll på engelska..

Går det ens att få påbörja en gymutbildning i Sverige om man inte känner någon på "insidan"? Känner en kille vars son ville in på linjen och att de inte kände några. De betalade ganska stora summor men han blev inte antagen, de sålde bil och hus och allt. Men hela familjen tycker att det lätt var värt det.

Gymutbildningen i östeuropa är ju också väldigt mycket hårdare än i Sverige, vad jag har hört.
Så, klarar man inte att en komma in på gymutbildningen i Sverige kan man ju fråga sig ifall man kommer att klara av den hårda utbildningen i t.ex. Polen.

Hoppas alla driver

Att bli PT kostar ca 50k och tar några veckor att bli utbildad. Summan av kardemumman är alltså att har du pengar så kan du bli PT, därför finns det så jävla mycket PT nötter.

Jag har själv "nosat" lite på gym-karriären. Men är nog lite naiv, det är där man skiljer agnarna från vetet.

I mitt huvud slås massor av tankar och idéer upp, som frilansande pilates-instruktör kanske?
Men som i många brancher gäller det att bygga från grunden, jobba hårt, så kanske, en dag, om många år, kan man se sig själv som en utvald i den exklusiva skaran människor som får kalla sig gym-folk

Ojojoj, jag hoppas att du inte har blivit lurad på pengarna, som inom alla branscher där det finns pengar att hämta förekommer det scams. Det är klart att man kan köpa en PT-examen från någon låtsasakademi nånstans men alla vet att gymprogrammet är något av det tyngsta svenskt utbildningsväsen har att erbjuda. Det är ett faktum att flera nobelpristagare, bl.a. svenska, har haft en stark koppling till fitnesskulturen. Som ett exempel kan nämnas Ulf von Euler, nobelpriset i medicin och fysiologi 1970, som upptäckte noradrenalin. Även Manne Siegbahn, nobelpriset i fysik 1924 för röntgenspektografin, var en pionjär när det gällde att lyfta skrot.

Jag hoppas därför att TS inser vilken möjlighet till akademisk framgång en karriär som gyminstruktör är. Läkare kan vilken svennebanan som helst bli i dagsläget så det är absolut inget jag skulle rekommendera om du vill ha en framgångsrik yrkeskarriär.

Ja kanske, men det är absolut inget krav. Min polare fick anställning som hjärnkirurg direkt efter studenten, han gick det naturvetenskapliga programmet på St Botvids Gymnasium i Tumba.

En god vän började på gymutbildningen i höstas. Han hade 20.0 i gymnasiebetyg och 1.9 på hp. Han gjorde också lumpen på tolkskolan med muckarbetygen 10-9-9. Han tar 150 kg i bänkpress och 290 kg i marklyft. Men nu hoppade han av gymutbildningen för han påstår att det inte var "hans grej". Han ska börja på läkarlinjen nu istället. Jag tror att det beror på att han inte klarade av gymutbildningens enormt höga tempo.

Har även hört att det är andra metoder som gäller, i Polen får man exempelvis praktisera på ett riktigt gym redan första året för att få en inblick i arbetslivet. Detta är något som man inte skulle drömma om i Sverige, där det gäller teoretiska studier, eventuellt med videomaterial, de första tre åren. Dock så är ju dessa noviser totalt förbjudna att ens röra sig i närheten av de mer krävande övningarna. Att få jobba på allvar med bänkpressen kräver till exempel en femårig specialistpåbyggnad förutom grundläggande instruktörsexamen. Men som första- och andraårsstudent får man på sin höjd övervaka stretching och uppvärmning.

Det är krävande att studera gymlinjen utomlands, det ställs mycket större krav på kunskap tidigt i utbildningen, men det är generellt ansett att en examen ifrån Polen eller Ungern exempelvis står betydligt högre i kurs ute på arbetsmarknaden.

Oj, det var faktiskt första gången på länge som jag skrattat mig till tårar. Tack för att du förgyllde min dag, Jassja.

Tycker inte man ska dömma TS allt för hårt, det är skumma akademiska reformer som har skapat dessa tvivel som placerar läkar-"utbildningen" i paritet med riktiga akademiska inriktningar som gymlinjen.