urindoeuropeisk grammatik - hjälp!?

Tja! Jag undrar var adjektiv och liknande skulle hamna i en urindoeuropeisk text, vad jag vet följde den SOV. Skulle t.ex. adverb hamna efter objektet och före verbet? Var hamnar adjektiven? Dativobjekt? etc etc...

Hur översätter man t.ex. "Jag älskar dig av hela mitt hjärta" till den föreslagna urindoeuropeiskan?

Även en förklaring till urindoeuropeiska verbändelser, jag har sett både "active" och "middle" med "athematic" och "thematic" samt "primary" och "secondary" på thematic ... vad är skillnaden? När ska det vara det och det?

Tacksam för svar!

Det går nog dessvärre inte att svara på såvida du inte definierar vilken syn på protoindoeuropeiskan du har, och har du någon så vet du också själv svaret.

”Adjektiv och liknande” är för övrigt väldigt vagt. Det är ganska svårt att belägga en klar skillnad mellan dem, eftersom en motsvarande oklarhet ibland även finns i de belagda fornspråken. Se t.ex. början av första hymnen i Rigveda – är bestämningarna till Agni där substantiv eller adjektiv?


Aktiv och medium (active/middle) är diateser, precis som aktiv och passiv på svenska, så vad man ska välja där beror dels på vilket verb det är frågan om, dels på vad man vill uttrycka.

De två termerna tematisk och atematisk har att göra med ordbildning och de talar om ifall det förekommer en temavokal eller inte för att bilda stammen (efter franskans thème). Här kan du jämföra med svenskans arbeta resp. väga: i det första fallet ingår vokalen -a- i stammen (arbet-a, arbet-a-de, arbet-a-t) men i det andra gör den det inte (väg-a, väg-de, väg-t). Så det ligger alltså på det enskilda ordets nivå; du behöver veta hur ett specifikt verb bildas för att kunna veta vad som är aktuellt (t.ex. *h1es-ti ’han är’ är atematiskt medan *bher-e-ti ’han bär’ är tematiskt)

Primär- och sekundärändelser är två uppsättningar ändelser som används till lite olika former. Primärändelser finner man t.ex. i presens indikativ och sekundärändelser i aorist indikativ.

Ska du t.ex. säga ”Han samlade in mat åt de nödställda” använder du aktiva, sekundära ändelser, men ska du säga ”Han roffar alltid åt sig all mat själv” använder du troligen mediala, primära ändelser.

(Medium är svårt att definiera generellt, men oftast har verbaktionen någon återverkan på subjektet. Det kan t.ex. vara direkt reflexivt, reciprokt eller, som här, uttrycka att man gör något för sin egen skull.)

Vill först tacka för svaret!


Ingen aning, det enda jag vet om urindoeuropeiska är det som finns på wikipedia, och det är långt ifrån allt jag fattar där. :P

Därav jag undrade över hur "jag älskar dig av hela mitt hjärta" blir, vad jag vet finns det olika ord för t.ex. "älska", så vilka ord man använder spelar mindre roll för mig i nuläget, är mer för att ge mig en visning i hur en sådan medellång mening skulle se ut (böjningar, ordföljd etc).


Aha, så verbrot med en vokaländelse ger tematisk böjning medan en utan vokaländelse ger atematisk böjning? Har jag förstått rätt?


Hur är aorist indikativ? Aorist finns väl inte kvar i de germanska språken?

Det kan man nog säga att du har, även om de flesta nog inte skulle uttrycka det så. I de atematiska fogas ändelsen direkt till roten medan det i de tematiska står ett suffix mellan roten och ändelsen (som alltså är densamma i båda fallen).


Nej, det är nog bara grekiskan och del slaviska språk som har det kvar idag. I första hand uttrycker den aspekt snarare än tempus. Är du bekant med slaviska eller romanska språk vet du förmodligen vad aspekt är. Annars kan du jämföra engelskans ”he read” och ”he was reading” – samma tempus men olika aspekt. Aoristen motsvarar närmast ”he read” medan ”he was reading” uttrycks med imperfekt.

Och där har du för övrigt ytterligare en komplikation när det gäller verbens stambildning: imperfekt bildas av presensstammen medan aorist har en egen stam. T.ex. till *perd- ’släppa sig’ (roten lever kvar i fjärt/fart) bildas tematisk presens men atematisk aorist.

Så i grunden måste man ha kunskap i verbrotens form i forngrekiska, sanskrit etc? Annars finns det något simpelt sätt att veta när det ska vara tematiskt och atematiskt? Jag kollade upp "att bära" och det hade ingen vokal i slutet av roten så jag är lite förvirrad nu.


Jag är halvpolsk men polsk grammatik suger jag på eftersom jag är född här.

bharati heter det på sanskrit och det är tematiskt. Kan i och för sig också böjas med reduplicerat presens om jag inte missminner mig, men oftast är det tematiskt.


Aspekt innebär ifall handlingen betraktas som avslutad (aorist/perfekt) eller oavslutad (imperfektiv) eller liksom för evigt (injunktiv). Om man på grekiska säger att Gud skapade världen med aoristaspekt så innebär det att Gud skapade världen, punkt. Om man däremot säger samma sak i imperfekt så underförstås det att det antingen är oavslutat eller att nånting annat hände under tiden.

Gud skapade världen. Sen skapade han människan när Satan plötsligt kom.

Första meningen skulle ha aoristaspekt. Gud skapar ju världen, och avslutar skapandet. Andra meningen skulle ha imperfekt i huvudsatsen och antagligen aorist i bisatsen, just eftersom han inte skapar klart människan när Satan plötsligt kommer. Om Satan kommer klart, så att säga, är det aoristaspekt. Vi har ju inget aspektsystem på svenska och därför är det lite fel att prata om att vi har ett tempus imperfekt.

Lexikon der indogermanischen Verben är nog det enklaste sättet att få en överblick utan att fördjupa sig alltför mycket i de enskilda språken.


Nu är inte min polska den bästa, men jag tror att du kan jämföra exemplet read/was reading med formerna przeczytał/czytał.


Japp, även bibharti förekommer.