Citat:
Ursprungligen postat av DOGKAiSER
1. OM lögnaridentiteten inte är sann SÅ saknar lögnarsatsen definierat subjekt.
Jag förstår inte vad du menar med lögnaridentiteten. Du skriver x = "xZ" men vad menas med det?
Hej DOGKAiSER! Du inleder med en bra fråga som jäg VILL ge ett bra svar!
Sen skriver du en argumentation som jag inte begriper utan att först ställa frågor som ger mig möjlighet att "översätta till korrekt sigurdska" (Om jag kan skämta om lilla självupptagna sigurdV):
"=" är en relation som måste definieras mer explicit, den är INTE ekvivalent med "är". Om du med lögnaridentiteten menar någon slags logisk grund för S := "den här meningen är sin egen negation" så tycker inte jag att vi kan tala om implikationer av typen S -> Q, där Q är godtycklig sats. Det ter sig ungefär lika värdefullt som att tala om [banan].
Visst förstår jag en del, det känns som en blandning av holländska och danska...
men jag vägrar att acceptera och använda som premisser sånt jag inte förstår in i minsta detalj!
Vi har ett kommunikationsproblem...
Om din fråga är seriös! Vilket jag numera inte hyser minsta tvivel om.
Jag föreslår att visöker oss mot de grundläggande semantiska element vars vår delade förståelse av (puh! vilket j-a språk jag anv.) möjliggör exakt kommunikation på grundläggande nivå:
Jag arbetar för det mesta med en fri variabel jag använder lilla bokstaven x för att beteckna i första hand satser och från början använde jag normal klassisk logik med värdena sant och falskt.
Tjatiga framställningar av lögnarparadoxen inleder så här:
Lögnarparadoxen
1 Det som står skrivet på svarta tavlan i sal 13 vid universitetet i bla bla bla är falskt.
2 Det som står skrivet på svarta tavlan i sal 13 vid universitetet i bla bla bla är identiskt med
"Det som står skrivet på svarta tavlan i sal 13 vid universitetet i bla bla bla är falskt"
Efter en massa ltjafs kommer man fram till att sats 1 är både sann och falsk...Hallå, säger man, enligt Motsägelselagen finns inte någon sådan sats ska vi ändra lite grann på vårt logiska system eller ska vi påstå att sats 1saknar mening? JAAAAAAAA magistern det gör vi:
Den förbättrade lögnar paradoxen ...och nu introducerar jag det praktiska xet som jag använder i stället för de långa tirader läroboken använder för att få boken så tjock som möjligt:
1 x är inte sann (lögnarsats)
2 x = "x är inte sann" (lögnaridentitet)
Begreppet "lögnarsats är standard men sats 2 som ALLTID (jag har för mig Quine har en variant där lögnaridentiteten inte syns) ackompanjerar lögnarsatsen saknade namn så jag hittade på ett i mitt tycke rimligt namn på satsen som ibland används i vad jag följdenligt kallar:
Lögnardefinitionen: Låt "x" vara ett namn på "x är inte sann".
Nu är ju förstås aldrig x=x här utan x="lögnarsatsen" eller nåt liknande...
Nu invänder någon (säger författaren) att det är en cirkeldefinition och såna får man väl inte använda? Men det gör man faktiskt inom både fysik och matematik (blir svaret) och förresten BEHÖVER man inte använda definition låt till exempel lögnarsatsen vara "det som bla bla bla ...)
Så småningom är man framme vid att sats 1 är både sann och inte sann och nu hjälper det inte att hävda att lögnarsatsen inte är sann för att den är meningslös...eftersom den ju då i a f säger att den inte är sann... Och har vi någon invändning så nertystas vi med
den ytterligare förbättrade lögnarparadoxen:
1 sats 1 är inte sann eller meningslös
och så vidare
Jag har glömt att nämna att man aldrig behandlar "denna sats är inte sann" och det beror på att "denna" är lite speciellt:
"Denna sats innehåller fem ord"... och så negerar vi den till "denna sats innehåller inte fem ord" och hallå de är ju BÅDA sanna! Förklaringen (med mina ord) är att de inte har samma lögnaridentitet!
den första har: "denna sats" = "denna sats har fem ord" och den andra: "denna sats"= "denna sats innehåller inte fem ord".
Så då bestämde jag mig för att strunta i varianter och koncentrera mig på:
1 sats 1 är inte sann
2 sats 1 ="sats 1 är inte sann
Och det första jag ville veta var vilken logisk form de två förutsättningarna har:
1 xZ (Något sägs om något, eller x finns i mängden Z)
2 x = xZ(detta kännetecknar självreferenta satser)
sats 2 är inte nödvändigtvis en lögnaridentitet nåt måste till...VAD?
Så har inte mina föregångare tänkt utan de har (med egna ord) tänkt:
Om vi förbjuder satser med samma logiska form som sats 2 så
KAN INTE LÖGNARSATSER HA EN LÖGNARIDENTITET OCH DÅ KAN INTE LÖGNARPARADOXEN UPPKOMMA!
Min invändning är att vi förbjuder KANSKE annat vi borde behålla!
Det är trevligt att veta att vi KAN utesluta lögnarsatser ur system men nu ville jag LÖSA lögnarparadoxen inte bara lära mig att automatiskt undvika den...
Alltså vägrade jag att använda moderna system som automatiskt uteslöt lögnaridentiteter och därmed lögnarsatser och de flesta paradoxer! Så jag behöll det urgamla system som visserligen till synes tillåter paradoxer men som ändå måste vara det naturliga system som reglerar vårt tänkande utanför andra system.
Följande slutledning ger äntligen svaret på vad en lögnaridentitet är,
dvs vilka identiteter är lögnaridentiteter?
Och nu tar jag en paus för att fråga min opposition: Är ni med så här långt?
Kan ni tillfälligt använda det antika systemet för att se hur DET FAKTISKT FÖRHINDRAR PARADOXERS UPPKOMST... genom att förbjuda de, och endast de predikat för självreferent användning som i så fall leder till paradoxer? Något som INGEN misstänkt att det antika systemet skulle kunna göra!