Sonika är ett mystiskt ord. Med fransk stavning är det ett anagram på
casino, förresten (men det är inte en etymologi).
Uttrycket finns även i litterär ryska - vilket inte är konstigt, då det språket är fullt av franska lånord. Det hittas t.ex. i Turgenjevs "Adelsnästet", som skriver det с оника (med mellanrum). Det leder in i en ganska attraktiv (och lika felaktig) folketymologi.
I en
kommentar (på ryska) står att ordet omtolkades som om det bestod av en preposition
s 'från' (styr genitiv) och ett ord
onika (genitiv av
onik). Det andra ordet är diminutiv/variant av namnet på den gamla kyrilliska bokstaven o, och en synonym till 'noll' (bokstaven liknar en nolla). Då skulle
s onika ha betytt 'från noll, från första början' > 'omedelbart'. Logiskt, eller?
Citat:
Ursprungligen postat av Egon3
NEO :
sonika adv.
• i frasen helt sonika: helt enkelt och t.ex. utan protester e.d.
HIST.: sedan 1843; som spelterm 1817; av fra. sonica 'i rätt tid; utan krångel';
urspr. spelterm; av ovisst urspr.
Jamen, hur fantasilös får man vara?!
Det dyker alltså upp på 1700-talet i jargongen som hörde till de närbesläktade spelen
bassette (ursprungligen),
faro/pharao och
Stoß. Särskilt i fraser som
gagner sonica, alltså 'vinna sonika'. Senare fick det sin överförda betydelse 'omedelbart, utan vidare'.
http://en.wikipedia.org/wiki/Faro_(card_game)
I
faro satsar spelarna på vilka kort som dras ur leken. Varje omgång dras två kort. De insatser som stått på det första kortet som dras (färgen spelar ingen roll) vinns av banken. Insatser på det andra kortet vinner - sonika - spelaren. Sen fortsätter man i nästa omgång.
Citat:
vitesse sonique = ... ljudets hastighet ...
Braket från en åsksmäll kommer helt sonika.
Det passar tyvärr inte, åtminstone i den formen, eftersom
sonique betyder 'har med ljud att göra, tillhör ljud', och inte direkt 'starkt ljud, ljudligt'. Ordet är en nybildning (1949,
Atilf), antagligen i samband med att ljudvallen krossades och man fann anledning att prata om det mer än vanligt.
Citat:
Ursprungligen postat av Anteaus
Tankarna går iaf osökt till unikum-unika (sing. och plur.) och förledet son[a] kan kanske härledas till "ljud" och så tolkar jag det speciellt när jag ser att tom här på flashback så kan man finna det som skulle kunna vara en singularform av sonika med betydelsen "utan protest" i ett inlägg även om det då borde bli "sans sona" eller nåt.
Men det är inte en korrekt bildning från latinet. Adjektivavledningen blir
sonorus, vilket blir som adverb
sonore (vilket även är historiskt korrekt franska). Om
sonica kommer av
son(us)- 'ljud' så är det en neologism. Strikt taget är det väl heller ingen glasklar koppling från 'ljud, ljudlig' till 'direkt'...