2008-12-14, 16:31
#1
Vad säger vår regering om integrationspolitik med fokus på religion och kultur? Nedan följer några exempel:
Nu har det gått mer än ett decennium sedan propositionen (som citaten är hämtade ifrån) publicerades. Debatten som förs runt den talar ofta om lika rättigheter, tillika skyldigheter. Med anledning av det arbetar jag på några förslag som jag valt att publicera här i enlighet med den öppna debatten:
Idag ligger det – från politiskt håll – inget som helst fokus på att överföra vad som är svenskt på en invandrare. Utifrån den premissen återstår bara för oss svenskar att anpassa oss till invandrarna – hur kan man annars ens tala om integration?
Om man antar att integrationspolitiken är en produkt av invandringspolitiken och studerar dess effekter inser man själva grundproblematiken: Integrationspolitiken är anspråkslös medan invandringspolitiken är radikal. Som jag ser det finns det två lösningar:
Att minska på flyktingmottagandet kräver så lite tankeverksamhet att hur det praktiskt ska genomföras kan utelämnas.
Annat är det med att radikalisera integrationspolitiken. Här kommer till slut i alla fall några bidrag (fyll gärna på med fler):
Även om man är kristdemokrat så inser man nog att Sverige blir allt mer sekulariserat. Och även om den egentliga agendan för mitt förslag inte har för avsikt att vända på denna trend så kan det mycket väl bli en sideffekt. Vad jag talar om är att genom noggrann planering ersätta våra kristna – närmast obsoleta – högtider med islamska diton. Som följd blir kristdemokraterna under nytt namn ett islamskt parti. Jag kan tänka mig flera infallsvinklar för att inleda denna process, här kommer en:
Största – eller i alla fall stor – gemensamma nämnaren med våra muslimska vänner är Påsken, eller närmre bestämt påskfirandet. Under detta veckolånga galej är det brukligt att klä ut sig till påskakärring, med tillhörande *fanfar* huckle. I samklang med en avpassad integrationspolitik måste man propagera mycket mer för att normalisera slöjan, påsken lämpar sig (lite skämtsamt) utmärkt för detta ändamål. Avsätt ofantliga medel från allmänna arvsfonden, pumpa in pondus en masse i påskfirandet; överallt skall kristna tillsammans med muslimska barn synas iförda slöja. Förläng påskfirandet, klipp in den i islamsk kontext och stenen är i rullning. Hur länge skulle det dröja innan rabiata fastande feminister (annat ord för person anställd inom offentlig sektor) själva gapade oneliners i stil med:
Gör det till allas rättighet att fira påsk. Gör det till allas skyldighet att bära slöja.
Ett annat förslag med anpassad integrationspolitik som jag arbetar på tar avstamp vid det inledande julfirandet. Jag hade föreställt mig en ny rit där alla landets könsmogna luciakandidater blir mödomsprövade av muslimska invandrare som tvingats – eller antas vara kvalificerade – gå en snabbkurs i gynekologi. Om det blickfång en sådan ceremoni alstrar, bedöms vara obeträdd avslutas riten med kanonisering varpå kandidaten blir meddelad att hon fortfarande har chans att bli lucia. Jag skulle kunna lista argument till förbannelse som entydigt förklara visheten i detta förslag varav ett exempel är att återupprätta kyskheten som karaktärsdanande dygd.
Behöver även er hjälp med hur vi ska anpassa bögarna – med risk för att bli onyanserad – efter islamskt rättesnöre. Dock osäker på om det verkligen kommer att behövas riktade åtgärder. När anpassningen till allt som inte är svenskt i Sverige är fullbordad, kanske man kan förtrösta den processen med neutralisering av yviga avvikelser.
Inte att förglömma, när islamiseringen är ett faktum har vi bara tagit ett första stapplande steg. En eskalerande konflikt i Asien, förslagvis Indien, skulle vidare innebära en lika omsvepande anpassning till hinduism. Låt oss även bedja för att judarna får behålla sin stat – annars dröjer det inte länge förens feministerna gör anspråk på våra förhudar.
Sverige anno 2008 – tiden då vetgirigheten var gränslös.
Citat:
Ursprungligen postat av Regeringen
I kulturpropositionen understryker regeringen bl.a. att konsten och
kulturen, det seriösa samtalet och den öppna debatten är viktiga redskap
för att bygga en ny gemenskap där motsättningar mellan kulturer
och grupper kan överbryggas. Att bli bekant och förtrogen med andra
kulturyttringar kan vara ett sätt att öka toleransen och vetgirigheten.
kulturen, det seriösa samtalet och den öppna debatten är viktiga redskap
för att bygga en ny gemenskap där motsättningar mellan kulturer
och grupper kan överbryggas. Att bli bekant och förtrogen med andra
kulturyttringar kan vara ett sätt att öka toleransen och vetgirigheten.
Citat:
Ursprungligen postat av Regeringen
I ett samhälle med etnisk och kulturell mångfald bör det finnas en
beredvillighet att tillmötesgå människors olika religiösa intressen och
önskemål, även när de inte överensstämmer med de egna.
beredvillighet att tillmötesgå människors olika religiösa intressen och
önskemål, även när de inte överensstämmer med de egna.
Nu har det gått mer än ett decennium sedan propositionen (som citaten är hämtade ifrån) publicerades. Debatten som förs runt den talar ofta om lika rättigheter, tillika skyldigheter. Med anledning av det arbetar jag på några förslag som jag valt att publicera här i enlighet med den öppna debatten:
Idag ligger det – från politiskt håll – inget som helst fokus på att överföra vad som är svenskt på en invandrare. Utifrån den premissen återstår bara för oss svenskar att anpassa oss till invandrarna – hur kan man annars ens tala om integration?
Om man antar att integrationspolitiken är en produkt av invandringspolitiken och studerar dess effekter inser man själva grundproblematiken: Integrationspolitiken är anspråkslös medan invandringspolitiken är radikal. Som jag ser det finns det två lösningar:
Att minska på flyktingmottagandet kräver så lite tankeverksamhet att hur det praktiskt ska genomföras kan utelämnas.
Annat är det med att radikalisera integrationspolitiken. Här kommer till slut i alla fall några bidrag (fyll gärna på med fler):
Även om man är kristdemokrat så inser man nog att Sverige blir allt mer sekulariserat. Och även om den egentliga agendan för mitt förslag inte har för avsikt att vända på denna trend så kan det mycket väl bli en sideffekt. Vad jag talar om är att genom noggrann planering ersätta våra kristna – närmast obsoleta – högtider med islamska diton. Som följd blir kristdemokraterna under nytt namn ett islamskt parti. Jag kan tänka mig flera infallsvinklar för att inleda denna process, här kommer en:
Största – eller i alla fall stor – gemensamma nämnaren med våra muslimska vänner är Påsken, eller närmre bestämt påskfirandet. Under detta veckolånga galej är det brukligt att klä ut sig till påskakärring, med tillhörande *fanfar* huckle. I samklang med en avpassad integrationspolitik måste man propagera mycket mer för att normalisera slöjan, påsken lämpar sig (lite skämtsamt) utmärkt för detta ändamål. Avsätt ofantliga medel från allmänna arvsfonden, pumpa in pondus en masse i påskfirandet; överallt skall kristna tillsammans med muslimska barn synas iförda slöja. Förläng påskfirandet, klipp in den i islamsk kontext och stenen är i rullning. Hur länge skulle det dröja innan rabiata fastande feminister (annat ord för person anställd inom offentlig sektor) själva gapade oneliners i stil med:
Gör det till allas rättighet att fira påsk. Gör det till allas skyldighet att bära slöja.
Ett annat förslag med anpassad integrationspolitik som jag arbetar på tar avstamp vid det inledande julfirandet. Jag hade föreställt mig en ny rit där alla landets könsmogna luciakandidater blir mödomsprövade av muslimska invandrare som tvingats – eller antas vara kvalificerade – gå en snabbkurs i gynekologi. Om det blickfång en sådan ceremoni alstrar, bedöms vara obeträdd avslutas riten med kanonisering varpå kandidaten blir meddelad att hon fortfarande har chans att bli lucia. Jag skulle kunna lista argument till förbannelse som entydigt förklara visheten i detta förslag varav ett exempel är att återupprätta kyskheten som karaktärsdanande dygd.
Behöver även er hjälp med hur vi ska anpassa bögarna – med risk för att bli onyanserad – efter islamskt rättesnöre. Dock osäker på om det verkligen kommer att behövas riktade åtgärder. När anpassningen till allt som inte är svenskt i Sverige är fullbordad, kanske man kan förtrösta den processen med neutralisering av yviga avvikelser.
Inte att förglömma, när islamiseringen är ett faktum har vi bara tagit ett första stapplande steg. En eskalerande konflikt i Asien, förslagvis Indien, skulle vidare innebära en lika omsvepande anpassning till hinduism. Låt oss även bedja för att judarna får behålla sin stat – annars dröjer det inte länge förens feministerna gör anspråk på våra förhudar.
Sverige anno 2008 – tiden då vetgirigheten var gränslös.
