2003-08-14, 00:10
#1
I min tråd om Jung och de likheter som hans psykologi har med den sataniska kabbalan så undrade en person om jag visste att Lovecraft skrev romaner. Det gör jag. Vad denna person däremot har missat är--enligt mig--en av grundstenarna inom den sataniska magin.
Fundera över följande: de flesta satanister tror inte på något existerande väsen/någon existerande gudom de kallar Satan. För de allra flesta representerar Satan endast en naturkraft, eller är viktig genom sitt symbolvärde.
Det är alltså fullt möjligt att under en ritual åkalla både Satan och allsköns smådjävlar och demoner, eller varför inte Oden? Att du inte tror på gudomen spelar ingen roll; det är dina känslor som är viktiga.
Det är här Lovecraft kommer in. För mig har Cthulhu, Nyarlathotep, Azathoth, Shub-Niggurath och Dagon lika stor betydelse som Satan, Lucifer eller vilken judisk-kristen mytologisk figur som helst. Jag tror ju ändå inte på någon av dem, så vad är det för skillnad?
Det viktiga är att under ritualen försätta sig i ett sådant sinnestillstånd så att du verkligen tror på det du gör. Det får aldrig bli tomma ord, du måste mena allt du säger. Åkallar du Satan så måste det betyda något för dig just i den stunden. Det är en av anledningarna till varför de flesta ritualer har en tydligt markerad början och ett lika tydligt markerat slut. Däremellan gäller det att lägga det mesta av det rationella tänkandet åt sidan, och låta känslorna få fritt spelrum.
Fundera över följande: de flesta satanister tror inte på något existerande väsen/någon existerande gudom de kallar Satan. För de allra flesta representerar Satan endast en naturkraft, eller är viktig genom sitt symbolvärde.
Det är alltså fullt möjligt att under en ritual åkalla både Satan och allsköns smådjävlar och demoner, eller varför inte Oden? Att du inte tror på gudomen spelar ingen roll; det är dina känslor som är viktiga.
Det är här Lovecraft kommer in. För mig har Cthulhu, Nyarlathotep, Azathoth, Shub-Niggurath och Dagon lika stor betydelse som Satan, Lucifer eller vilken judisk-kristen mytologisk figur som helst. Jag tror ju ändå inte på någon av dem, så vad är det för skillnad?
Det viktiga är att under ritualen försätta sig i ett sådant sinnestillstånd så att du verkligen tror på det du gör. Det får aldrig bli tomma ord, du måste mena allt du säger. Åkallar du Satan så måste det betyda något för dig just i den stunden. Det är en av anledningarna till varför de flesta ritualer har en tydligt markerad början och ett lika tydligt markerat slut. Däremellan gäller det att lägga det mesta av det rationella tänkandet åt sidan, och låta känslorna få fritt spelrum.