Karl XI, mannen vi borde minnas, eller?

Synd att inte du var där då. Med din kompletta förståelse för 1700-talets Europa.
Hoppas du driver med mig. Sådana fall lyckades du.

On topic:
Uppskattar hans fingertoppskänsla att rida land och rike runt och förstärka försvaret och finanser kort innan Sveriges (diskutabelt) viktigaste krig.

Vad finns det för minnesmärken över honom? Statyer och saker av den sorten?

Vilken källa? Vad jag läst och tolkat det så var de det enda kungen ville ha, just fred, även om det skulle ske med minst status quo givetvis. Kungen fick fred med Danmark och Polen innan han gick in i Ryssland.
Vad jag läst erbjöd tsaren kungen fred om han fick Ingermanland, då skulle Sverige gått som förlorare.

För övrigt brukar de flesta som gottar ner sig i denne kung varken se honom som värdelös eller bäst. Du får tänka på hans situation. Ung, ansvar över Östersjöväldet, landet anfölls av en stor allians. Och ändå gick Sverige inte miste om fler provinser.
Sedan tog han ju dåliga beslut och var impulsiv, men det är bara mänskligt.

Inte platsen att diskutera Karl XII fredsförhandlingar. Finns oändligt mycket att läsa för att fördjupa sig och förstå vad som hände bättre, även om man naturligtvis aldrig kan veta exakt om just någonting.

Låt nu tråden fortsätta hylla Karl XI som sig bör!
Som svar på min egen fråga finner man givetvis en staty av honom i Karlskrona!

Blev bara så blöt i ögat.

Karl XI grundade ju Karlskrona och staden är ett fint exempel på den tidens imperiella ambitioner.

Blivit mer och mer intresserad av Karl XI men vet tyvärr inte som mycket om honom. En sak jag undrar är hur var han som krigsherre? Var han bättre eller sämre än Karl XII? Om man leker med tanken att Karl XI var Kung under stora nordiska kriget, hade det slutat annorlunda då?

Tack på förhand
/Zio

Karl XI är efter vad jag förstått någon form av nationalhjälte i Estland, och tiden under svenskt styre ca. 1580- 1721 kallas allmänt för den gamla goda tiden.

Jadu, det är faktiskt en intressant "what-if" scenario, att han inte hande dött i magcancer utan hade fått varit kung längre, kanske hade inte alliansen vågat anfalla ett starkt Sverige med en säker kung då utan väntat tills han var död? Dom drog ju igång kriget då Karl XII ansågs som för ung för att kunna hantera dom.

Ja, precis de ansåg ju att Karl XII var för ung för att kunna hantera dom. Men om det ändå blivit krig och de allierade anfallit, hur var Karl XI som krigsherre och strategier?

Hmmm, svårt att gissa, men jag tror inte det hade blivit någon marsch mot Poltava som sonen gjorde iaf, då såna äventyr låter inte som något Karl XI hade gjort.

Jag tänker sticka ut hakan lite och kalla honom för en av Sveriges mest överskattade kungar. Genom tur och storpolitik vann han ett sällsynt illa skött krig, och ägnade sen resten av livet åt att bygga ett propagandamonument över det.

Tack vare att han avhöll sig från krig resten av livet (förvisso en lovansvärd prestation) blev han inte heller nationalistisk superhjälte som Gustav II Adolf och Karl XII, och det fanns följaktligen inget behov av att riva ned honom heller. Följden blev att legenden om gråkappan precis som Gustav Vasas rikshushållande ansågs kompatibel med socialdemokratin och båda levde vidare som ikoner.

Ironiskt nog är väl snapphaneriet, där han bara agerade i enlighet med dåtidens normer, det enda som Karl XI fått kritik för.


Han kastades (delvis av egen förskyllan) ut i krig som tonåring och agerade som en hormonstinn brat, vilket han fick kritik för av mer seniora militärer. Skånska kriget var ett stort schabbel där den unge kungen bland annat beordrade ut den illa förberedda flottan, som sen gick under med Stenbock som syndabock (sic).

Till lands gick det inte mycket bättre, även om svenskarna "vann" en pyrrhusseger vid Lund som talande nog inte hindrade de "besegrade" danskarna från att besegra svenskarnas sista fäste i Malmö året efter.

Pojkkungen räddades av att den danska krigsinsatsen inte heller var särskilt välskött och, viktigast, av att Ludvig XIV stod på Sveriges sida och hotade invadera Danmark om de inte gick med på fred och status quo. Resultatet blev freden i Fontainbleu, ett stormaktsdiktat i svensk favör som sen blev basen för ett 350-årigt propagandanummer.


Karl XII hade en mycket bättre förberedd krigsmakt (med färdiga och övade mobiliseringsplaner, rena blixtkriget) när han gick ut i krig i samma ålder. Att den fanns på plats var Karl XIs (och en massa andra människors) största insats.


Omöjligt att svara på. Den unge Karl XI var en usel general som mest red runt och lekte skvadronchef, men frågan är om Karl XII hade kunnat uträtta så mycket mer med samma förutsättningar.

Precis som under hela den svenska stormaktstiden var styrkan inte individuella hjältekungar, utan att det fanns ett system för att försörja krigsmakten med bra och övat manskap (och, ännu viktigare, ersätta dem när de förbrukades) samt erfaret och kompetent folk på olika ledande poster. Det var aldrig någon enmansshow.

Det du glömmer är den sorgligt eftersatta förvaltningen av Riket som förmyndarregeringen utfört sedan Karl X Gustavs död.

Att Karl XI valde att inte vara aggressiv efter 1676 berodde på hans upplevelser under slaget vid Lund. Han var själv högst delaktig i striden och såg vilka krafter som släpptes lösa och vilken masslakt det var. Han valde att konsolidera vunnet territorium och att förvalta nationens ekonomi istället för att dra ut på riskabla företag.

Karl XI är Sveriges mest kompetente monark och valde dugligt folk som rådgivare.

Efter att ha älskat Karl XI som en bror vände jag honom ryggen men har nu, efter många år av skam och skuldkänslor, insett att han var Sveriges bästa kung genom tiderna. Må de rinnande stearinljusen i kyrkorna symbolisera de tårar jag känner för mitt svek. Förlåt Carolus Rex.