Jag kan inte jazz alls och har alltid haft svårt att komma in i genren, men Jarretts Kölnkonsert tycker jag är underbar. Jag har haft hans Kölnkonsert hela dagen och gårdagen i lurarna, spelad om och om igen – så läkande ljud att lyssna till, toner "som vädjar för oss med rop utan ord" (Rom 8). Delen som börjar vid 6:55 (videoadressen länkad vid aktuell tid) är helt enorm.
Jag tycker att det är lite svårt att förstå att såhär underbar musik kan improviseras fram.under en kväll. Jag läser på Wikipedia att Jarrett själv inte ville att konserten skulle transkriberas till noter och ackord, att han inte önsakde att det skulle förevigas på det sättet, eftersom musiken var till för ett enda ögonblick, "musiken var improviserad under en särskild kväll och var bestämd att försvinna lika snabbt som den kom". Det är en otrolig inställning till musik, tycker jag. Själv är jag så "arkiveringsbenägen", att allt ska förevigas, gjutas in i stål, förseglas på museum osv. Lite som den där sydöstasiatiska konstformen har jag för mig, där man hugger något slags mönster in i ett material, vilket tar lång tid och djup precision att åstadkomma, för att sedan krossa verket när det är färdigt. Typ, konsten ligger i själva handlingen att förverkliga mönstret, snarare än att det ligger i det färdiga, därefter för alltid tillgängliga konstföremålet.
https://www.youtube.com/watch?v=zoqs...GoZVHcBTX6lOKE