Dialektfråga.. Stockholmska eller skånska?

Jag menar här, när man pratar ganska fort och när det händer så att man binder ihop ord i en sats/fras, tex:
- det ska va (istället för "vara") kul att
- de (istället för "det") blir så att... (men här handlar det mycket om dialekt, vissa uttalar "det" medan andra uttalar "de" när de egentligen vill säga "det")
- de är faktisk (istället för "det är faktiskt")

Kanske sådana bör inte nämnas som "förkortningar i talspråk" (liksom jag fick förklaring på skolan och från andra i privata livet att de heter så), utan att ordet i sig är så lite betonat i talspråk liksom det verkar sakna en del av det. De var enkla exempel jag kunde nu ge till dig, men jag kommer om det behövs med andra mer relevanta... Jag vill gärna få förklaringar här på Flashback angående användningen av svenska språket och jag tackar för alla råd, för jag kanske missförstår olika aspekter.

Några förklaringar för MauroSpocko:

I talspråk så förkortar man på svenska ändelser på vissa ord:
- sådant - sånt
- sedan - sen
- något - nåt

Tex är nån/nåt talspråk för ordet någon/något.

Exempelvis så säger man "några" (pluralformen) likadant som man skriver ordet.

"Sånt" skulle han vilja få på födelsedagen.
- säger man istället får "sådant" i skriftliga språket

Kan sådana (såna - kallas som förkortningar) i talat språk eller hur annars än så?

På vilket sätt är detta utmärkande för svenskan?

Angående den andra kategorin jag nämnde, får man förklaringar i grammatikboken dvs att man tex uttalar "sånt" men man skriver "sådant". Detta är ett faktum.

Angående den första kategorin, när man talar fort kan olika ord höras/uppfattas så här (i böcker har jag inte läst om sådana exempel):

1. jag köper ba (bara) apelsiner idag
2. den dan (den dagen)
3. tio dar (dagar)
4. kan du prata med han?
istället för
- kan du prata med honom? (man använder "han" fast man vet att det borde vara "honom")
5. imon (imorgon)
6. han spela"de", titt"de", skicka"de" (uttalet på "de" försvinner om man talar fort)
7. hon ska till Stockholm imorgon (man tar bort verb 2 i satsen)
istället för
- hon ska åka / resa till Stockholm imorgon

Det tog lång tid att få vänja mig med sådana "användningar" så att säga eftersom jag blev konfunderad... för jag tänkte att man uttrycker sig i talform liksom i skrivform, även om man använder dialekter.

Handlar det egentligen om en viss dialekt, om obetonat ljud, om en viss användning av ord i just talat språk eller använder man språket på så sätt för det känns lättare och finare?

Ja, men du skrev tidigare

"[...] i det talade språket får man på svenska använda vissa förkortningar på ord, vilket exempelvis i andra språk blir detta grammatiskt inkorrekt [...]."

Detta förekommer i alla språk och är inte något som är unikt i svenskan.

1. Umemål.
2. Skånska; En munfull med gröt och försök prata danska, så har du skånska.
Stockholmska är den extrema motsatsen. Hatar stockholmska, det låter så fjolligt.
3. Vet inte

Sedan när är Stockholmska rikssvenska? Säger en del om hur självupptagna och ignoranta stockholmare är...

Själv är jag varken skåning eller stockholmare, men tycker att skånska är den överlägset fulaste dialekten i Sverige. Stockholmska tycker jag är varken ful eller fin, utan snarare rolig, på både gott och ont.

2. Vad anser du om dialekterna skånska respektive stockholmska?
Att det är kul att det finns så många olika dialekter i Skåne och Stockholm, precis som i resten av landet.


3. Tror du man blir bemött olika som jobbsökande beroende på vilken dialekt man har? Spelar platsen man söker jobb in?
Absolut. Hur många nyhetsuppläsare på radio och tv har en kraftigt särpräglad dialekt?

1. Vad talar du för dialekt?

Varken skånska eller stockholmska naturligt. De som träffar mig i verkligheten får skapa sig en uppfattning om min dialekt själva.

Dock är jag en sån där rackare som kan växla och hoppa in i dialekter efter behag. Är riktigt bra på att imitera olika dialekter.
Talar flytande skånska och är även bra på att imitera och särskilja olika skånska dialekter. Kan bero på att jag vistats en del där nere...

Vad stockholmskan beträffar är jag lite osäker i uttalet, men med lite mer träning så ska nog även den sitta.

2. Vad anser du om dialekterna skånska respektive stockholmska?

Det är rätt skönt gung i skånska, eller i varje fall visas typer av den. Malmöitiskan är väldigt grov, den s.k ädelskånskan låter gay, Eslövdialekt är rätt sliskigt, Göingedialekt obegripligt, Kristianstadsdialekt har knäppa Å:n.
Jag håller nog nordväst-skånskan och den så kallade TV-skånskan för att tillhöra de bättre. TV-skånska är någon form av neutral, utslätad skånska med långa I:n.

Stockholmska är en ganska trist dialekt, såtillvida man inte talar äkta söderslang som hämtat ur en pilsnerfilm från 40-talet. Det låter rätt charmigt enligt mig.
Stark stockholmska är direkt plågsam att lyssna till, det ultimata är dock att lyssna till Leif G.W Perssons mjuka snack.
Alla vidrigast är Lidingö-mål med stor inblandning av engelska ord och uttryck. Just oskicket att blanda in ovidkommande anglosaxiska termer är en egenhet många 08'or har.

Sålunda går min förstaplacering inte helt otippat till skånskan.

3. Tror du man blir bemött olika som jobbsökande beroende på vilken dialekt man har? Spelar platsen man söker jobb in?

Ja, detta beror helt på var i landet man söker, samt vilken typ av jobb det rör sig om.
Bland telefon- och butiksjobb tror jag det råder lite dialekt-rasism, ju neutralare dialekt, desto bättre. I huvudstaden tror jag avvikande dialekter betraktas med viss skepsis, tyvärr.



Skojar du eller? Detta tillhör en av de mer anständiga skånska dialekterna.

Var väl ett rättsfall där en stockholmare ville få en arbetsgivare i Ystad dömd för diskriminering efter att ha sorterats bort som jobbsökande pga dialekten? Rätten dömde till arbetsgivarens fördel helt enkelt pga stockholmare inte räknas som en etnisk grupp. Till saken hör att arbetsgivaren också var stockholmare och hade noterat att stockholmsdialekten var en nackdel vid kundkontakter.

Vill mena att jag också har läst att norrländska generellt upplevs som förtroendeingivande. Spontant är jag benägen att hålla med.

1. Ingen aning, antar rikssvenska?

2. Skånska är rätt okej, stockholmska är väl egentligen en ganska trist dialekt.

3. Ja, det tror jag. Beror väl också på vilket typ av jobb man söker.

1. Utblandad västernorrländska.
2. Skånska låter riktigt trevligt, Stockholmska låter drygt.
3. Skulle rent spontant gissa på att det spelar viss roll. Har för mig att jag t.ex. läst något om att försäljare som pratar norrländska uppfattas som ärligare, så någonting liknande lär väl vara i spel på en anställningsintervju också.