Ursprungligen postat av Nejtack sittner
Hejsan.
Jag väger 88kg, är 176 lång och är 18 år. Tidigare har jag svampat, rökt cannabis, lsd, 5-meo-dipt, ecstasy, lsa, lsd m.fl. Jag har aldrig tidigare sneat, inte heller har jag blivit så påverkad av så lite någonsin. Det ligger i släkten att ha psykoser och vara psykiskt instabil, så jag har alltid tagit det lungt, denna gången var dock galen.
19:00
Jag och 4 av mina polare satte i vardagsrummet, vi hade laddat med vattenpipa, tilltug, musik, bongar och allt annat man kan tänkas vilja ha under ruset. Lapparna intogs, jag åt 2 stycken shiva på en gång. För att fördriva tiden tänkte vi att vi skulle röka en del, så vi meckade upp ett par bongar dunder grönt. Dom tog rejält. Vidare satte vi mest och små pratade och skrattade.
21:00
Syran hade kickat in ganska bra nu, allihopa satte och garvade konstant, mestadels pga rökat tror jag. Det började kännas konstigt och kallt, så vi flyttade in till mitt rum, vid detta laget så började jag känna mig dummare. Vi satte oss ner, tände en pipa, och nu började en av mina kompisar att flippa ut rejält. Han fick svårt att andas, blev röd i ansiktet och lade sig ner. Vi ringde en nykter vän för att hjälpa honom.
22:00
Den nyktre vännen kom över, gav theralen och flouxetin till den liggandes och försökte få han att må bättre. Vi bar ut han och lade han ner i en soffa. Under flertalet timmar framöver satte den nyktre med den halvdöde och hjälpte honom, samtidigt som vi diskuterade att ringa ambulans.
Resten av oss började må dåligt nu, eftersom att vi alla var så uppskrämda över vår vän. Vid detta laget hade jag blivit så dum enligt mina vänner att jag knappt förstog svenska, skrämmande tyckte de hur jag började förvandlas till ett djur.
00:00
Timmarna gick, jag kommer inte ihåg så mycket av vad som hände, förutom att vi lyssnade på musik och satte i soffan. Enligt mina polare stirrade jag tomt in i ett hörn. Allihopa mådde ganska dåligt nu, vi övervägde att ringa ambulans men struntade faktiskt i det, konstigt nog. Allihopa tyckte att hallucinationerna var överväldigande.
01:00
Den nyktre gick hem eftersom att våran illamående vän började nyktra till. En av polarna gick, så vi var jag och 3 kvar. Det var nu det började bli galet. Jag gick till köket med den som hade mått illa, vi snackade lite, försökte laga nudlar, och allmänt flummade. Jag började tappa verklighets perspektivet helt och hållet. Jag tappade all tidsuppfattning och all förankring till medvetande.
02:00 eller nått och frammåt.
Jag tror att jag deckade ett litet tag, för att sedan vakna upp.
När jag vaknade upp verkade det som om min kropp höll på att lämna mig. Jag såg min lägenhet som den sista plats jag fick vara på inann jag dog, så jag tänkte att eftersom jag ändå kommer dö så kan jag göra vad jag vill.
Jag kände mig som en pentagon, alltså en femhörning, där varje sida representerade ett sinne, jag kunde fritt ändra sinnenas inverkan på mig. Jag började leka, jag sänkte hörseln och ökade synen, och vise versa.
Dimmensionerna som bygger upp vår värld började också bli fria, jag började spola tillbaka i tiden med mer, enligt mina polare gick jag baklänges och pratade baklänges. De var väldigt uppspelta och försökte kommunicera med mig. Jag försökte spola tillbaka så långt som möjligt och insåg någonting, jag försökte klämma det ur mig, men kunde inte prata.
Det började kännas som om jag var ett donutformat föremål, där munnen och röven var kopplade på något sätt, det rann dregel ur munnen och allt blev såsigt. Jag kände mig helt fri, jag fick ljud att gå i slow-motion, jag kunde se saker och ting extremt snabbt eller långsamt.
Tiden gick.
När jag kollade mig i spegeln så började jag transformeras till min mor, min mor har haft många psykoser och andra problem, så jag började nojja...
Jag fick för mig att jag var min mor och att alla mina vänner inte alls var vänner utan bara folk som försökte få något av mig tror jag. Jag tänkte att hela mitt ego var en av mina personligheter och att jag var mentalt sjuk. Samt att jag skulle förbli det resten av mitt liv.
Jag öppnade dörren till trappuppgången, den var helt mörk, men ändå blev det som en fraktaltrappa som snurrade uppåt, jag tänkte att det var vägen till döden eftersom det var mörkt där och ljust inne i lägenheten. Eftersom lägenheten var det ända som fanns gick jag in igen. Min personlighet skiftade från ett litet lekande barn till pensionär till byggnadsarbetare osv väldigt fort. Jag fick svårt att begripa någonting alls.
Tiden gick mer.
Mina vänner var så rädda över och för mig att de trodde att jag hade blivit permanent galen, eftersom de var rejält syrade också så antar jag att de inte förstog hur dåligt jag mådde. Jag hade tydligen sagt att de var ondskan och att jag skulle göra allt i min makt att förgöra dem. Så de gav sig bara av, ena stunden fanns de där och andra borta. Enligt dem så var min hudfärg röd, inte vit. Själv såg jag i 2D och allt smälte ihop till en ända stor sås. Efter att de hade gått är jag inte säker på ifall jag åt de resterande 7 lapparna eller om jag lät de vara. Hur som helst är det en grov minneslucka på ett tag, jag kommer ihåg att jag sprang ut naken mitt i natten, ställde mig på en kulle och kollade ut över lägenhetshus. Jag tror att jag kontrollerade en del av mina hallucinationer, jag såg fönster tända och släckta och började leka fönstrena och gjorde någon slags symfoni orkester av ljusen. Jag hade sprungit runt ett tag för att återvända till min lägenhet.
När jag kom hem satte jag mig ner i soffan, och polisen kom. De bad mig klä på mig, men jag förstog de inte, så de hjälpte mig. Mina polare som inte förstog läget hade lämnat allt knark i lägenheten och flytt. Jag satte där med en del röka samt ett par lappar. De tog med mig till bilen, jag tror aldrig de har varit så roligt att åka bil, hela vägen hade jag asgarvat. När vi kom fram låste de in mig i en vit cell, medans de gjorde något pappersarbete lät de mig ligga där. Jag har nog aldrig mått så konstigt som när jag var där. Allt jag ville var att någon skulle hålla om mig. De försökte få mig att pissa, men det gick inte, jag var helt totalt uttorkad. De körde mig till sjukhuset, sköterskorna såg hur jag mådde och jag tror att jag fick någon sorts benzo eller liknande för att lugna ner mig. De tog blodprover och körde hem mig. Jag fick skriva på något papper om någonting jag inte minns.
När jag kom hem somnade jag. Vaknade nästa dag runt 12:00 av att telefonen ringde. Hela lägenheten var trashad. Ångesten kom. Mina vänner kom över igen, tillsammans pusslade vi ihop vad som hade hänt. Jag hade åkt dit för ringa narkotika brott, samt narkotika bruk eller något sånt. Eftersom att jag är ostraffad lär jag nog få böter. Allting den dagen efter var färglöst. Jag var uppriven, ledsen, rädd, ångestfylld, och bad om förlåt så mycket jag kunde. Mina vänner var dock glada över att jag inte hade blivit galen. Vi städade lägenheten och gjorde iordning allting.
Just nu mår jag riktigt dåligt över allt som har hänt, och känner mig oerhört vilsen. Jag kanske blir av med lägenheten ifall grannarna klagar eller något sånt, eftersom att jag hade sprungit runt naken på lekplatsen så vet jag fan asså.
På något sätt känns det dock som om jag har lärt mig en läxa för livet. Jag kommer inte att pyssla med psykadelika på ett bra tag, jag ska nu försöka ordna upp saker och ting med mitt liv. Men jag är så rädd och ledsen över att jag hade slått en av mina käraste vänner och att jag hade bettet mig som ett mongo. Ord kan inte förklara känslorna, intrycken och allt annat som har hänt eller hur jag känner mig. Men en sak är säker, jag ångrar det jag har gjort. Allting har blivit väldigt alien för mig.
Jag vet att en del lär tycka att jag är totalt dum i huvudet och att det är sådana som mig som aldrig borde hålla på med droger, eftersom att det är sådana som mig som gör det olagligt.
Denna kvällen var en av de bästa, samtidigt som den sämsta kvällen i hela mitt liv, jag har aldrig upptäckt att psykadelika kan göra så mycket i huvudet som nu. Jag blir nästan rädd för hur min hjärna fungerar och att den är så extremt komplex. Jag vet att denna rapport är väldigt ofullständig, jag önskade att jag visste mer och kom ihåg mer, men så mycket ligger i en dimma efter benzot och rökat och flippen så detta får duga tror jag.
Glömde nämna att jag tappade bort min katt också, men han kom tillbaka dagen efter som tur var...
Jag trodde att allt som "snetändning" osv var ren skräckpropaganda, men efter denna kväll så inser jag att till en viss del så är det inte alltid det, även om media alltid gör fel med allt som har med knark att göra.
